Få svenskar torde ligga vakna om natten på grund av ett yttre hot mot vår säkerhet. Också veteranen Carl Bildt tonar ned den akuta faran, närmast mot bakgrund av rätt hysteriska tongångar i samband med Gotlands ”remilitarisering”. En sådan borde för sedan länge ha kommit till stånd, alldeles oavsett sannolikhetsgraden av ett ryskt angrepp på ön, och aviserades av landets försvarsminister för över ett år sedan. För detta krävs absolut ingen dramatisk hotbild mot Sverige. Vårt land ska inte någonstans vara utan försvarsstyrkor, och dessa ska snabbt kunna mobiliseras.
Texter
Sveriges hållning under kalla kriget respekterades, ny bok presenteras
”Kom ihåg att Sverige aldrig har haft ett så starkt försvar som vi hade under kalla kriget.” Med de orden avslutade professor Kent Zetterberg ett seminarium på Försvarshögskolan under torsdagen kring den nya boken Realism eller illusion. Boken är en forskarantologi som har tillkommit inom ramen för projektet ”Försvaret under kalla kriget” och bär det imponerande nummer femtio i projektets utgivningsserie.
Bland de närvarande finns ingen enig uppfattning om hur man bäst borde karakterisera Sveriges säkerhetspolitiska orientering under denna epok. Någon från militärt håll menade att landets regering hade visat undfallenhet gentemot Sovjetunionen, men beläggen föreföll inte särskilt starka (Wallenbergaffären). En tidigare aktiv försvarspolitiker inom den parlamentariska oppositionen påstod att han kände till Sveriges underrättelsesamarbete och utbyte av teknisk information med Förenta staterna men att han inte fick reda på det hemliga försvarsoperativa samarbete som pågick.
Storbritanniens deltagande i interventionen i Libyen – brittiska underhusets granskningsrapport, Lars-Gunnar Liljestrand
Rapporten Libya: Examination of intervention and collapse and the UK’s future policy options, publicerad den 14 september, om den brittiska insatsen i Libyenkriget 2011, riktar hård kritik mot regeringen och speciellt dåvarande premiärministern David Cameron. Utredningen är gjord av en parlamentarisk grupp från utrikesutskottet, Foreign Affairs Committee (FAC) med 11 underhusledamöter från Tories, Labour och det skotska oberoende partiet. Ordförande var Crispin Blunt (Tories).
Rapportens slutsatser är att interventionen drevs fram av Frankrike med stöd av Storbritannien (efter att beslut redan tagits av Frankrike) och med USA som en tredje anslutande part.
Den brittiska regeringen hade inte kunnat bestyrka påståendena om massiva övergrepp från Khadaffis sida mot civilbefolkningen. Utan en klar strategi drev gled brittiska regeringen över från att medverka till en humanitär intervention till att driva fram ett regimskifte.
Bakläxornas tidevarv, Anders Björnsson
När den stora systemkonflikten närmade sig sitt slut och kalla kriget i praktiken var över, gjordes ett antal ideologiskt bestämda felbedömningar. Nationalstaternas tid var förbi, hette det, och regionala sammanslutningar skulle ta över deras roll. Betydelsen av territorium avtog, och den ekonomiska aktiviteten tänktes fortsättningsvis bli väsentligen nätverksbaserad. The world is flat var titeln på en inflytelserik bok. ”Den nya Hansan” framstod som ett hägrande övernationellt projekt i Nordeuropa. Med marknadsekonomins ohejdbara seger i världsmåttstock minskade konfliktytorna.
Det där var redan på den tiden en skakig analys. Nationalismen utgjorde alltjämt en dynamisk kraft; med kolonialväldenas fall hade mycket lämnats ogjort. Separatistiska krafter var febrilt verksamma på Balkan och i Kaukasus; i Västeuropa fanns det ett baskiskt och ett kalalanskt, ett korsikanskt och ett norditalienskt, ett skotskt och ett nordirländskt problem. Sovjetunionens sammanbrott utlöste nationalistiska euforier och xenofobiska folkstämningar i före detta provinser och lydstater. Folkligt missnöje med den europeiska integrationsprocessen kunde förmärkas. Tyskland enades på etnonationell grund. Geopolitiskt tänkande återkom, efter en tid i skamvrån.
