Texter

När försvarsminister Peter Hultqvist den 11 september motiverade valet av Micael Bydén som ny överbefälhavare var det främst två motiv som han framhöll (Svenska Dagbladet 12/9):

1. Bydén är en erfaren officer som har en lång bana inom försvarsmakten. (Det kan knappast ha varit avgörande; det finns många som uppfyller detta krav.) Långt mera trovärdigt är följande motiv: 2. Bydén har internationell erfarenhet. (Det är sant, i meningen erfarenhet från internationell flygsamverkan och samverkan inom internationell flygindustri.)

Läs mer

Sven Tolgfors är en av de sämsta försvarsministrar som Sverige har haft. Under hans egid bantades det militära försvaret i Sverige till oigenkännlighet och försvarets folkliga förankring skadades genom beslutet att lägga den allmänna värnplikten på hyllan. Under hans tid i regeringen drev denna igenom den obetänksamma solidaritetsdeklarationen i Sveriges riksdag som innebär att vårt land ensidigt, men oklart hur och i vilka former, förklarar sig berett att komma andra länder till stöd i hotfulla lägen. Tolgfors’ trovärdighet som debattör i säkerhetspolitiska frågor är ytterst ringa.

Läs mer

Boken är ingen akademisk avhandling, ja, den är inte ett dugg akademisk, då utgångspunkten i boken är dels en ”väntan på […] medlemskap i vår försvarsallians Nato”, dels ett påstående om att Sverige är ”fredsskadat”. Därtill visar det sig att den sexsidiga litteraturförteckningen inte innehåller boken Bevara Alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap (Celanders förlag, 2014). Förteckningen verkar inte innehålla några alster alls som påpekar fördelarna för Sverige att förbli alliansfritt.

Johansson verklige vapendragare genom hela boken är journalisten Edward Lucas. Om denne Lucas skriver Anders Björnsson på denna sajt den 29 juni 2015:   

”Lucas är nu en extrem figur, också i sitt hemland… Men i Sverige, av alla länder, blev Mr. Lucas förra veckan obegripligt nog tagen på allvar.

Lucas hade nämligen signerat en rapport från den amerikanska tankesmedjan Cepas, Center for European Policy Analysis, med säte i Washington D.C. Cepas beskrevs i de svenska tidningarnas redogörelser såsom ’fristående’. Dock är den inte mera fristående än att dess rådgivande kommitté består av idel högermän från västvärlden, däribland Madeleine Albright, Anne Appelbaum, Carl Bildt, Zbiegnew Brzezinski, Toomas Hendrik Ilves (Estlands nuvarande statschef!) […]

Läs mer

Anförande 6 september 2015 på konferens i Helsingfors om NATO and Russia in the Baltic Sea Area

1. In recent years, the Baltic Sea area has been turned from being an area of low tension into an area of high tension between Russia and the West. The reasons are Russian policies in Ukraine and elsewhere and NATO’s and EU’s responses. This is a dangerous development for all the Baltic Sea states which easily may get out of hands. What we witness is a Cold War 2 situation here but without some of the restraints that existed during Cold War 1.
2. In this situation, it is to my mind essential that Sweden and Finland should not become members of NATO since that undoubtedly would increase the tension further and heighten the risk of war involving our countries.
3. There are a number of measures that can and should be undertaken to de-escalate the tension. It is important to remember that tension and conflict are grounded in the minds of people – in their memories of historical injustices, in their fear and prejudices of foreign people. To overcome these feelings, security must be built from the bottom-up through people-to-people contacts, not only top-bottom through government agreements. Dialogue, trying by all means to understand each other, is much more important and effective than sanctions and boycotts. Almost never has a country been successful in imposing its will on another people for any length of time. United States in Vietnam or in Iraq or with respect to Iran is a case in point, the Soviet Union in Afghanistan or in East Europe another.

