Mr. President, ärade nuvarande och före detta ambassadörer, kära deltagare, Gratulationer till Folk och Försvar för 70 år av framgångsrik diskussion och debatt.För ett land som vårt är utrikespolitiken på många sätt den främsta försvarslinjen. Det är genom en aktiv utrikespolitik – med samarbete, diplomati, militära insatser och förtroendeskapande åtgärder – som vi bidrar till säkerhet tillsammans med andra.I torsdags kom jag hem från en resa till Mali. Försvarsministern och jag mötte de 250 svenskar som där bidrar till säkerhet och skydd för civilbefolkningen. Det är vårt största truppbidrag till en pågående FN-insats, MINUSMA, och ligger i linje med Sveriges engagemang för fred och utveckling i Afrika. Det är ett underrättelsekompani som är mycket uppskattat. Vi har sänt dessa män och kvinnor i farans väg, till ett land med stora säkerhets-, politiska och miljömässiga utmaningar. Läs talet
Texter
Folk och Försvar , lobbygrupper istället för folkrörelser
Folk och Försvars årliga Sälen-konferens brukas utlösa hybris bland landets försvars- och säkerhetspolitiska förståsigpåare. 2016 års är inget undantag. De rättänkande har mobiliserats, och flera prominenta röster som hade kunnat utgöra en kontrapunkt i kören har uteslutits från närvaro i Sälen. Folk och Försvars folkrörelsekaraktär är faktiskt allvarligt hotad. Organisationen riskerar att reducera sig till en lobbygrupp, en av spjutspetsarna i Nato-propagandan för svenskt medlemskap.
Om det propagandistiska bruket av staters krigsplanering, Anders Björnsson
Den före detta FOI-analytikern, fil. lic. Jan Leijonhielm deltar i en historierevisionistisk kampanj för att få kalla krigets historia att passa in på dagens krigsaktivism. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (Brännpunkt 8/1) hävdar han att Sveriges deklarerade neutralitetssträvan aldrig togs på allvar av östsidan i systemkonflikten och att en svensk neutral position under ett verkligt krig inte skulle ha respekterats:
”Moskva hade aldrig för avsikt att respektera något lands neutralitet vid ett krigsutbrott, detta är klart belagt genom öppnandet av Warszawapaktens arkiv efter det kalla krigets slut. Dessa avslöjade att [de neutrala staterna] Schweiz, Österrike och Sverige ingick i anfallsplanerna, i Sveriges fall sannolikt genom Warszawapaktens angrepp på Danmark, där sydvästra Skåne enligt vissa källor utgjorde uppmarschområde. Dessutom vet vi numera att Kekkonen beordrade den finska militärledningen att inleda förhandlingar med ryssarna om fri rysk passage genom norra Finland för angrepp mot Sverige, något som den dåvarande huvudstabschefen klokt nog struntade i.”
Sveriges genom tiderna mest dumdristiga riksdagsbeslut! Thage G. Peterson
I boken ”Försvaret främst” skriver tidigare försvarsministern Thage G. Peterson om behovet av ett folkförankrat försvar. Ett stycke i hans kapitel berör beslutet av avskaffa den allmänna värnplikten som vi återger här nedan:
Sveriges genom tiderna mest dumdristiga riksdagsbeslut!
Den 16 juni 2009 beslutade Sveriges Riksdag att folkförsvaret skulle skrotas, att den allmänna värnplikten skulle vila i fred och att yrkesförsvar skulle införas. Det vill säga en yrkesarmé skulle byggas upp i Sverige.
Det var ett mycket olyckligt beslut. Det mest olyckliga med beslutet var att försvarets folkförankring försvann. Och det till och med i tysthet. Ingen som helst allmän eller politisk debatt föregick beslutet. Det fanns en bred opinion till stöd för folkförsvaret och för värnpliktsarmén. Ingen gång under 1900-talet var den allmänna värnplikten ifrågasatt. Men beslutsfattarna struntade i folket. Riksdagens beslut kan med fog beskrivas som det mest ödesdigra beslutet som en riksdag tagit sedan den parlamentariska demokratin genomförts i vårt land. En helt ny princip bakom Sveriges militära försvar tog plats, innebärande
att det blev ”vi och dom”. Svenska folket och yrkesarmén. Tidigare gällde att vi själva, det vill säga svenska folket självt, skulle försvara vårt land. Genom den allmänna värnplikten var landets försvar en angelägenhet för alla. Nu skulle istället gälla att folket skulle leja några att försvara sig.
Fredsvilja och nationellt oberoende, kommentar till opinionsundersökning om Natomedlemskap
Trots hegemonin i opinionsbildningen har förespråkarna för ett svenskt Nato-medlemskap inte lyckats övertyga svenska folket. DN/Ipsos mätning, som redovisades 8/1, ådagalägger en stabilitet i opinionen. 50 procent av de tillfrågade motsätter sig medlemskap, endast 34 procent säger sig vara för.
Sådana siffror kan ändras. Det intressanta är stabiliteten över tid. En viss förskjutning i riktning mot Nato-positivism har förespråkarna kunnat notera under senare år – men det är absolut inte tal om något genombrott. I vårt närmaste grannland, Finland, är det folkliga medlemskapsmotståndet än mer uttalat och konstant. (Fast gänget av 25 försvarsdebattörer på DN-debatt 7/1 utelämnade helt frankt Finlands säkerhetspolitiska situation och orientering när de talade sig varma för svenska krigsinsatser i Baltikum!)
Sverige som bas för Nato-stöd till Baltikum, Lars-Gunnar Liljestrand, kommentar till artikel på DN Debatt
På Dagens Nyheters debattsida (7/1) skriver 25 försvarsdebattörer att Sverige skall gå med i Nato utifrån våra egna svenska intressen.
