Texter

Den konservative amerikanske skribenten Ross Douthat diskuterar i en artikel, som återges av Dagens Nyheter (11/4), förskjutningar i synsätt mellan USA och Europa. Har krigiskheten vandrat över Atlanten under senare år? Det är en fråga han ställer. Han pekar på Frankrike, där ännu under Irakkriget 2003 statsledningen förhöll sig kritiskt avvärjande till Förenta staternas och Storbritanniens extralegala aggression men där nu ”regeringen under både Nicolas Sarkozy och Francois Hollande följer Bush–Cheneys linje: intervenerar i Libyen, Mali och Syrien, tar till Bush-liknande retorik mot terroristattackerna och tillämpar en taktik mot terrorn som får USA:s antiterrorlag, Patriot Act, att te sig libertariansk”.

Läs mer

Det ligger i Sveriges och Europas gemensamma säkerhetspolitiska intresse att reducera och på sikt eliminera den växande spänningen mellan stormakterna. Sverige har därutöver ett särskilt ansvar att agera på ett sätt som minskar spänningarna i vårt närområde.

Ett utvidgat NATO och svenskt medlemskap riskerar öka spänningarna och skulle leda till ökad militär upprustning. Samtidigt skulle Sveriges möjligheter att agera för fred och nedrustning kringskäras. I händelse av kris i vårt närområde är den säkerhetspolitiska frihet som följer av alliansfriheten en fördel, både för Sverige och för vårt närområde. NATO är en försvarsallians vars militära styrka grundas i dess kärnvapenkapacitet. Sveriges traditionella anti-kärnvapenpolitik kan inte bedrivas inom ramen för ett NATO-medlemskap. Inte heller en tydlig politik för nedrustning och avspänning.

Den säkerhetspolitiska linje som Sverige valt, att med alliansfriheten som grund söka fredliga vägar, konfliktförebyggande, samverkan och nedrustning, har tjänat Sverige väl och bidrar till att minska spänningarna i vår region. Sverige ska därför inte bli medlem i NATO.

Uttalandet antogs av Socialdemokraterna i Skånes distriktskongress på Sundspärlan i Helsingborg lördagen 9 april 2016.

Regeringen har gett riksdagen en proposition om ändring av värnpliktslagen.

I värnpliktslagen föreskrivs att ett syfte med repetitionsövningarna är att flexibelt höja den militära beredskapen. De värnpliktiga ska emellertid förordnas till en övning minst tre månader innan övningen börjar, vilket innebär att det inte finns några faktiska möjligheter att utnyttja repetitionsövningarna för att höja beredskapen. De kriser som har inbegripit användning av vapenmakt under de senaste åren har i typiska fall utvecklats överraskande och snabbt, ofta inom loppet av ett par dagar eller veckor.

I propositionen föreslås följaktligen att man ska kunna göra en avvikelse från tidsfristen på tre månader vid förordnande till repetitionsövning, om 1) det vid övningen är frågan om att flexibelt höja den militära beredskapen och 2) ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det. Läs artikel

Professor Klas Åmarks bok Förövarna bestämmer villkoren. Raoul Wallenberg och de internationella hjälpaktionerna i Budapest (Albert Bonniers förlag 2016) är ett viktigt historiografiskt arbete. Det sätter in svensken Wallenbergs räddningsoperationer för ungerska judar, med amerikansk finansiering, i ett jämförande sammanhang. Utan att förneka dennes förnämliga och oegennyttiga engagemang för förföljda och förnedrade lyfter Åmark fram andra aktioner som hade samma eller likartat syfte. Wallenberg var inte ensam aktör och inte först på plats, och han kunde delvis bygga på insatser från humanitärt och diplomatiskt håll.

Läs mer

Peter Hultqvist har gjort gemensam sak med Litauens försvarsminister Juozas Olekas genom en debattartikel publicerad av Göteborgs-Posten. Det är inte säkert att detta var ett särskilt klokt beslut. Militära så kallade samarbeten kan Sverige ha med andra länder, utan att det går ut över vår alliansfria position (även om de i varje enskilt fall måste kritiskt bedömas och säkerhetspolitiskt utvärderas). Men en helt annan sak är att i den internationella politiken binda sig till andra länders hållning.

Läs mer

Måndagen den 4 april hölls ett möte på ABF i Stockholm där ensamutredaren av Sveriges krig i Afghanistan, Tone Tingsgård, frågades ut av Pierre Schori.

Utredningen har kommit halvvägs och skall lämna slutlig rapport den sista november i år.

