Texter

Sverige kommer under vintern-våren att delta i flera faser av Natos stora övning Steadfast Defender.

Det handlar om att i mars med främst svenskt flyg medverka i Nordic Response 24 som är en övning under ledning av Norge men ingår som en integrerad del av den större övningen Steadfast Defender.

Försvarsmakten uppger att Sverige deltar med stridsflyg, helikoptrar, transportflyg och specialflyg från militära baser och civila flygplatser. Övningarna äger rum i nordligaste Norge, norra Sverige och norra Finland och den karta över flygövningsområdet som Försvarsmakten lagt ut på sin hemsida visar att inriktningen är Nordkalotten och till en del Arktis.

I ett senare skede deltar Sverige i den större övningen Steadfast Defender. Det handlar om att svenskt territorium skall användas för Nato-styrkor som skall transporteras från Norge till Finland. Där kommer svenska försvaret att genomföra en operation för att säkra förflyttning av cirka 1000 amerikanska soldater.

En ytterligare separat övning, Swift Response 24, som genomförs i södra Sverige i maj, omfattar också värdlandsstöd. Här kommer bland annat runt 800 amerikanska soldater att luftlandsättas med fallskärm och luftlandsättning. Dessutom planeras för insättande av en amerikansk haubitsbataljon på svensk mark.

Svenska marinen deltar i övningen Baltops 24 i Östersjön.

Övningarna ger en försmak av vad vi kan förvänta oss i framtiden med försvarssamarbetsavtalet DCA med USA där amerikanska styrkor obehindrat får rätt att röra sig över hela det svenska territoriet.

Läs mer

Utrikesminister Tobias Billström och försvarsminister Pål Jonson har tillsammans med sina danska och finska kollegor i en artikel i Göteborgs-Posten (13/1 2024) kommenterat hur man ska förstå de avtal om försvarssamarbete med USA som vart och ett av de tre länderna nyligen undertecknat (DCA-avtalen). Norge har redan träffat ett sådant avtal och det har trätt i kraft.

Ministrarna framhåller i artikeln att samarbetet med USA bygger på ”nationellt samtycke”. Om det förhåller sig på det sättet så är det av betydelse för vår självbestämmanderätt. När en småstat som vår har att göra med en stormakt som USA gäller det att åtminstone ha ordning på formuleringarna i avtalsdokumenten. Det är svårt nog att i praktiken stå emot den kraft som en verklig stormakt alltid utstrålar mot en mindre stat. Och att bygga på tillit, som nämnts i sammanhanget, är för de troskyldiga.

Ministrarnas utsaga kräver emellertid en närmare granskning. Vi gör här en genomgång av avtalstexten med frågor och svar.

Har regeringen Kristersson i DCA-avtalet säkrat ”nationellt samtycke” som grundval för samarbetet med stormakten USA?

En läsning av avtalet visar att det inte någonstans anges att svenskt ”nationellt samtycke” krävs. Inte heller används liknande uttryck i avtalet.

Läs mer

Den stora försvarsövningen Aurora 2023 som genomfördes under våren förra året uppnådde bara två av fyra mål enligt den utvärdering som publicerades i Officerstidningen .

Det är inte överraskande att just de två mål som gäller försvaret av det svenska territoriet prioriterades bort medan målen att ge och ta stöd internationellt och med civila aktörer, uppnåddes. De bortprioriterade målen handlade om att slå tillbaka mot och bryta motståndarens operativa kontroll. Alltså det som borde vara kärnuppgiften för försvaret.
De ansvariga politikerna  och Försvarsmaktens högsta ledning har under en rad år hållit tillbaka uppbyggnaden av armén för vårt eget territorialförsvar till förmån för ett insatsförsvar utanför  Sveriges gränser efter Nato:s önskemål.

Det visades tydligt genom ÖB:s brev till regeringen i september förra året där han vill skrota de blygsamma ansatserna till ett svenskt territorialförsvar till förmån för att ställa två brigader till Natos förfogande för insatser i andra länder. I linje med det säger ÖB också kategoriskt nej till att bilda nya regementen ute i landet vilket vi kommenterat på den här sajten.

