Texter

Vi hänvisar här till två politiska artiklar i Stockholmspressen samma dag (18/6). De företräder båda en annan syn på frågan om förhållandet mellan Sverige och Atlantpakten än utgivarna av denna sajt. Vår ambition med sajten är att uppfattningarna där ska brytas – sajten ska vara både en kunskaps- och en argumentbank. Vi strävar vidare efter att den ska bli ett debattforum. Att utgivarna ger sin egen inramning till materialet är en självklarhet.

Erik Brattbergs så kallade oped-artikel (Svenska Dagbladet) hävdar med viss emfas att medlemskapsmotståndarna framför synpunkter som sammanfaller med officiellt ryska. Vi anser inte att den invändningen bär särskilt långt. Brattberg, själv verksam vid en tankesmedja i USA, refererar till åsikter som har framförts från officiellt amerikanskt håll. Inte heller en sådan koppling väger tungt. Man bör i debatten inte tillskriva meningsmotståndarna dolda motiv eller insinuera att de företräder främmande intressen. Sådant har tyvärr förekommit.

Läs mer

Erik Brattberg och Katarina Tracz är två svenskar nära knutna till förre amerikanske presidentkandidaten John McCains stiftelse, McCain Institute for International Leadership. Direktör för stiftelsen är Kurt Volker, tidigare USA:s Nato-ambassadör. Erik Brattberg skriver Svenska Dagbladet (18/6) att om Sverige skulle bli ”fullvärdig medlem i Nato skulle […] regional stabilitet främjas”. Några bevis för detta påstående anges dock inte. Samtidigt har Katarina Tracz, på förlaget Fri värld, låtit publicera boken Fredens hav? Ökade spänningar kring Östersjön. Hon tackar inledningsvis Erik Brattberg samt Mats Johansson och Janerik Larsson, de två senare notoriska Nato-förespråkare i bland annat Svenska Dagbladet.

Läs mer

De nya ”eftergiftspolitikerna” – det vill säga de som förespråkar ett övergivande av den militära alliansfriheten – bör ha fått sig en tankeställare av den opinionsmätning som Pew Research Center redovisade i veckan. Folkopinionen i flera viktiga Nato-stater visar sig inte alls hågad att ”solidariskt” komma till bröders försvar, såsom förväntas av dem som omfattas av alliansens stadga (artikel fem).

Läs mer

Stormakter tenderar att se världen på ett likartat sätt. De upprättar inflytelsesfärer och håller sig med Monroedoktriner (i en uppgångsfas) och Brezjnevdoktriner (i en nedgångsfas). Amerikas och Rysslands expansionsdrömmar har haft stora beröringspunkter, som bland andra den konservative svensk-amerikanske statsvetaren Claes Ryn (sedan länge avförd som medarbetare på Svenska Dagbladets ledarsida) har påvisat.

Läs mer

Debatten om Sveriges alliansfrihet och alternativet med ett Nato-medlemskap förs nu intensivt. Nästan samtliga ledarsidor hos de borgerliga tidningarna trummar in budskapet att Sverige måste gå med i Nato. Ryssland sägs utgöra ett akut hot mot Sverige. Förespråkarna för bevarad alliansfrihet misstänkliggörs för att gå Rysslands ärenden och på Svenska Dagbladets ledarsida och kultursida drar man sig inte för att stämpla sina meningsmotståndare som ryssagenter. Hätskheten hos vissa av förespråkarna för Natomedlemskap överträffar med råge tonläget på 50-talet. Tingsten som var den främste förespråkaren för svenskt Nato-medlemskap skulle aldrig sänka sig till den nivån som vissa av dagens Nato-förespråkare lagt sig på.

Läs mer

Douglas Lute är just nu i Stockholm och med ett tufft budskap: Bara om Sverige blir fullvärdig medlem i Nato kan Sverige vara säker på militär hjälp i händelse av konflikt. Det djupa samarbete som sker idag, innebär inga garantier.Läs intervu i Expressen

Kommentar från utgivarna: Nato-ambassadören Douglas Lute säger att Sverige inte garanteras stöd om vi inte är medlemmar i alliansen. Det är inget uppseendeväckande. Företrädare för Nato har gett samma budskap i alla år och något annat är givetvis inte att vänta. Att denna självklarhet nu slås upp stort i vissa svenska media beror på att det passar in i kampanjen att ansluta Sverige till Nato. Men detta gäller ju faktiskt i hög grad även stater som är medlemmar i Nato. Militära insatser från USA:s sida kommer ytterst alltid att bestämmas av vad som bäst tjänar det landets strategiska intressen. Några garantier finns det inte. I slutändan finns ingen annan garanti för Sveriges försvar än det vi själva ställer upp med. Ambassadör Lute berör inte heller det som i den svenska debatten är en central frågan – kommer ett Nato-medlemskap att öka spänningarna i vårt närområde.

