Texter

I Finland benämns genomgående de egna styrkorna i Afghanistan, Mali och Irak som ”fredsbevarande”. Nu senast var det Finlands president som i en julhälsning  prisade de finska soldaternas deltagande i fredsbevarande insatser.

Den riktiga benämningen på dessa insatser är ”fredsfrämjande”. Även det låter positivt och fredligt men kan innefatta stridande uppgifter. Tidigare hette det ”fredsframtvingande” insatser, vilket otvetydigt angav att här var det fråga om trupper med stridande uppgifter efter säkerhetsrådsbeslut som hänvisar till kapitel VII i FN-stadgan. Fredsfrämjande låter mindre aggressivt, och för svenska politiker som har att ta beslut om militära insatser i främmande länder som 13 års krig i Afghanistan var nog fredsfrämjande bättre än fredsframtvingande. Ofta framställs ju sådana här expeditionskårer som något slags humanitär insats, trots att det rör sig om krig.

Läs mer

Förre folkpartiriksdagsmannen Hans Lindblad har på Kungl. Krigsvetenskapsakademiens blogg ifrågasatt att Sverige i modern tid har haft en ”obruten linje av alliansfrihet”. Han anser att detta bör ”nyanseras”, främst med hänsyn till att Sverige anslöt sig det efter första världskriget grundade Nationernas Förbund. Folkförbundet, där svenska politiker spelade en framträdande roll, byggde på doktrinen om kollektiv säkerhet. Därmed hade alliansfriheten spelat ut sin roll, menar Lindblad. Den återaktualiserades inte förrän 1938, då NF:s möjligheter att agera internationellt hade brutit samman och organisationen komprometterats. (Se artikeln på KKrVA)

Läs mer

Vi har på alliansfriheten.se rapporterat om betänkandet Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands (SOU 2015:1). Juridiska fakulteten i Lund som har yttrat sig över betänkandet är kritisk mot de framlagda förslagen. I korthet framhåller fakulteten följande: Kärnfrågan gäller gränserna för regeringens befogenhet att sända väpnad styrka utomlands för att delta i utbildning inom ramen för internationellt samarbete. Enligt regeringsformen 15 kap. 16 § krävs det för ett sådant regeringsbeslut att det föreligger ett bemyndigande lämnat av riksdagen.

Lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet utgör ett sådant riksdagsbemyndigande. Utredningen föreslår att den nuvarande begränsningen i den lagen till utbildning för fredsfrämjande verksamhet tas bort och att regeringen ”således utan några begränsningar tillåts sända väpnad styrka utomlands i övningssyfte”.

Läs mer

Allan Widman skriver på DN Debatt (19/12) att ”Nato-debatten allt mer besvärande för S”. Han åberopar juridiska argument. Det finns till att börja med anledning att erinra Widman och läsekretsen om några ord, som Erik Scavenius, dansk utrikesminister under första och andravärldskriget, lämnat eftervärlden till begrundan: ”Politik er ikke jura, heller ikke udenrikspolitik. Den maa hvile paa erkendelse af de faktisk bestaaende magtforhold.”

Läs mer

För tjugofem år sedan var det europeiska enandets tid. Järnridån hade lyfts (efter att ha blivit perforerad), nationalstaten Tyskland återuppstått ifrån de döda och ockupationsmakterna – USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen – dragit sig tillbaka från detta land. I den vurm av eufori som då rådde – och som hade lämnat sjuttio- och åttiotalets anda av eurosclerios bakom sig – beslöt den svenska regeringen på hösten 1990, att Sverige skulle ansöka om medlemskap i vad som idag kallas Europeiska Unionen. Det var ett tämligen häpnadsväckande steg, som överraskade inte bara den svenska opinionen utan också statsledningen i vårt närmaste grannland. Den respekterade skribenten Unto Hämäläinen har i en retrospektiv betraktelse (”Så svek Sverige Finland”. Helsingin Sanomat 7/11; månadsbilagan Kuukasiliite 11:2015) redogjort för de svenska turerna med hänvisning till nyligen offentliggjorda diplomatrapporter från Stockholm till Helsingfors. Några år senare beträdde Finland samma väg. 2004 hade EU utvidgats med merparten av det forna östblocket. Av större stater stod endast Ryssland, Turkiet och Ukraina utanför.

Läs mer

Jag läser i Die Zeit – Helmut Schmitts gamla tidning – att tyskar är oroade över Tysklands kommande militära engagemang i de stormaktsdominerade krigen i Syrien. Det finns all anledning för det tyska folket att våndas över dessa oöverblickbara krigsäventyr; och över denna inblandning i en suverän stats interna angelägenheter.  Den interventionistiska politiken kan ju sluta hur som helst! Sverige bör hålla sig så långt borta som möjligt från dessa äventyrligheter.

