NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Aftonbladets kultursida har låtit en yngre historiker, Fredrik Persson-Lahusen, gå en holmgång med ”vänstern” om ”nationalismen”: ”var och en som värdesätter det universella människovärdet, vänder nationalismen ryggen”, skriver han (8/6).
Persson-Lahusen är oklar i sin definition av nationalism. Han implicerar att den har med ras att göra. Är svenskar en ras? Svenskar är medborgare i kungariket Sverige. Som sådana utgör de en nation av numera mycket blandad sammansättning.
Svenska pajaspolemiker har börjat utmönstra vedertagna termer i den säkerhetspolitiska debatten. De föredrar till exempel att tala om den militära alliansfriheten som en ”allianslöshet”. Det rimmar på ”försvarslöshet”, ett tillstånd som samma politiska pajaser, genom riksdagsmandat och försänkningar i regeringskansliet, har försatt Sverige i. En besynnerlig logik – att det är onaturligt att inte tillhöra en militär allians (vilket kanske rentav gör en ”fredlös”, vi väntar bara på den retoriska innovationen!), däremot inte att vara utan eget försvar, den statsapparat som en borgerlig statsminister en gång kallade för ”särintresse”.
Generalmajor Karlis Neretnieks hävdar att Östersjön, jämfört med situationen under kalla kriget, är viktigare idag för både Nato och Ryssland. Det är tveksamt om det stämmer. Under 80-talet förekom upprepade jättelika flottövningar i Östersjön från bägge sidor. Kvar står dock att öst och väst båda kan ha ett starkt intresse av att vid kris eller krigstillstånd skaffa sig tillgång till baser eller utgångsgruppera ubåtar i svenska farvatten och skärgårdar.
Wiseman är inte ensam bland medlemskapsförespråkare om att putsa av gamla komprometterade vänsterståndpunkter, som den att Sverige under kalla kriget gick i USA:s ledband. Enligt denna syn var det en omöjlig tanke att den svenska neutralitetspolitiken skulle kunna tas på allvar. Det var bara festtalssvammel. Sverige är ett litet men aggressivt imperialistiskt land, kunde det heta i partiprogramsammanhang. Man förstod genast var det hörde hemma. Utrymmet för en självständig svensk utrikespolitik var ringa.
Ivar Bohigas från Föreningen för utvecklingsfrågor (FuF) Intervjuar med professorn i folkrätt vid Stockholms universitet Pål Wrange i Visby under Almedalsveckan:
Jag sitter här med professorn i folkrätt Pål Wrange som deltagit i ett seminarium här i Visby om hur nära Sverige kan gå Nato utan att bli full medlem, bland annat med anledning av det värdlandsavtal Sveriges regering kommer att förelägga riksdagen för beslut nästa år. Som folkrättsjurist: hur ser du på innebörden av det avtalet?
Rysslands kommentarer om inreseförbudet för personerna på sanktionslistan var förväntade, säger president Sauli Niinistö. Han sade att Finland inte hade något val i fallet eftersom en del av EU-länderna motsätter sig att personerna i fråga deltar i OSSE:s parlamentarikermöte. Niinistö säger att situationen är beklaglig. Läs intervju med Niinistö
Kommentar: Sanktioner och spänningar, Anders Björnsson
Den pålitligt Putin-föraktande Rysslandskännaren Stig Fredrikson upprepade nyligen, i en kommentar till den ryska bilden av världen, det kända påståendet att ”läget i Europa är mer spänt i dag än någon gång under de senaste 25 åren” (Expressen 3/7). Och naturligtvis är det Ryssland som är ensamt skyldigt till det spända läget.
I Svenska Dagbladet har man kunnat läsa två artiklar som på olika sätt tar upp svensk alliansfrihet och Nato-medlemskap. Tomas Augustsson (29/6) skriver balanserat om hur beroende det svenska försvaret är av amerikansk teknik och att detta varit ett faktum sedan decennier tillbaka. Augustsson tonar ner den värsta hysterin hos förespråkarna för Nato-medlemskap med det nyktra konstaterandet: ”Så ska man döma av de nuvarande signalerna kommer den svenska försvarskopplingen till USA att öka, alldeles oavsett om vi är med i Nato eller inte.”
Edward Snowden, årets mottagare av norska Bjørnstjerne Bjørnson-Akademiets pris till försvar av yttrandefriheten, har av den brittiske journalisten Ed Lucas fördömts som en rysk spion. Denne herre – som har skrivit för ansedda brittiska tidningar som The Economist och The Independent – hade gärna själv sett till att Snowden hamnat i fängelse, uppger han. Ty Lucas är en trogen Rysslandshatare och Snowden politisk flykting i Ryssland. Ideologisk matematik!
Är Ryssland en till Sverige fientligt sinnad nation, ett fiendeland? Så har det inte varit på över två hundra år. Under dessa två hundra år har Ryssland haft regimer som man har kunnat tycka illa om och som har varit mer eller mindre inställda på territoriell expansion. Idag styrs Ryssland mindre autokratiskt än någon gång under dessa två hundra år – den imperiella kollapsen kring 1990 markerar en otvetydig brytpunkt – möjligen med undantag för några parentesår mellan revolutionerna 1905 och 1917, då emellertid självhärskardömet fortfarande var gällande princip och den inrikespolitiska våldsutövningen terroriserade befolkningen. Putin är ingen tsar.
Försvarsminister Peter Hultqvist har manövrerat skickligt för att hålla kraven på svenskt medlemskap i Nato borta.
Fempartiöverenskommelsen om försvaret gjorde att M, C och KD nu står bakom satsningen på försvaret under flera år framåt. De högljudda ropen från allianspartierna om en särskild Nato-utredning begravdes i en överenskommelse om allmän genomgång av Sveriges militära samverkan med andra stater inom såväl Nato som EU och FN liksom nordiskt försvarssamarbete.
”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”, var Sveriges säkerhetspolitiska formel under det kalla krigets årtionden och ett tag därefter. Sedan fick neutraliteten och alliansfriheten omnämnas i diverse provisoriska formuleringar. Och i årets utrikespolitiska deklaration nämns varken alliansfriheten eller neutraliteten. I stället sägs så här:
I dag sjösätts en partipolitiskt oberoende Natoutredning. Syftet är att göra en analys av hur ett värdlandssavtal med Nato och ett eventuellt medlemskap påverkar vår och Östersjöregionens säkerhet, vår relation till FN och vår möjlighet att bidra till en fredlig lösning av konflikter i omvärlden. Initiativtagare till arbetet är Stina Oscarson och Pierre Schori som i utredningen samverkar med Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam, Lennart Uller och Linda Åkerström.