Den utsände Nato-ambassadören tror sig uppenbarligen genom sitt ”utspel” kunna påverka svensk opinion. Låt oss värna om att sådana försök förblir otjänliga, oavsett från vilket håll de kommer!  Det är svårt att se ambassadörens uttalanden annat än som en inblandning i en intern svensk debatt.

”Blir det krig?” är öppningsfrågan i Helsingin Sanomats stort uppslagna intervju med generalen Gustav Hägglund, förutvarande kommendör för den finska försvarsmakten och därefter ordförande i EU:s militärkommitté. Och Hägglund försäkrar intervjuaren att han, trots rapporter om undervattensrörelser i finska farvatten och icke-överenskomna rutter med militärflyg i närheten av det finska luftrummet, sover gott på nätterna: ”Jag har inte förlorat någon sömn på grund av dessa händelser”, svarar han.

Läs mer

Rysslands agerande på Krim och i östra Ukraina var djärvt och på sätt och vis oväntat. Det stred mot folkrättens och FN-stadgans våldsförbud, och det stred också mot det postsovjetiska Rysslands hävdande av dessa principer. Annexionen av Krim kunde knappast motiveras med hänvisning till en generell folkens självbestämmanderätt: i andra fall – Tjetjenien! – har den ryska staten inte godtagit någon motsvarande rättighet. Det var stormakten Ryssland som talade, liksom andra stormakter har tagit till orda – och satt kraft bakom orden – när deras säkerhets- eller andra intressen har ansetts hotade och ifrågasatta.

Läs mer

Är Vladimir Putins Ryssland en politisk diktatur? Alla politiska system man tycker illa om måste förvisso inte vara diktaturer. I annat fall blir termen suddig och närmast obrukbar, annat än som speglosa. Jag skulle pröva att beteckna detta det nu- och närvarande Ryssland som ett övergångssamhälle – som har gått från ett partibyråkratiskt allhärskardöme till ett pluralistiskt fåtalsvälde med ännu långt ifrån utvecklade rättsstatsinstitutioner. Så någon liberal rättsstat är Putinryssland knappast (även om korruptionen där nog inte är alls lika vittgående som i Sverige under den så kallade frihetstiden). Men nog tar det kraft och tid att odla så rara ärter som en rättsstat, särskilt som jordmånen inte har varit den allra bästa. Och nu talar vi således om urminnes hävd, inte om kortlivade ”kommunistiska” experimentfasoner.

Läs mer

Efter att en av världens största flygövningar inleddes i tre nordiska länder svarar Ryssland med en omfattande överraskningsövning. Både Nato och Ryssland är övertygade om att det enda språk motparten förstår är militära styrkedemonstrationer.

ARCHANGELSK En dag efter att de arktiska flygövningarna inleddes i norra Finland, Norge och Sverige står jag inför en klass studenter i svenska på Archangelsk universitet. Majoriteten av dessa studenter är politiskt ointresserade. När jag frågar hur mycket de följer med händelserna i Ukraina är det få som vill svara. En ung kvinna undrar däremot över ordet rysskräck, ett ord hon har stött på under vistelser i Sverige. Läs artikel

Läs också Sven Hirdmans artikel som refereras till.

Den nya finländska regeringens vilja att utreda och ”bevara möjligheten” att ansöka om Natomedlemskap ändrar inget för Sverige, enligt statsminister Stefan Löfven. Han hänvisar till regeringens uppgörelse med M, C och KD om den försvarspolitiska inriktningen. – Vi har en överenskommelse, en inriktningsproposition för försvaret som både innehåller en satsning på vår militära förmåga och en analys och utredning av de olika samarbeten vi har och de organisationer vi ingår i. Vad ger de och vilka är för- och nackdelar, säger Löfven efter en frågestund i riksdagen. – Den utredningen är vi överens om. Men det innebär inte en prövning av medlemskap i Nato.Om de borgerliga partierna som regeringen gjort upp med tolkar det så är det fel, enligt statsministern. – Det står tydligt i uppgörelsen att det inte är en prövning av vår alliansfrihet.

Alla länder försöker främja sina utrikespolitiska och handelspolitiska intressen. Vi kallar våra egna ansträngningar information och främjande. Andra länders agerande kallar vi propaganda och spioneri.

Erfarenheter från det kalla kriget och från UD

Sovjetunionen var dåligt och klumpigt på utrikespolitiskt främjande av sina intressen. Man förlitade sig ofta på lokala kommunistpartier, vilka hade låg trovärdighet. De sovjettrogna individerna i Väst var få. Man gav ut några propagandatidningar såsom Nyheter från Sovjetunionen, vilka hade låg genomslagskraft. Med något större framgång framhävde man i utlandet de sovjetiska framgångarna i rymden. Man förlitade sig på sin militära och politiska styrka, som man ansåg ingav nyttig respekt och fruktan. Vidare på sin aktiva underrättelseverksamhet. Däremot hade man knappast några kulturcentra utomlands.

Läs mer