Läs mer

Den ryska frågan har funnits i europeisk politik så länge Europa har funnits, i tre hundra år ungefär. Med segern i Stora nordiska kriget blev Ryssland en maktfaktor som ingen annan nation kunde bortse ifrån. Hela Östersjöområdet fick en ny politisk dimension. Sankt Petersburg, grundlagd 1704, blev snart den viktigaste nordiska staden.

Dessa geopolitiska koordinater har rått sedan dess. Alla försök att förneka den ryska närvaron i Europa och Rysslands intressen som en europeisk stat har varit fatala missbedömningar. Ryssland med sin väldiga landmassa och expansiva läggning må vara annorlunda än många andra europeiska stater men inte mera annorlunda än det transoceana Storbritannien eller det revolutionära Frankrike en gång var.

Läs mer

Jag har lovat att tala en stund om Nato och jag ska göra det utifrån en rapport från utredningen om Sveriges internationella försvarspolitiska samarbeten. Den är skriven av Thomas Bertelman från UD och Åsa Anclair från försvarsdepartementet och utredningen tillsattes av försvarsministern i Reinfeldts högerregering i december 2013 med instruktion att bli klar i oktober 2014, alltså efter valet. Utredningen har beteckningen Fö 2013:b och är ett beställningsverk av Reinfeldts högerregering med uppdrag att bereda vägen för svenskt medlemskap i Nato.

Mitt anförande har fyra underrubriker: 1. Bakgrund till dagens Natodiskussion. 2. Vad står i Bertelmans rapport? 3. Kan man lita på Nato? 4. Vad bör göras?

Min huvudslutsats efter att ha gått igenom Bertelmans utredning är att han – kanske utan att själv förstår det – visar att det är meningslöst att gå med i Nato. Medlemskap är ingen garanti för snabb militär hjälp till en medlem som angrips. Jag kommer att visa det med Bertelmans eget resonemang. Men det finns alternativ!

Läs mer

Säkerhetspolitiken var länge en fråga som enade de politiska krafterna i landet. Nu har den blivit en fråga som splittrar. Det är olyckligt. Det försvagar Sveriges ställning internationellt. Säkerhetspolitiken har blivit inrikespolitik. Den har blivit en fråga som man tror sig vinna poänger på. Den har börjat präglas av kortsiktighet och trendkänslighet.

Ledarskapet i flera politiska partier har svängt. Nu senast är det ledningarna i Centern och Kristdemokraterna som har bytt fot. Moderaterna har övergivit Reinfeldts försiktiga linje och blivit aktivistiska. Men det finns också åtskilliga tecken som tyder på att de inte har ett allomfattande stöd av sina medlemmar och sympatisörer, och till och med i deras styrelser finns det ett antal reservanter. Allianspolitikerna spelar ett högt spel när de försöker få in Sverige i en militärallians och de riskerar bestående sprickor i sina egna led.

Läs mer

På Svenska Dagbladets ledarsida den 2 september 2015 tas den så kallade solidaritetsförklaringen från 2009 till intäkt för ett svenskt Nato-medlemskap. Tidningen skriver:

”2009 tog man beslut om en svensk solidaritetsförklaring som innebär att Sverige ska erbjuda hjälp till EU-länder i en krigssituation. Ironiskt nog innebär solidaritetsförklaringen att Sverige lovar att hjälpa andra länder, men att inget annat land har gjort samma deklaration att hjälpa Sverige. Bara i Nato finns ett sådant löfte om solidaritet. Nato-länderna har gjort klart och tydligt att Sverige inte kan räkna med hjälp i en krigssituation. Antingen är man med eller inte. Därför är det positivt att Alliansen är på väg mot enighet i frågan.”

Frågan är om det är en korrekt beskrivning av den svenska solidaritetsförklaringen?  Är verkligen Sverige skyldigt (”ska”) erbjuda hjälp? Och i så fall vad är det för ”hjälp” som avses?

