Texter

Under 2023 ökade Ryssland och USA spänningarna i världen. Ryssland genom aggressionskriget mot Ukraina och USA genom att motverka en vapenvila i kriget i Gaza och genom att inte ta avstånd från Israels folkrättsbrott i Gaza.

Båda stormakterna har återstartat kärnvapenrustningarna.

USA inriktar sig på att konfrontera Kina. USA och Ryssland är inne i en slags kapprustning i Arktis.

Stormakternas folkrättsbrott innebär inte slutet på en världsordning baserad på FN-stadgan som vissa vill hävda.

I FN:s generalförsamling röstade en överväldigande majoritet av världens stater för en resolution som fördömde Rysslands angrepp på Ukraina och den röstade ett år senare med en överväldigande majoritet för eldupphör i kriget i Gaza som visade ett USA mer isolerat i världen än någonsin tidigare.

Läs mer

Detta är del III av våra artiklar om DCA-avtalet.

Finland, Norge och Sverige har träffat strategiska militära samarbetsavtal med USA (Defence Cooperation Agreements, DCA). Danmark förväntas underteckna sitt inom kort. I stort sett är de offentliggjorda avtalen likalydande.

När dessa småstater ger sig i lag militärt med en stormakt som USA och binder sig under åtminstone 10 år finns det skäl till eftertanke och övervägande. Man bör ha klart för sig att DCA-avtalet i väsentliga delar inte bygger på konsensus som i Nato, där man kan säga nej, utan ger USA rättigheter som ska vara ”oförhindrade”.

Läs mer

Danska partiet Enhedslisten har begärt svar på frågor om det försvarsavtal (DCA) som Danmark nu enligt uppgift skall ha slutförhandlat.

Vi har tidigare redogjort för svar på några frågor och nu har vi tagit del av ytterligare svar från minister Troels Lund Poulsen. Samtliga frågor har förtjänstfullt ställts av folketingsledamoten Trine Pertou Mach från Enhedslisten.

Dansk suveränitet

Hon tar upp frågan om dansk suveränitet och hänvisar till information om det kommande finska DCA-avtalet som innebär att suveränitet efterges, och frågar ministern om detsamma kommer att gälla för Danmark. Om så är fallet frågar hon om detta uppgivande av suveränitet är förenligt med dansk grundlag och om omfattningen av det är acceptabelt med hänsyn till grundlagens bestämmelser om demokratisk behandling av saker.

Svaret från ministern är att det på nuvarande stadium inte är möjligt att gå in på avtalets innehåll.

Krav på lagändringar

Det framgår av tidigare information från regeringen till Folketinget att ett avtal med USA om användning av militära anläggningar förväntas kräva lagändringar. Vilka lagändringar kommer att krävas?

Svar: Jag hänvisar till tidigare besvarade frågor. Som framgår av svaret kan jag inte på nuvarande tidpunkt gå in på innehållet i avtalet. Vilka lagändringar som kommer att vara nödvändiga för att genomföra avtalet kommer att närmare undersökas i samband med det lagförbredande arbetet och kommer att bero på den slutliga utformningen av avtalet.

Vidare svarar försvarsministern att regeringen före undertecknandet kommer att rådgöra med Utrikespolitiska Nämnden och inhämta Folketingets samtycke enligt grundlagen om det förväntas bli lagändringar.

Läs mer

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets fred och säkerhet. Baserat på tidigare århundradens dåliga krigserfarenheter har vi genomfört denna politik baserat på militär alliansfrihet, en förhållandevis stark försvarsförmåga samt en utrikespolitik inriktad på fredliga relationer. Vi klarade oss väl genom de bägge världskrigen. Under det kalla kriget, när Sovjetunionen utgjorde ett stort hot mot säkerheten i Europa, visste vi att vi – genom vår tydliga västorientering och det faktum att vårt då starka försvar utgjorde ett ryggstöd för våra skandinaviska Nato-grannländer – kunde påräkna hjälp från främst USA, om vi inte skulle klara av vårt försvar själva. På sovjetisk sida visste man att Sverige inte utgjorde något militärt hot mot Sovjetunionen och att vår främsta målsättning var att hålla oss utanför krig. Samtidigt upprätthöll vi normala, om och inte alltid goda relationer med Sovjetunionen. Med Sverker Åströms ord borde vår strävan vara att undvika att väcka förväntningar hos den ena supermakten att vi skulle gå i krig med dem, men ej heller farhågor hos den andre att vi skulle gå i krig mot dem.

Läs mer

Del 2 av inlägg om DCA mellan USA och Sverige. Del 1 kan läsas här.

