Texter

När man säger att det råder en tilltagande spänning i Sveriges säkerhetspolitiska närområde – ett påstående som är svårt att bevisa och därför lika svårt om inte svårare att motbevisa – framstår vårt land nästan alltid som ett offer, det vill säga en part som är utsatt för andras handlande men själv icke handlar, som inte agerar men på sin höjd reagerar.

Detta skulle kunna tolkas som småstatens speciella dilemma: att inte vara den som bestämmer utan den som alltid måste ta hänsyn till, och oftast finna sig i, andras diktat.

Läs mer

De stora rikstäckande tidningarna har under senare tid givit utrymme åt en omfattande försvarsdebatt. Motstridiga uppfattningar har framförts i bland annat 1. Nato-frågan – för eller mot svenskt medlemskap – och 2. sättet att genomföra våra försvarsoperationer – ett tröskelförsvar med tyngdpunkt på fjärrbekämpning eller ett territoriellt försvar med tyngdpunkt på lätta markstridskrafter samt med sjö- och flygstridskrafter avpassade för att hävda integriteten i fred och i konfliktlägen.

Läs mer

Hans Wallmark, den energiske moderate riksdagsmannen som är sitt partis talesman i försvarsfrågor, efterlyser i en interpellation ställd till försvarsministern behovet av ”stärka det psykologiska försvaret” i Sverige (2015/16:106). Interpellationen är tillkommen samtidigt som medierna gav spridning åt nyheten om att Sverige ska samverka med Natos informationscentral i Riga – kallat ”center för strategisk kommunikation”, vilket är en omskrivning för propagandakrigföring.

Läs mer

I den pågående debatten om Sveriges eventuella medlemskap i Nato spelar de säkerhetsgarantier som följer med medlemskapet en central roll. Thomas Jonter, historiker och professor i internationella relationer vid Stockholms universitet, ifrågasätter om säkerhetsgarantier, som de historiskt faktiskt fungerar, är någon god garant för säkerheten. Missuppfattningar från kalla krigets tid kan bidra till övertron på garantier.

I debatten om svenskt Nato-medlemskap hävdas ofta att svensk alliansfrihet och neutralitetspolitik är överspelade. Idag är den svenska alliansfriheten i själva verket stendöd, heter det ibland. Vissa går så långt som att påstå att den inte ens existerade under det kalla kriget eftersom vi då hade ett hemligt militärt samarbete med USA och västmakterna vilket i praktiken omöjliggjorde en reell neutralitet om ett krig hade brutit ut. En avgörande punkt i det resonemanget är att Förenta staterna till och med gett Sverige säkerhetsgarantier vilket fick till konsekvens att Sverige övergav sina kärnvapenplaner under 1960-talet. Detta tas till intäkt för att vi i dag, i ett nytt säkerhetspolitiskt läge, bör söka säkerhetsgarantier men nu öppet och som fullvärdig Nato-medlem, hävdas det i debatten. Men frågan om hur säkerhetsgarantier fungerar är långt ifrån enkel. Historiska exempel är inte särskilt uppmuntrande för den som sätter sin tro till sådana garantier. Jag ska ge exempel på detta nedan. Läs artikel

På årets FN-dag den 24 oktober, då det var 70 år sedan Förenta Nationerna bildades, höll förre talmannen och försvarsministern Thage G Peterson detta tal på Uppsala slott.

Bästa fredsvänner!

Vi har förmånen att leva i ett fritt och fredligt land. Ett land, där var och en får göra sin röst hörd. Där var och en kan engagera sig i det svenska samhället.

Vi lever i ett land i ekonomisk välmåga. Vår välfärd har gett oss materiell och social trygghet. En trygghet som ger oss möjlighet att leva ett rikt liv, att ta del av naturen och kulturen, att ha en god hälsa, få utbildning och arbete.

Hur brutal är då inte klyftan till de länder där människor lever under förtryck, i fattigdom och svält, där det pågår krig och väpnade konflikter. Där man jagas och dödas för sin religiösa övertygelse. Där barnen far illa, är rädda och saknar trygghet. Där inte något rättssamhälle existerar.

