På Dagens Nyheters debattsida (7/1) skriver 25 försvarsdebattörer att Sverige skall gå med i Nato utifrån våra egna svenska intressen.

Debattörerna hävdar att ett svenskt Nato-medlemskap inte skulle öka spänningen i Östersjöområdet mera än att det blir ”rysk irritation och hotfullt propagandakrig”. Förespråkare för fortsatt svensk alliansfrihet har understrukit att ett Nato-medlemskap sannolikt skulle uppfattas som mycket provokativt och leda till inte bara irritation och propaganda från Rysslands sida utan mer militär övningsverksamhet från båda sidor, fler överflygningar och incidenter från båda sidor och en ökad uppbyggnad av militära styrkor i området från båda sidor. Inget av detta ligger i vårt intresse.

Läs mer

Tomas Augustsson, en av Svenska Dagbladets många kompetenta näringslivsreportrar, kommenterar (4/1) en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut. (Myndigheten tillkom den januari 2001 genom en sammanslagning av tidigare institutioner, främst bland dem Försvarets forskningsanstalt, FAO, och fick sitt namn i samma stund som totalförsvaret började avvecklas.) Rapporten jämför Sveriges satsningar på sitt militära försvar med de närmaste grannländernas.

Läs mer

MOSCOW A new appraisal names the United States as one of the threats to Russia’s national security for the first time, a sign of how relations with the west have deteriorated in recent years.

The document, ”About the Strategy of National Security of Russian Federation”, was signed by President Vladimir Putin on New Year’s Eve. It replaces a 2009 version, endorsed by then- President Dmitry Medvedev, the current prime minister, which mentioned neither the United States not NATO. It says Russia has managed to heighten its role in solving global problems and international conflicts. That heightened role has caused a reaction by the West, it says.

”The strengthening of Russia happens against the background of new threats to the national security, which has complex and interrelated nature,” the document says. Läs artikel

Vi har på alliansfriheten.se redovisat betänkandet Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands (SOU 2015:1) och Juridiska fakultetens vid Lunds universitet kritiska synpunkter på utredningens förslag.

Bakgrunden till betänkandet är att enligt regeringsformen 15 kap. 16 § får regeringen sända svensk väpnad styrka utomlands för till exempel övningsverksamhet om det är medgett i lag som anger förutsättningarna för åtgärden.

Utredningen följs nu upp av regeringen i en lagrådsremiss. Regeringen föreslår att lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet ändras så att regeringen ges fria händer att sända väpnad trupp utomlands för allt slags övningsverksamhet. Den nuvarande begränsningen i regeringens beslutsbefogenhet till övningar för fredsfrämjande verksamhet ska alltså enligt förslaget tas bort. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Läs mer

Försvaret är ett särintresse, sade före detta statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i januari 2013. Han synes ha menat att försvaret endast var av intresse för anställda inom försvaret. Det uttalandet av Reinfeldt har han fått äta upp. Den mest välskrivna kritiken kommer från professorn och tidigare rektorn för Uppsala universitets Stig Strömholm, som i sin senaste bok, Resonerande katalog (Atlantis, 2014) skriver följande på sidan 138: ” Att alla kostade på försvaret en dos politisk retorik var en hövlighetsbetygelse som tydde på att man inte var helt säker i sin likgiltighet, men det var en mager tröst. Dock hade ingen ännu understått sig att beteckna den en av statens båda främsta uppgifter som ett ’särintresse’.”

Läs mer

Den svenska anti-amerikanismen är ett hjärnspöke. Inom den ekonomiska och politiska eliten har det funnits en begeistring i det amerikanska, mycket tydligt så efter andra världskriget. Bland vanligt folk var Amerika löftenas land, inte minst hos dissidenter och förföljda. Friheten att tänka fel där var större än någon annanstans, förutsatt att man inte var negerslav eller ursprungsinvånare förstås. Slavarnas ättlingar har det ännu inte lätt. Men det är förvisso sant att de i konstitutionen nedskrivna rättigheterna har sjunkit ned i folkdjupen.

Emigrationen över Atlanten fördjupade sympatierna för Amerika, särskilt det största landet på den kontinenten. Trots slavsystemet kunde Förenta staterna länge uppfattas som en antikolonial kraft, även om en folkligt baserad imperialistisk rörelse drevs igång i början av 1900-talet, med Theodor Roosevelt som förgrundsgestalt. Men USA:s imperium var av nytt slag, informellt och till en början utan militär närvaro på särskilt många platser. En isolationistisk strömning inom amerikansk politik lyckades periodvis hålla tillbaka utlandsengagemanget.

Läs mer

Angår oss Polens affärer? Polen är ett av våra grannländer. Mot Polen har vi krigat. En gång hade Sverige en polsk kung; han blev bortjagad. Kort därefter, under den stora oredans år, tävlade Sverige och Polen om att lägga det ryska riket för sina fötter. Det var också dessa länder som, oklokt nog, lanserade det östliga partnerskapet för att förödmjuka det moderna Ryssland. Den nuvarande svenska regeringen har nyligen inlett ett nära militärt samarbete med Nato-landet Polen.