Artikel 4 i avtalet om försvarssamarbete (DCA) mellan USA och Sverige anger reglerna för förhandslagring av försvarsutrustning, försvarsförnödenheter och försvarsmateriel.

Det gäller 17 utpekade anläggningar och områden i Sverige (se nedan). De amerikanska styrkorna ska i förväg underrätta Försvarsmakten om den typ av och den mängd sådan förhandslagrad materiel som de amerikanska styrkorna avser att transportera eller förhandslagra på svenskt territorium.

USA ges exklusiv rätt till kontroll och tillgång till sådan förhandslagrad materiel. USA har dessutom rätten att närsomhelst flytta sådan materiel från svenskt territorium till annat territorium.

Utöver de angivna orterna öppnar avtalet för att även andra platser i Sverige kan komma att användas för förhandslagring, ”oavsett om de förvaringsanläggningarna ingår i de överenskomna anläggningarna och områdena eller inte”.

Rätten att leverera till, förflytta, förvara eller underhålla materiel gäller inte endast markstyrkor utan även flyg och fartyg.

Ser man på vilka orter som anges för förhandslagring finner man fyra långt uppe norr (Luleå, Boden, Kiruna och Vidsel) vilket pekar på betydelsen USA lägger vid att kunna nå Nordkalotten och Arktis där det sedan flera år nu pågår en rustningskapplöpning mellan USA och Ryssland och där Ryssland har sina strategiska kärnvapenbaser.

Det är samma mönster som går igen i avtalet med Norge och enligt uppgift även i avtalet med Finland där USA fått igenom baser långt uppe i norr. I Finland har detta lett till att president Niinistö uttalat viss oro över att USA så tydligt prioriterar att komma närmare de ryska baserna på Kolahalvön.

Frågan om kärnvapen har varit en känslig del i den allmänna debatten om försvarssamarbetsavtal men har tonats ned av regeringen.

Kärnvapen nämns inte i avtalet mellan USA och Sverige. Försvarsminister Pål Jonson uppgav för SVT den 6 december på frågan om det skulle kunna bli tal om kärnvapen på svenskt territorium:

”Nej, den svenska positionen är välkänd. Vi ser inga behov eller skäl att ha kärnvapen på vårt territorium, och det har också USA sagt att man respekterar.”

Läs mer

Detta är del 1 av 2 inlägg från Utgivarna om DCA. Nr 2 kommer senare på alliansfriheten.se

I den långa raden av steg i riktning mot ett närmande till USA och Nato har nu en ny nivå nåtts genom det Defence Cooperation Agreement (DCA), som Sverige och USA undertecknade i Washington den 5 december.

Detta avtal kommer strategiskt att inverka på vårt säkerhetspolitiska läge, vårt nationella försvar och vår utrikespolitik. Avtalet gäller åtminstone under 10 år. Det är en i dessa sammanhang oerhört lång bindningstid. Under den kan tvära förskjutningar och kast förväntas ske i omvärlden. Sveriges politiska linje kommer därvidlag att behöva utvärderas. Men bundenheten till USA skulle hämma oss och försvåra möjligheterna till omorientering.

Denna våghalsiga anslutning till en främmande och tämligen instabil världsmakts politiska intressen är av det äventyrspolitiska slaget. Att USA ser fördelar i att Sverige är berett att öppna upp territoriet för dess krigsmakt överraskar inte. Att Sverige föreställer sig att USA i alla lägen konsekvent kommer att agera i enlighet med svenskt nationellt intresse är bara naivt.

Med amerikansk militär närvaro här i landet etableras möjligen en ”förhöjd tröskel” som beroende på hur DCA-avtalet kommer att tillämpas kan bli betydande eller försumbar, men i bästa fall kan verka så att den avhåller en angripare från att attackera oss, eftersom USA då sannolikt skulle stå oss bi. Men med amerikanska styrkor i Sverige, vilka agerar hotande eller fientligt mot andra stater i vår närhet och dessutom med Sverige som en bas, riskerar vi att dras in i andras krig. Detta är möjliga scenarios. Men det grundläggande är ju att vi avsäger oss suveränitet och i stället satsar på ”tillit” till en stormakt som bara har det egna intresset i blickfånget. Det är ingen politik för en småstat som långsiktigt vill bevara sin självständighet.

Läs mer

Den amerikanske statsvetaren Hans Morgenthau talade på sin tid om faran i att verka för politiska religioner präglade av en ”tendency towards world-wide salvation.”

Den finske folkrättsprofessorn Martti Koskenniemi sammanfattar i sin bok The Gentle Civilizer of Nations (2002) Morgenthaus syn på framväxten av sådana förvrängda övertygelser: ”a hypocritical dressing of the national interest in the garb of morality, leading to an intensification of political conflict.”

Läs mer