”Sverige är formellt inte medlem i Nato, men i praktiken är vi redan nästan det”, påstår Göran Greider, Dalademokratens chefredaktör, i tidningen ETC (22/4), där han också skriver ledare. Försvarsminister Peter Hultqvist anklagar han för att ha startat ”en militaristisk logik som han på intet sätt längre kan kontrollera” genom att förespråka ”ökad upprustning”.
Texter
Respektera Nato! Carl Björeman
Sverige och svenska medborgare har mycket att tacka Nato för. Vid andra världskrigets slut 1945 behärskade Sovjetunionen Östersjöområdet. Sovjetiska militära styrkor ockuperade Östersjöns södra och östra kustområden från Lübeck sydväst om Malmö till och med Finska viken. Finland var under sovjetisk kontroll.
Sverige och Ryssland – några anmärkningar, Anders Björnsson
Ryssland stärker sin försvarsförmåga – hur kan detta vara ett problem för någon? Problemet är att Sverige har försvagat sin. Trendbrottet med förra veckans försvarsöverenskommelse är att vi inte fortsätter att försvaga den. Någon kraftfull upprustning är det å andra sidan inte tal om. Hur kan det vara fel av Ryssland att göra det som också Sverige borde?
Hans Blix – om krig , fred och katter, radions söndagsintervju 19 april
Utdrag ur intervjun.
Blix: När det gäller öst-väst-relationerna , när det gäller Ryssland , som folkrättsjurist har jag ingen tvekan om vad Ryssland gjorde i Krim , att det var ett brott mot FN-stadgan och Helsingforsöverenskommelsen. Vad de gör med sina inbrytningar i östra Ukraina är ännu värre och det är också lite sjabbigt. Det är säkerhetsapparaternas verksamhet som sker här men samtidigt – om vi vill ha en uppgörelse och vill undvika en krigisk lösning av det hela så måste vi försöka tänka på vad är det som får den andra sidan att bete sig på det här sättet. Jag tror att Churchill sa att hur upptagen man är att lägga upp sin egen offensiv måste man ägna någon liten tanke på hur motsidan tänker.
Björklund har rätt! Kommentar från utgivarna
Det blev ingen Nato-utredning, och det är gott så. Den militära alliansfriheten står fast och kommer inte att vara föremål för den försvarsutredning om militära samarbeten som ska tillsättas. Jan Björklund, folkpartiledaren, har rätt – och han har också möjligen rätt att vara förargad på sina kolleger i den borgerliga oppositionen som till slut gått med på Löfvens och Hultqvists förslag.
Försvarsmakten måste stödja militär alliansfrihet! Överste Per Blomquist
Samverkan och även samarbete i Norden är bra – men utan USA/Nato. USA/Nato och Ryssland, kärnvapenmakter med avancerat stridsflyg, får klara sina mellanhavanden på politisk och diplomatisk nivå! Deras krig kan och ska vi inte påverka!
Inga kringgående manövrer i debatten! Anders Björnsson
Det finns ingenting att utreda i ”Nato-frågan”!
Tre av riksdagspartierna har låst sig: de befinner sig i opposition och vill alla se ett svenskt Nato-medlemskap. Ett av dessa vill gå längre och säger nu öppet att utredningen bör ta reda på hur anslutningen ska gå till. Regeringen avvisar medlemskap och säger nej till utredning. Detta är den ståndpunkt som har understötts på denna sajt. Den förefaller alltjämt mycket klok.
Debatt i Falun 14 april: FN-stadgans våldsförbud tjänar det alliansfria Sverige, Lars-Gunnar Liljestrand
Sverige har som alliansfritt land allt intresse att FN-systemet fungerar och att våldsförbudet efterlevs.
FN-stadgan (1945) har syftet ”att rädda kommande släktled undan krigets gissel”. Grundbulten var därför artikel 2(4)med det generella våldsförbudet. Artikeln är en folkrättslig norm, jus cogens, det vill säga en rättsregel som är absolut och tvingande och som staterna inte kan göra avsteg från ens genom överenskommelser. Enda lagliga våldsanvändningen är självförsvar vid väpnat angrepp och genom säkerhetsrådsbeslut utifrån konstaterat hot mot internationell fred och säkerhet.
Ingen finsk alarmism
Hufvudstadsbladet, Helsingfors, refererar på lördagen (11/4) ett uttalande av kommendören för Finlands försvarsmakt Jarmo Lindberg, med anledning av den gemensamma artikel om utökat försvarssamarbete som ministrar i de fem nordiska länderna lät publicera tidigare under veckan.
Tillnyktring återstår – om behovet av värnpliktsförsvar, Anders Björnsson
I början av detta år kunde man i internationell – men inte svensk – press nås av nyheten att Litauen beslutat att utifrån en mycket låg nivå inleda en militär upprustning samt att återinföra värnplikten. Bakgrunden är säkerligen en upplevelse av ökad spänning som Litauen som en av Natos frontstater mot Ryssland måste ha fått. En annan av Rysslands grannar, Finland, har inte ens övervägt att avskaffa sin värnpliktsarmé. Inget av de i Finlands riksdag representerade partier förespråkar en övergång till yrkeshär.
Konsekvenser av ett hotfullt uttalande, Hans M Gabrielsson
Uttalandet i Genève den 3 mars av den Ryska Federationens utrikesminister Sergej Lavrov, att ”Ryssland ser sig förpliktigat att skydda hotade ryska minoriteter i andra länder”, är i sanning hotfullt. Det kan komma att destabilisera de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen samt därtill sätta Sverige i en svår säkerhetspolitisk knipa. Anledningen är att en stor rysk minoritet sedan många generationer tillbaka lever i Balticum, de är bortåt två miljoner.
SvD 8 april: Engströms antydan saknar grund, Anders Björnsson, Sven Hirdman, Henrik Celander
Thomas Engströms insinuation (4/4) att tidningsannonseringen för vår antologi Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap (Celanders 2014) skulle ha finansierats på otillbörligt sätt saknar all grund.Det är svårt för oss att veta hur detta hjärnspöke hos Engström har uppstått. Boken är en ren förlagsprodukt; den har skrivits och marknadsförts på sedvanligt sätt. Ideella och ekonomiska insatser av enskilda personer har möjliggjort och understött projektet. Snudd på ärekränkning är det att ge sken av att främmande intressen, implicerande Ryssland, har varit involverade i detta. Ingen av oss skulle ha accepterat någonting sådant. Har verkligen Engström tillgång till för oss okänt material i denna sak? Vi finner att han har torgfört en ren lögn. Han är skyldig en ursäkt.
Anders Björnsson & Sven Hirdman, redaktörer, Henrik Celander, bokförläggare
Svar från Thomas Engström i SvD 8 april: Den undran jag ventilerade i min text har nu fått ett klargörande och glädjande svar, och jag tackar för detta. Allmänt sett är det förstås bra att någon tar sig för att ge ut böcker i en sådan ödesfråga för Sveriges framtid. Min förhoppning är att ja-sidan snart mobiliserar sig i samma utsträckning.