Die Zeit vänder sig till filosofen Immanuel Kant för att se om det i dennes verk finns vägledning att hämta. Professorer och andra som uttalar sig i tidningen om arvet efter Kant är naturligtvis inte ense, men en del klokt blir ändå sagt.

Läs mer

Sedan värnplikten avskaffades 2010 råder ständig kris i försvarsmaktens personalrekrytering. Det är mycket oroande. Sverige har en stor yta och det krävs många soldater, inte minst för att avhålla från och möta de i debatten mycket uppmärksammade hybridkrigen. Det kravet kan bara ett värnpliktssystem motsvara. En återgång till värnplikt borde redan nu vara i gång. Tyvärr förhindras en sådan process av ett dominerande hinder: Sveriges förhållande till Nato.

Regeringen säger karskt nej till Nato. Men i praktiken har regeringen fallit undan för Nato-lobbyn och gått med på åtgärder som hårt binder försvarsmakten till Nato. ”Det går nästan inte att vara närmare Nato än vad Sverige är utan att vara medlem”, sa Nato-chefen Jens Stoltenberg (Svenska Dagbladet 11/11).

Läs mer

Sveriges Television kunde den 18 december informera om att svenska regeringen gett Nato tillstånd under en sexmånaders period att flyga med spanings- och övervakningsplan av typ AWAC över svenskt territorium. Nato flyger AWAC-planen från Norge till Polen och ville uppenbarligen ha en snabbare väg genom att gå över Sverige.

Försvarsminister Peter Hultqvist kommenterade beslutet med att Sveriges linje är att samarbeta med Nato, inte att söka medlemskap.

Läs mer

Den 17 december höll ambassadör Sven Hirdman ett anförande i Utrikespolitiska föreningen vid Stockholms universitet. Anförandet återges nedan.

I cannot forecast to you the action of Russia. It is a riddle wrapped in a mystery inside an enigma; but perhaps there is a key. That key is Russian national interest. (Winston Churchill)

 Om Ryssland

Ryssland och Putin går att förstå men det kräver naturligtvis kunskaper om ryska förhållanden och om rysk historia. Följande är viktigt:

• Ryssland är en gammeldags stormakt som har genomgått många svårigheter. Om det är något som har präglat det ryska folket så är det lidandet – under främmande ockupationer, inhemska diktatorer, förödande krig, ekonomiska umbäranden. Ett sammanhållande kitt har varit den starka ryska kulturen, språket och religionen. Det har skapat en stark gemensam känsla av ryskhet i motsats till vad man ofta uppfattat som en fientlig omvärld. Efter Sovjetunionens upplösning är Ryssland nu mer homogent än på flera hundra år med en cirka 85 procent slavisk befolkning och cirka 15 procent icke-slaviska muslimer.

Läs mer

I sin veckoledare signalerar Peter Wolodarski en omsvängning av sin tidnings hållning i försvarspolitiken. Dagens Nyheter var en av de många pressröster som hälsade avvecklingen av den allmänna värnplikten med tillfredsställelse. ”Äntligen!” skrev tidningen när folkförsvaret försvann. Nu beklagar Wolodarski både beslutet och bedömningen. (Dagens Nyheter 20/12)

Men DN:s chefredaktör är inte hederlig i sin historieskrivning. Han säger att riksdagens beslut 2009, som innebar att pliktsystemet de facto gick i graven, togs ”utan någon vidare diskussion eller våndor”. Men sanningen är ju att nästan hälften av de ledamöter som deltog i beslutet motsatte sig övergången till ett yrkesförsvar: 150 mot 153.

Läs mer

”Peter Hultqvist är ett av regeringen Löfvens allra starkaste namn, dessutom en mycket synlig och hörbar person.” (Försvaret främst, s. 10) Det är en mycket träffsäker beskrivning av Hultqvists ställning i dagens försvarsdebatt. Denne har i den offentliga debatten tagit klar ställning i bland annat följande två frågor:

1. Nej till Nato. Men hans nej förlorar i trovärdighet när han samtidigt förordar ett närmare samarbete med USA: ”Sveriges samarbete med USA måste fördjupas.” (Dagens Nyheter 31/8 2015)

Läs mer

Lars Adaktusson, EU-parlamentariker för KD, kräver att Sverige ställer upp militärt för Frankrike. Regeringen är feg, och att tala om folkrättsliga oklarheter, som utrikesminister Margot Wallström gjort, är enbart cyniskt. (Expressen 17/12)

Adaktusson ser regeringens beslut som ett led i en mer än halvsekel gammal tradition att Sverige ställer sig utanför krig. Han går så långt som att kritisera dåvarande beslutsfattare för att vi inte gick med i andra världskriget.

Han är beredd att verka för att utlösa en regeringskris om inte Sverige ändrar sig och går in militärt i Mellanöstern: ”Klarar inte den sittande regeringen att fatta beslut för Sveriges och Europas bästa i en för världen allvarlig situation måste övriga partier och riksdagen ta ansvar.”

Läs mer