Läs mer

Sverige under andra världskriget hette ett forskningsprogram som inleddes på 60-talet och drog in ett stort antal yngre historiker. Ett par av forskarna som ingick där, Alf W. Johansson och Klas Åmark, har gjort egna försök att utifrån de många avhandlingar som skrevs där och senare undersökningar skapa en syntes av det vi har fått reda på om den svenska politiken och det svenska samhället under dessa år. Dessa två historiker har även i sen tid polemiserat med varandra om hur småstatens Sveriges uppträdande då bäst bör förstås och tolkas.

Diplomaten Axel Moberg har gjort en självständig presshistorisk studie om hur åren under och närmast kring världskriget tedde sig i svenska dagstidningars rapportering om krigshändelserna, vad som blev resultatet av kriget och hur ledande aktörer och opinionsbildare förhöll sig till det samtida skeendet. Boken Ekot av kriget. Hur andra världskriget skildrades i dåtida svenska tidningar (Instant Book) är ett imponerande arbete som bör läsas av alla som vill skaffa sig en allsidig belysning av Sveriges roll i den tidens dramatik. Tio tidningar har han följt under sju års tid.

Med benäget tillstånd av författaren återger vi här hans resonerande slutkapitel.

Alliansfriheten.se förmedlar beställningar av boken som har fått fina recensioner i ett par av de större svenska dagstidningarna. Det rör sig om en pionjärinsats.

Läs mer

Sverige tillåter inte att någon annan lägger sig i hur vårt land styrs – och detta på goda grunder. Betydande inskränkningar i statssuveräniteten har gjorts genom överlåtelser av lagstiftning och annan maktutövning till mellanstatliga organisationer, främst EU. Men dessa överlåtelser kan i princip tas tillbaka; också EU-medlemskapet som sådant kan tas tillbaka, även om en sådan procedur har tillkrånglas genom att detta är grundlagsfäst. Men när det gäller styresskicket som sådant är Sverige suveränt.

Denna princip om icke-inblandning har icke blott att göra med skyddet av statssuveränitet och nationellt oberoende. Den motverkar även spänningar mellan länder som styrs på olika vis, har skilda samhällssystem och intressen i världen. Den är en grundval för ömsesidighet. Särskilt små länder har all anledning att få garantier för non-intervention. Ett utmärkt sätt att säkra sig mot intervention är att själv inte intervenera, att respektera andra länders suveränitet och integritet. Detta borde vara kärnan i en realistisk utrikespolitik.

Läs mer

Jag skall ta upp de misstankar som har förts fram från olika håll om att också svenska Isaf-styrkan i Afghanistan kan ha deltagit i utomrättsligt dödade, så kallade targeted killings-operationer eller capture-or-kill-operationer. Efter att försvarsmakten fått kommentera påståendena om brott mot internationell humanitär rätt har misstankarna snarast ökat. Först skall jag dock något beröra FN-mandatet för Isaf-styrkorna.

Isafs mandat 2001, enligt FNs säkerhetsråds resolution 1386, var att upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivningar. Nato tog över ledningen av Isaf 2003 och samtidigt utvidgades FN-mandatet till att gälla att upprätthålla säkerheten i hela landet. För att markera att uppgiften fortfarande inskränkte sig till att upprätthålla säkerheten och inte att delta i ett allmänt krig mot talibaner avgav Frankrike en särskild röstförklaring och underströk att uppgiften för Isaf fortsatt var att rikta in sig på att skydda civila och att det i det avseendet inte var en utvidgning av det tidigare mandatet.

Läs mer

Måndagen den 19 oktober arrangerade Norbergs Arbetarekommun, Folket i Bildt Västmanland/Dalarna, Bergslagens Folkhögskolan, LO och ABF ett offentligt möte om Sverige och Nato. Anders Björnsson höll ett anförande som återges nedan:

Indoktrineringen i Sverige hette en bok av poeten Göran Palm från 1968. Palm drev där tesen att svenskarna var utsatta för en systematisk men smygande indoktrinering som syftade till att få dem att bevara det rådande samhällssystemet – ett borgerligt, amerikaniserat, konsumtionsinriktat system med tillhörande samförståndsideologi. Man kan tycka att boken kom i senaste laget. Höll inte den ideologin just på att spricka, just det där året 1968? Och blev inte indoktrineringen utmanad och delvis ersatt av en motindoktrinering?