Debattörerna hävdar att ett svenskt Nato-medlemskap inte skulle öka spänningen i Östersjöområdet mera än att det blir ”rysk irritation och hotfullt propagandakrig”. Förespråkare för fortsatt svensk alliansfrihet har understrukit att ett Nato-medlemskap sannolikt skulle uppfattas som mycket provokativt och leda till inte bara irritation och propaganda från Rysslands sida utan mer militär övningsverksamhet från båda sidor, fler överflygningar och incidenter från båda sidor och en ökad uppbyggnad av militära styrkor i området från båda sidor. Inget av detta ligger i vårt intresse.
Det avvikande svenska försvaret
Tomas Augustsson, en av Svenska Dagbladets många kompetenta näringslivsreportrar, kommenterar (4/1) en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut. (Myndigheten tillkom den januari 2001 genom en sammanslagning av tidigare institutioner, främst bland dem Försvarets forskningsanstalt, FAO, och fick sitt namn i samma stund som totalförsvaret började avvecklas.) Rapporten jämför Sveriges satsningar på sitt militära försvar med de närmaste grannländernas.
Putin names United States among threats in new Russian security strategy, Reuters 2 januari
MOSCOW A new appraisal names the United States as one of the threats to Russia’s national security for the first time, a sign of how relations with the west have deteriorated in recent years.
The document, ”About the Strategy of National Security of Russian Federation”, was signed by President Vladimir Putin on New Year’s Eve. It replaces a 2009 version, endorsed by then- President Dmitry Medvedev, the current prime minister, which mentioned neither the United States not NATO. It says Russia has managed to heighten its role in solving global problems and international conflicts. That heightened role has caused a reaction by the West, it says.
”The strengthening of Russia happens against the background of new threats to the national security, which has complex and interrelated nature,” the document says. Läs artikel
Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands: regeringens förslag, Rolf Andersson
Vi har på alliansfriheten.se redovisat betänkandet Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands (SOU 2015:1) och Juridiska fakultetens vid Lunds universitet kritiska synpunkter på utredningens förslag.
Bakgrunden till betänkandet är att enligt regeringsformen 15 kap. 16 § får regeringen sända svensk väpnad styrka utomlands för till exempel övningsverksamhet om det är medgett i lag som anger förutsättningarna för åtgärden.
Utredningen följs nu upp av regeringen i en lagrådsremiss. Regeringen föreslår att lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet ändras så att regeringen ges fria händer att sända väpnad trupp utomlands för allt slags övningsverksamhet. Den nuvarande begränsningen i regeringens beslutsbefogenhet till övningar för fredsfrämjande verksamhet ska alltså enligt förslaget tas bort. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.
Särintresse, Mats Björkenfeldt
Försvaret är ett särintresse, sade före detta statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i januari 2013. Han synes ha menat att försvaret endast var av intresse för anställda inom försvaret. Det uttalandet av Reinfeldt har han fått äta upp. Den mest välskrivna kritiken kommer från professorn och tidigare rektorn för Uppsala universitets Stig Strömholm, som i sin senaste bok, Resonerande katalog (Atlantis, 2014) skriver följande på sidan 138: ” Att alla kostade på försvaret en dos politisk retorik var en hövlighetsbetygelse som tydde på att man inte var helt säker i sin likgiltighet, men det var en mager tröst. Dock hade ingen ännu understått sig att beteckna den en av statens båda främsta uppgifter som ett ’särintresse’.”
Ingen svensk anti-amerikanism, Anders Björnsson
Den svenska anti-amerikanismen är ett hjärnspöke. Inom den ekonomiska och politiska eliten har det funnits en begeistring i det amerikanska, mycket tydligt så efter andra världskriget. Bland vanligt folk var Amerika löftenas land, inte minst hos dissidenter och förföljda. Friheten att tänka fel där var större än någon annanstans, förutsatt att man inte var negerslav eller ursprungsinvånare förstås. Slavarnas ättlingar har det ännu inte lätt. Men det är förvisso sant att de i konstitutionen nedskrivna rättigheterna har sjunkit ned i folkdjupen.
Emigrationen över Atlanten fördjupade sympatierna för Amerika, särskilt det största landet på den kontinenten. Trots slavsystemet kunde Förenta staterna länge uppfattas som en antikolonial kraft, även om en folkligt baserad imperialistisk rörelse drevs igång i början av 1900-talet, med Theodor Roosevelt som förgrundsgestalt. Men USA:s imperium var av nytt slag, informellt och till en början utan militär närvaro på särskilt många platser. En isolationistisk strömning inom amerikansk politik lyckades periodvis hålla tillbaka utlandsengagemanget.
Polen och Sveriges öde, Anders Björnsson
Angår oss Polens affärer? Polen är ett av våra grannländer. Mot Polen har vi krigat. En gång hade Sverige en polsk kung; han blev bortjagad. Kort därefter, under den stora oredans år, tävlade Sverige och Polen om att lägga det ryska riket för sina fötter. Det var också dessa länder som, oklokt nog, lanserade det östliga partnerskapet för att förödmjuka det moderna Ryssland. Den nuvarande svenska regeringen har nyligen inlett ett nära militärt samarbete med Nato-landet Polen.
Men så byter det landet regering. För första gången på tjugofem får ett parti, genom fria val, majoritet i sejmen. Den nya regeringen driver igenom konstitutionella reformer som får annars sansade bedömare att tala om en statskupp. Landets försvarsminister beordrar polisinsats mot Västalliansens underrättelsehögkvarter i landet för att avsätta dess chef. Försvarsministern är bekant för sina antisemitiska uttalanden. Det europeiska mönsterlandet Polen börjar i svartmålas i den europeiska pressen.