Läs mer

I dag blev det känt att Centerpartiets partistyrelse byter fot i Nato-frågan och nu förespråkar att Sverige skall söka medlemskap i Nato. Partistämman i Falun om en månad avgör om det blir partiets linje.

Centerpartiet har varit det borgerliga parti som historiskt sett alltid legat Socialdemokraterna närmast i utrikespolitiken, och samarbetet mellan de båda partierna i frågor om svensk utrikes- och säkerhetspolitik har ofta varit gott. När Karin Söder (C) blev utrikesminister efter den borgerliga valsegern 1976 var hon tydlig med att den nya regeringen skulle värna kontinuiteten i förhållande den just avgångna socialdemokratiska regeringens utrikes- och säkerhetspolitik. Då var det ändå en socialdemokratisk utrikespolitik som i allt väsentligt förknippades med Olof Palme. Läs artikel

I ett inlägg på DN Debatt slår försvarsminister Peter Hultqvist fast att Sverige inte vill bidra till att påverka säkerhetsordningen i vår del av Europa genom att i tvära kast lägga om Sveriges säkerhetspolitiska doktriner. Han framhåller att vi inte heller vill agera så att vi påverkar andra länder till att förändra sina. Vi har valt en samarbetslinje och inte en medlemslinje i förhållande till Nato. Alliansfriheten ligger alltså fast.

Men hur bör då alliansfriheten utvecklas enligt Hultqvist?

Ja, en aspekt han tar upp är att vi bör stärka den egna militära förmågan för att kunna leva upp till skyldigheten att värna vårt territorium; vi behöver en hård kärna av militär kapacitet. I den ambitionen vill vi gärna instämma, särskilt sedan ledande politiker under decennier låtit försvaret förfalla. Vissa steg i rätt riktning har numera onekligen tagits, om än högst otillräckliga. Och en grundläggande fråga som den om landets rätta försvarsstrategi och rätta användning av de ökade resurser som är nödvändiga för försvaret, saknar alltjämt ett adekvat svar från statsledningens sida.

Läs mer

Fråga: Hur noga följer ryssarna den svenska Nato-debatten? Vi hörde ju här att dom har säkert sin åsikt redan klar.

Sven Hirdman: Jag tror att dom följer den noga därför att Sverige ligger nära de ryska kärnormrådena. De följer debatten både i Sverige och i Finland och det har dom gjort länge. De har sina ambassader och sina militärattachéer. Det här är en viktig fråga och det är ju så att för Nato-frågan i Sverige är synen på Ryssland helt avgörande. Om man tror att Ryssland är som Nazityskland och kommer och vilja och att ha möjligheter att anfalla Nato-länder och andra så bör Sverige så fort som möjligt söka stöd hos Nato. Men om man är övertygad som jag att det finns inga sådana ryska avsikter, att dom är så upptagna av sina egna problem att dom kommer inte att riskera sin egen existens i ett storkrig med Nato och USA. Det som händer i Ukraina och så vidare det är följder av Sovjetunionens upplösning och då blir det ett annat bedömningsläge. Det är min främsta synpunkt.

Läs mer

Försvarmakten genomför just nu Flygvapenövning 2015 på och runt Gotland. I övningen medverkar luftstridskrafterna (flygvapnet och luftvärnet) och fokus ligger på det nationella försvaret och förmågan att försvara Sverige. Försvarminister Peter Hultqvist besökte övningsledningen i Stockholm den 28 augusti. – Flygvapenövning 2015 ska ses som ett naturligt och viktigt steg i den särskilda satsning på att förstärka Gotland som riksdagen beslutat. Detta är mycket positivt men bör ses som en inledning på den mer omfattande verksamhet på och runt Gotland, säger Peter Hultqvist. Flygvapenövning 15 är en del av en sammanhängande övningsserie över tiden som syftar till att öka flygstridskrafternas förmåga. Övningsserien påbörjades i sin nuvarande form 2010.