Försvarsledningen skyller på att leveranser till Ukraina är skälet till att Aurora-målen inte klarades. Det låter som en undanflykt. Att inte uppnå de egna försvarsmålen i Sveriges viktigaste militärövning är helt enkelt en skandal.

Både Socialdemokraterna och Kristdemokraterna reagerade mot ÖB:s brev och ville hålla fast vid satsningen på armén som Försvarsberedningen beslutat om.  Det återstår att se om de orkar stå på sig och kräva fortsatt uppbyggnad av eget territorialförsvar. Det krävs i alla händelser en medveten försvarsopinion för att få en ändring till stånd.

I en artikel i Göteborgsposten skriver sex nordiska ministrar att försvarssamarbetsavtalen med USA stärker stabiliteten i norra Europa.

”De nu undertecknade försvarssamarbetsavtalen med USA understryker att denna utveckling går hand i hand med en ytterligare förstärkning av den transatlantiska länken, som är av avgörande betydelse för Europas säkerhet, och som vi aldrig får ta för given.”

Vidare skriver ministrarna: ”Det samarbete som ska ske inom avtalens ram bygger på nationellt samtycke och full respekt för våra länders lagstiftning, suveränitet och internationella förpliktelser. Samarbetet sker i enlighet med folkrätten.”

Avtalen är dock medvetet vagt utformade så att det återstår att se i vad mån ”samtycke” ger oss en position att förhandla med USA då våra nationella intressen inte sammanfaller.  Hur säkert är det att vi i Sverige gör samma bedömning som USA vid en säkerhetspolitisk kris eller vid ett krig i vår närhet eller i Europa? Avtalen refererar inte ens till ”nationellt samtycke”.

En sak är klar – USA kommer att se till sina egna nationella intressen i de flesta lägen. Deras intressen kan sammanfalla med våra men de kan också skilja sig åt.

Läs mer

Den svenska anslutningen till Nato i kombination med DCA-avtalet med USA har fått statsmakterna att förbereda, planera och vidta åtgärder för svensk anpassning till den nya, experimentellt inriktade säkerhetsmiljö som man ser fram emot. Det är mycket som är i antågande. Det gäller ny lagstiftning anpassad till Natos och USA:s krav och standarder. Det gäller vidare den konkreta utformningen av värdlandsstödet; fördjupade förhandlingar med USA om den närmare inriktningen av dess destinerade baser här i landet och exklusiva utbyggnader av dessa; överläggningar med Nato om hur svenska styrkor ska inordnas under alliansens militära planer och befälsstruktur; och mycket annat. I de svenska övervägandena ingår att se över hur man i dessa tider av planerade militära insatser i främmande länder ska hantera vad som återstår av den stympade svenska värnplikten.

Hittills har värnpliktiga (inklusive värnpliktiga som ingår i reserven) inte på pliktmässig grund beordrats eller kunnat beordras att deltaga i sådana insatser i utlandet. Det är framför allt yrkessoldater som skickats till länder som Afghanistan, Mali och Libyen. I den mån värnpliktiga ingått i sådana operationer, har det skett på frivillig basis. De har skrivit under särskilda kontrakt att delta i stridigheter utomlands.

Läs mer

Finska HBL (12/1) redovisar att utrikesminister Tobias Billström har gjort följande uttalande, vilket bekräftas av Försvars makten:

”Sverige stödjer fullt ut de ansträngningar som görs för att upprätthålla säkerhet och fri sjöfart i regionen. Sverige undersöker också möjligheter att stödja insatserna i Röda havet”, skriver den svenska utrikesminister Tobias Billström (Moderaterna) i ett skriftligt svar till tidningen Göteborgs-Posten.

Svenska Försvarsmakten bekräftar att regeringen hört av sig i frågan.

”Vi har fått in en förfrågan från regeringen om att undersöka möjligheterna att stödja insatserna i Röda havet. Försvarsmakten ska svara på remissen i slutet av nästa vecka”, skriver Försvarsmakten till Expressen.