Men så byter det landet regering. För första gången på tjugofem får ett parti, genom fria val, majoritet i sejmen. Den nya regeringen driver igenom konstitutionella reformer som får annars sansade bedömare att tala om en statskupp. Landets försvarsminister beordrar polisinsats mot Västalliansens underrättelsehögkvarter i landet för att avsätta dess chef. Försvarsministern är bekant för sina antisemitiska uttalanden. Det europeiska mönsterlandet Polen börjar i svartmålas i den europeiska pressen.

Läs mer

För att undvika alltför mycket julmat kunde man till exempel läsa Niall Ferguson, Kissinger 1923–1968. The Idealist (Allan Lane 2015), samtidigt som man på denna sajt tog del av Rolf Anderssons inlägg den 22 december 2015 om Immanuel Kant, interventioner och den eviga freden, varvid han påminde om Kants uppmaning: ”Ingen stat bör med våld blanda sig i en annan stats författning eller regering.”

Det är mot denna bakgrund något förvånande att Kissinger inledde sin akademiska karriär med att lyfta fram Kant som en överlägsen tänkare i jämförelse med Spengler och Toynbee. Kissinger visade här stor entusiasm för just Kants Perpetual Peace (Den eviga freden).

Läs mer

Läs mer

I Thorbjörn Fälldins första ministär, som var en trepartiregering, blev Karin Söder utrikesminister. Det var en viktig markering: att han satte en partikamrat (som skulle bli hans efterträdare som partiordförande) på den posten. För omvärlden visade det upp en kontinuitet. Under de förra koalitionsåren, på femtiotalet, hade socialdemokrater och bondeförbundare utgjort garanten för svensk neutralitetspolitik i kalla krigets hetta. I Folkrörelsesverige var den politiken oomstridd och fast förankrad. Det blev den också i det borgerligt styrda Sverige.

Socialdemokratin var under hela 1900-talet europeiskt orienterad, bondeförbundet – från 1957 centerpartiet – nordiskt. Agrarpartierna i Sverige och Finland hade en särskilt nära relation. Uhro Kekkonen var agrar och urfinne, samtidigt pragmatiker och främmande för äventyrlig utrikespolitik. Vid mottagningar i Finska residenset på Västra Trädgårdsgatan i Stockholm saknade man sällan Karin Söder och hennes make Gunnar; det var ett par som det lönade sig att samtala med, diplomaterna trivdes med dem. De båda visste att Sverige var Finlands viktigaste utland och att det förblev så även efter de bägge ländernas EU-inträde. Sedan länge är Finland Sveriges närmaste partner och Karin Söders dotter idag kabinettssekreterare i utrikesdepartementet.

Läs mer

Som vi tidigare har framhållit på denna sajt stämmer inte påståendet, torgfört av bland andra Dagens Nyheters chefredaktör, att den allmänna värnplikten i vårt land avvecklades i tysthet. Beslutet att lägga det så kallade pliktsystemet på hyllan hade föregåtts av en intensiv propaganda, som har drag av dagens propaganda för svenskt Nato-medlemskap och som delvis drevs av samma personkrets, och intensiteten i denna propaganda kan inte förstås på annat sätt än att det fanns ett grundmurat folkligt motstånd mot yrkeshären.

Motståndet måste knäckas. Det skedde aldrig. Borgerliga ledarsidor och högt uppsatta militärer lyckades däremot övertyga tillräckligt många lagstiftare om att införa nyordningen och avskaffa folkförsvaret. Det skedde genom ett enkelt riksdagsbeslut med ytterst knapp övervikt – och man kan i efterhand förvåna sig över att frågan om härordning inte har grundlagskaraktär. Den ihåliga yrkesarmé, som vi nu får lov att dras med, har inte bara ett personalförsörjningsproblem – den utgör i sig ett demokratiskt problem. Nationens försvar har bortförpaktats! Staten litar inte längre till den folkliga försvarsviljan!

Läs mer

Professorn i straffrätt vid Universitetet i Oslo Ståle Eskeland har gått bort efter en längre tids sjukdom, 73 år gammal.

Eskeland blev känd som den som gick mot strömmen. Även om han hade sin professur i straffrätt blev han mycket omtalad som folkrättsjurist. Hans bok De mest alvorlige forbrytelser handlade om FN-stadgans våldsförbud och de senaste 30 årens aggressionskrig. Han påvisade hur främst västmakterna i en serie krig bröt mot folkrätten. Ståle Eskeland tog sin utgångspunkt från domarna i Nürnberg mot nazisterna, där det slogs fast att aggressionskrig var den värsta förbrytelsen, vilket sedan kom att ligga till grund för FN-stadgans våldsförbud.

Läs mer