Tone Tingsgård hade få tydliga besked att komma med. Direktiven pekar på många områden och frågeställningar som skall granskas och besvaras, men ännu ville utredaren inte ge några svar. Mål, måluppfyllnad och resultat av den 14 år långa militära insatsen skall granskas, och på direkt fråga om vilka målen var fanns enligt utredaren fortfarande bara skrivningarna i de årliga återkommande propositionerna till riksdagen. Tone Tingsgård medgav att målen varit så oprecist formulerade (öka säkerheten, flickors skolgång, mot korruption, kvinnors rättigheter med mera) att det är svårt att granska hur de uppfyllts.

Läs mer

Länder ligger där de ligger, men de geografiska indelningarna skiftar. De har med maktpolitiska realiteter att göra. Ibland görs gränsregleringar, ibland flyttas människor. De kulturella olikheterna är betydligt svårare att särskilja.

Vad betyder det att Sverige är ett västland? För hundra år sedan hade man inte förstått frågan. Sverige hörde till Nordeuropa, liksom Ryssland. Kulturellt men även politiskt fanns en affinitet med Tyskland. Tyskland var inget västland, det var en centralmakt. (Hade sin Kultur, ingick inte i någon ”civilisation”.)

Läs mer

Angående regeringens proposition, 2015/16:153, Stöd till Frankrike med försvarsmateriel.

Propositionen inleds med: ”Efter terroristdåden i Frankrike den 13 november 2015 begärde Frankrike stöd enligt artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) i kampen mot Daesh. Begäran avser bl.a. stöd med försvarsmateriel i form av ammunition.”
Regeringen begär riksdagens tillstånd att under 2016 få besluta om att få ”överlåta sådan försvarsmateriel som kan avvaras av Försvarsmakten för en begränsad tid och att disponera försäljningsintäkterna för anskaffning av materiel motsvarande den som säljs”.

Läs mer

– Jag är från en officersfamilj, säger Horace Engdahl. Jag har själv varit värnpliktig officer och repövat vart tredje år till 45-årsåldern när jag inte längre var till någon nytta. Jag är inte pacifist, så enkelt är det. Folkrätten ställer kravet på varje nation att de ska kunna försvara sitt territorium. Det kan inte vi och det tycker jag är en brist. Men jag är inte rabiat, ens när det gäller Ryssland. De tongångar som hörs är rätt hysteriska. Man får inte återgå till Kalla kriget-retoriken utan försöka utveckla möjligheten till dialog även med en sådan stat. (Från intervju i DN påskafton)

I en inbjudan till utgivningen av en skrift, Trolltyg – varning för rysk desinformation, varnar tankesmedjan Fri värld för ett Ryssland som sedan 2000 leds ”av en KGB-officer [Vladimir Putin]”, vilken bedriver ett ”krig mot västmakterna”, där ”konventionella militära styrkor […] ackompanjeras […] av psykologisk krigföring”.

Detta är ett häpnadsväckande påstående. Ingen krigsförklaring har utfärdats. Rysslands ”konventionella militära styrkor” befinner sig på fredsfot. En ”psykologisk krigföring” pågår förvisso – utgående från Ryssland, liksom från flera andra länder. Ryssland strider på ett otillåtet sätt i Ukraina, men är det verkligen ett krig mot Väst?

Läs mer

Ingen rysk bojkott

Niinistö kommenterade också Rysslands frånvaro vid toppmötet. Ryssland sade redan efter kärnsäkerhetsmötet i Haag 2014 att de inte deltar nästa gång.

– Mötet i Haag ägde rum direkt efter aggressionerna i Krim och östra Ukraina. Ryssland meddelade redan då att de uteblir. Men den ryska ambassadören är ändå här i närheten och följer mycket noga med. Ryssland har själv sagt att det inte är fråga om någon bojkott.

Representanter från över 50 länder och internationella organisationer deltar i toppmötet i Washington för att diskutera hur nukleär terrorism kunde förhindras. Läs artikel

Det så kallade värdlandsavtalet har tillkommit därför att Sverige inte har analyserat sina försvarsbehov mellan stormakterna/kärnvapenmakterna sedan ÖB Helge Jungs tid (1946).

Då konstaterade ÖB i två väsentliga bestämningsfaktorer för svensk försvarspolitik – de har senare förfuskats.

Den ena faktorn var hela Sveriges territoriums militärstrategiska läge för båda stormakterna. Den andra var att om någon av stormakterna valde att angripa Sverige kunde vi inte hejda stormakterna vid gräns och kust (hur gärna vi än skulle vilja detta). Slutsatsen blev att Sverige måste räkna med att föra en defensiv militärstrategi över hela sitt område.

Läs mer