Veckans citat
Norge i 2016 har gjort seg helt avhengig av at andre land vil ofre sine unge i krise og krig for oss. Et rikt land som ikke holder orden i eget hus og trenger år for å rette opp fundamentale svakheter. Vi er også blant landene som satser på at de øvrige 27 NATO-land stiller opp her hos oss uten at vi holder oss med kapasitet til å stille opp for dem samtidig i tillegg. Denne innstilling deler vi for øvrig dessverre med mange av de øvrige små og mellomstore NATO-land.
Er det fornuftig å bli enda mer avhengig av andre? Et NATO som i økende grad fremstår som en politisk møteplass med begrenset militær relevans, et USA som vender blikket østover og er i ferd med å bli mindre forutsigbart, eller et Europa som i stadig mindre grad er i stand til å dra lasset. Alle med egne prioriteringer og interesser fremfor våre.
Robert Mood, pensionerad genrallöjtnant, i Aftenposten 22 augusti 2016
Hotbilder kommmer och går – nationellt territorialförsvar består, Lars-Gunnar Liljestrand
Bringeus skriver om hotbilder mot Sverige och följer därmed en trend som skapats av både inhemska och utländska Nato-förespråkare. I februari i år kom en rapport från Rand , en amerikansk tankesmedja, som målar upp ett scenario där Ryssland attackerar de baltiska staterna och där Sverige obönhörligt dras med genom att Nato använder vårt luftrum för motattacker.
Bringeus har anammat Randkrigsspelet med hull och hår.
Under kalla kriget förekom också ett antal hotbilder från både öst och väst. Det var besättandet av östersjöutloppen, direkt invasion av Sverige, fullskaligt pansaranfall mot Tyskland, mm. På rysk sida varnade man för inringning från väst och utplaceringen av missiler i Västtyskland som förberedelse för kärnvapenangrepp.
Säkert finns planer i militärstaberna både i öst och väst för sådana operationer. Militärerna har till uppgift att ständigt arbeta med scenarier för olika krigsfall.
Ett alliansfritt Sverige kan dock inte basera sin säkerhetspolitik på utländska krigsscenarier och hotbilder. Hotbilder kommer och går som vi lärt oss av 200 år av fred under de mest skilda yttre omständigheter alltifrån Krimkriget till två världskrig som direkt påverkat vår omgivning.
Inga ledstjärnor, bara irrbloss, Anders Björnsson
När ambassadör Krister Bringéus i sin redan omskrivna utredning om svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten talar om fördelarna med ett svenskt Nato-medlemskap, gör han det inte ur ett förutsättningslöst perspektiv.
Han förutsätter sålunda att händelserna i Georgien 2008 och Ukraina 2014 innebar en säkerhetspolitisk vändpunkt i Europa (på ett sätt som exempelvis de balkanska utbrytnings- och interventionskrigen på nittiotalet inte gjorde), nämligen såtillvida att de visar den ryska maktens aggressiva karaktär – en aggressivitet som dessutom antas tillta och beröra oss mera direkt än tidigare (exempelvis än under kalla kriget).
Detta känns något nymornat. Ryssland är en stormakt och beter sig traditionellt sett som en stormakt i umgänget med omvärlden. Här har egentligen ingenting nytt skett – sedan Peter den stores dagar. Ryssland är givetvis inte ensam stormakt i vår närhet och långt ifrån den ledande aktören på den internationella arenan. Landets ledning utnyttjar naturligt nog tillfällen som ges. I Georgien och Ukraina fanns det sådana tillfällen, eller förevändningar för inskridande, i form av missgynnade och missnöjda ryskspråkiga minoriteter. I Sveriges område, framförallt Baltikum, finns minoriteter som på olika vis har hanterats mindre känsligt av de styrande efter frigörelsen från dåvarande Sovjetunionen, men all rapportering tyder på att dessa ryskspråkiga befolkningsgrupper – till skillnad från minoriteterna i Georgien och Ukraina – inte skulle hälsa en rysk militär intervention med någon större entusiasm. De integreras nu i dessa staters sociala, politiska och kulturella liv, även om det måhända hade varit önskvärt att denna integration hade gått snabbare och mera smärtfritt.
Fortsätt stå utanför Nato! Robert Sundberg, ledare i Dala-Demokraten
Fredagen gick i säkerhetspolitikens tecken. På Dagens Nyheters debattsida hade utrikes- och försvarsministrarna, Margot Wallström och Peter Hultqvist, en artikel. Och på dagen lade en utredare, Krister Bringéus, fram sina slutsatser gällande Sveriges säkerhetspolitiska läge. Och en rapport från överbefälhavaren fick uppmärksamhet…
Men det finns ändå ingen vetenskaplig exakthet med vilken det går att säga om det är rätt eller fel att gå med i Nato eller inte för Sverige. Var och en kan bara komma med bedömningar och värderingar av olika faktorer. Beroende på vad man kommer fram till utifrån dem styr hållningen till Natomedlemskap.