Termen ”indoktrinering” låg därefter länge i träda, men det verkar som om den har börjat grävas upp igen. Då, för femtio år sedan, var ”indoktrinering” ett systemkritiskt lystringsord. Så är det knappast idag. Det kan bero på att systemkritiken tycks ha sett sina bästa dagar eller på att den numera är tillämpbar nästan uteslutande på andra samhällsystem än vårt eget svenska. När ”indoktrinering” idag används i den politiska debatten är det för att signalera att det finns personer i vårt samhälle som inte är beredda att försvara våra demokratiska grundvärderingar. De styrs av främmande – och rentav verklighetsfrämmande – värderingar.

Läs mer

Signaturen Wiseman angriper på sin blogg vissa motståndare till Nato för att de feltolkar både Nato-fördragets artikel 5 och kraven på försvarskostnader vid ett medlemskap.Till en del har han rätt.

Artikel 5 i Nato-fördraget (en för alla, alla för en) om kollektivt självförsvar då en medlemsstat utsätts för angrepp utlöses inte med automatik. Det är knappast så att Sverige vid ett Nato-medlemskap skulle tvingas gå i krig för Turkiet om det landet hamnade i väpnad konflikt med till exempel Syrien. Först skall sägas att artikel 5 gäller bara om en medlemsstat blir utsatt för ett angrepp av en annan stat inte om medlemsstat på eget bevåg hamnar i strid med annan stat eller icke-stat som IS.  Artikel 5 är utformad så att medlemsstaterna själva bestämmer vilken form av stöd de ger vid en krigssituation. Sverige skulle kunna välja att skicka ett fältsjukhus eller att helt enkelt lägga in veto.(även om det skulle kunna möta mycket starkt motstånd). Artikel 5 är medvetet vag. De små öststaterna och baltiska staterna vill säkert gärna ha garantier om militär hjälp, men för USA är situationen annorlunda. Fördraget utformades för att möjliggöra för främst USA att ha fria händer att agera eller låta bli att agera i olika situationer, utifrån vad stormakten bedömde som viktigt ur sitt geostrategiska perspektiv.

Läs mer

Sverige är militärt alliansfritt. Men trovärdigheten i denna vår traditionella och strategiska hållning – som omgivningen kunnat lita på – riskerar att tunnas ut under hand, om den svenska regeringen, liksom för övrigt tidigare svenska regeringar, väljer att fortsätta på den inslagna vägen att steg för steg närma oss Nato. Denna anpassning är inte en uthållig politik för ett alliansfritt Sverige.

Regeringen Löfven framhåller vikten av att öva militärt samman med Nato utan att riktigt förklara varför detta är så betydelsefullt. För ett land med Sveriges säkerhetspolitiska grundhållning medför övningarna uppenbara säkerhetspolitiska risker. Det gäller naturligtvis primärt Sveriges förhållande till Ryssland.

Hur många övningar som försvarsmakten deltar i involverar Nato-länder? Åtskilliga. I raden av sådana övningar under året ingår bland andra ACE (Arctic Challenge Exercise), Baltops, BRTE (Baltic Region Training Event), CMX (Crisis Management Exercise) samt snart också Trident Juncture.

Läs mer

Ambassadör Mathias Mossberg skriver om ubåtskränkningen i Stockholms skärgård hösten 2014 och sätter frågetecken kring försvarets förklaringar och de tekniska indikationerna. Främst rör Mossbergs anmärkningar hemlighetsmakeriet kring kränkningen. Försvarsmakten har uppenbarligen ändrat sig när det gäller vilka metoder man använt för att konstatera kränkningen men vill inte offentliggöra vad man nu baserar sina observationer på.

Det kan vara helt i sin ordning att vissa delar i en sådan analys hålls hemliga för att inte främmande makter skall få kännedom om hur försvaret agerar, men Mossbergs kritik mot sekretessen har visst fog för sig, då försvaret i sin första version i mycket baserade sina slutsatser på vad man uppgav vara signaler från marinens egna sensorer. Nu gäller inte det längre, men försvaret vill inte informera om vad man istället har som grund för sin analys.

Läs mer