Till TT skriver Billström att Sverige ser på utvecklingen i Röda havet med stort allvar.

”Det är viktigt att undvika en militär eskalering och att värna om sjöfartens säkerhet och rätten till fri sjöfart. Ansvaret för att bryta denna utveckling ligger på huthierna. Deras anfall i Röda havet måste upphöra”.

Billström betonar att Sverige, EU liksom FN:s säkerhetsråd har fördömt huthiernas anfall, som har pågått under flera månader.

”Det är värt att understryka att även örlogsfartyg som USA och Storbritannien har skickat till Röda havet för att skydda den kommersiella sjöfarten har utsatts för direkta anfall från huthierna. I säkerhetsrådets resolution den 10 januari framhöll man staters rätt att i enlighet med folkrätten försvara sina fartyg från anfall”, skriver Billström.

Det är korrekt som Billström säger att frågan behandlats i FN:s säkerhetsråd som den 10 januari i år antog resolution N2400928.pdf (un.org) där särskilt punkt 3 är av intresse:

Läs mer

Historieförfalskning pågår.

Men den här gången handlar det inte om andra världskriget, då – enligt den svenska samlingsregeringens sentida belackare – Sverige inte förhöll sig neutralt i förhållande till krigförande parter. Att vårt land undgick att dras in i strider, anses vara av mindre betydelse än de eftergifter, som gjordes för att vi inte skulle bli angripna. Och då blev vi – enligt denna logik –”fredsskadade”, det vill säga tråkigt nog inte härtagna eller ockuperade eller sönderbombade.

Det har för fackhistoriker varit relativt enkelt att tillbakavisa denna revisionism, som inte har förankring i någon grundforskning på samtida källmaterial utan endast i ideologiskt önsketänkande.

Men om Sverige inte var neutralt under kriget, och regeringen dolde sina sympatier för vad som såg ut att bli den vinnande sidan, hur skulle vi då kunna vara det under det följande kalla kriget? resonerar ideologerna vidare. Problemet är bara, att det under kalla kriget fanns två vinnande sidor och att Sverige befann sig mitt i konflikten dem emellan. Huvuduppgiften för svensk utrikes- och säkerhetspolitik var därför att inte medverka till att det kalla kriget blev hett.

Nu sägs att vi redan från början valde sida. Vi inrättade oss i Västalliansen. På vilket sätt? Genom att ha goda och nära förbindelser med medlemmar i denna och genom att få vissa löften om stöd, ifall vi skulle bli angripna från den andra sidan. Men detta är inte att inrätta sig, än mindre att ingå i en allians, ens en dold, det är att förbereda sig. Sverige behövde också lugna ned den andra sidan med försäkringar om det här var en situation som vi absolut inte önskade.

Läs mer

Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen är nu avslutad. Enligt rapporteringen hittills är lägesbeskrivningarna alarmistiska. Finska Yles reporter framhåller att konferensen hålls i en ”exceptionellt krigisk atmosfär”. Hon noterar: ”Krigspratet lät hårt i finska öron.” Några exempel på tonläget i talen i Sälen bekräftar detta:

Ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin uppmanade svenskarna att förbereda sig för krig. Överbefälhavaren Micael Bydén hade motsvarande budskap. Enligt statsminister Ulf Kristersson är avsikten inte att skrämmas, men ”det är allvar på riktigt”, och försvarsminister Pål Jonson framhöll att ”kriget kan komma – också till oss.”

Man kan jämföra detta med den norske försvarschefen general Eirik Kristoffersens mer kyliga bedömning av läget, som rimmar med den som hörts från finskt håll:

”Det er viktig å huske på at Russland har låst sin kapasitet i Ukraina, og vil bruke lang tid på å bygge seg opp igjen. Mange russiske soldater er drept, og mye russisk utstyr er ødelagt. Det er ingenting som tyder på et angrep mot Norge i nærmeste fremtid. Det er et svekket Russland i våre nærområder.” (adressa.no 30/12)

Läs mer