Denna ledarsida är emot Natomedlemskap, vilket även regeringen är. Det är senast förmedlat av de två ministrarna på fredagens DN-debatt.
Ministrarna framhåller att en fortsatt alliansfrihet, att stå utanför Nato, är den linje som ger kontinuitet i det svenska säkerhetspolitiska agerandet. Ett medlemskap i Nato skulle ge en ny linje med oklarheter vad det innebär och nya signaler gällande svensk försvars- och säkerhetspolitik.Läs artikel
Veckans citat
”Är vi möjligen på väg att göra något likande idag? Flera debattörer uttalar ju att vi måste förstärka det svenska försvaret; den här gången inte för att försvara Finland mot en sovjetisk attack, utan de baltiska staterna mot en rysk! Borde vi inte nu i stället tankemässigt först försöka bygga upp ett nationellt svenskt försvar?”
Magnus Haglund på kkrva.se
Vem är intresserad av förutsägbarhet?
Innehållet i den beramade Bringéuska utredningen har läckt, efter föredragningar som utredningsmannen har gjort på försvars- respektive utrikesdepartementet, och anhängarna av svenskt Nato-medlemskap anser sig genast ha fått ytterligare en sträng på sin lyra.
Mikael Holmström citerar sålunda ett TT-telegram, i vilket en fördel med Nato-medlemskap, enligt ambassadören Krister Bringéus, sägs vara ”att det skulle undanröja osäkerheten kring Sveriges agerande vid en konflikt”. Men för vem är detta en fördel? Knappast för Sverige som då har bundit ris åt egen rygg. Den nuvarande ”osäkerheten” är å andra sidan till nackdel för alla som i sina strategiska bedömningar och sin krigsplanläggning måste kalkylera med att Sverige kan tänkas agera på olika sätt i ett farligt läge.
Detta röjer ett beklagligt förhållande, nämligen att många ledande medlemskapsförespråkare mindre intresserar sig för Sveriges säkerhet än för den så kallade västvärldens, där vi anses ”ideologiskt” höra hemma. Det viktigaste av allt är att Sverige står på rätt sida i en konflikt, inte att vi undgår konflikten. Vi kan nämligen inte, heter det tämligen unisont i ledarkommentarer och på nyhetsplats, undgå en väpnad konflikt, om det skulle bryta ut en sådan i vår närhet. Men detta är ju ren fatalism, som sedan översätts till aktivism.
Sajtens utgivare väntar med att yttra sig om den Bringéuska utredningen, till dess den föreligger. Att redovisningen av argument tillåts ske så oreflekterat som efter läckan, bådar emellertid inte gott för den diskussion som utredningens betänkande borde föranleda.
Allmän värnplikt – ett moraliskt imperativ
Regeringens utredare Annika Nordgren Christensen lättade i veckan på förlåten och avslöjade innehållet i de förslag hon kommer att framlägga senare i september.
I enlighet med regeringens direktiv handlar det inte om ett återinförande av allmän värnplikt utan om en komplettering av yrkesförsvaret med ett mindre antal pliktuttagna. Endast några tusen ur varje årskull på 100 000 unga kvinnor och män att tas ut för plikttjänstgöring. Mönstringen kan komma att omfatta cirka 10 000 personer årligen, det slutliga urvalet endast 3 000 som får genomgå militär grundutbildning.
Nord Stream 2 och folkrätten – kan Sverige förbjuda ny gasledning? Per Boström
Nord Stream, Östersjöledningen, är en naturgasledning som byggdes 2010 mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön. Gasledningen anlades av konsortiet Nord Stream, vars ägare då var ryska Gazprom till 51 procent. Resterande 49 procent ägdes av två tyska, ett holländskt och ett franskt bolag. Sveriges regering meddelade tillstånd den 5 november 2009. ”Det är några aspekter som direkt är viktiga. Dels att gasledningen dras på internationellt vatten utanför svenskt territorium – det är entydigt tillåtet enligt internationell rätt. Efter 23 månader av tuff miljögranskning och rejäl hemläxa så har också miljökraven tillgodosetts.” (Miljöminister Andreas Carlgren vid presskonferens)