I svensk militärstrategisk debatt används ofta ett grundscenario, där Ryssland får kreera rollen av angripare, varvid de svenska stridskrafterna tvingas tillgripa ett slags tidvinnande fördröjningsstrategi intill dess hjälp utifrån hunnit anlända. Det är också utifrån detta synsätt Natovännerna fått sina idéer.
Texter
Samsyn önskas åter i säkerhetspolitiken, Anders Björnsson
Säkerhets- och utrikespolitik är ett område där man i det moderna Sverige har strävat efter samsyn, alltsedan monarkens diplomatiska prerogativ upphörde att gälla. Partikäbbel kunde godtas i alla andra frågor, men inte när det gällde landets relationer till omvärlden. Den ordningen har varit rådande i ett hundratal år, åtminstone efter det att tyskaktivisterna misslyckades med att föra in Sverige i första världskriget.
Defaitistiskt missvisande om värdlandsavtalet! Rolf Andersson
Den nödvändiga diskussionen om värdlandsavtalet är alltför viktig för att sjabblas bort genom missvisande påståenden om överenskommelsens innebörd. När och om överenskommelsen träder i kraft, innebär det inte att Nato får göra något i Sverige! De påståenden om motsatsen som sprids från vissa vänsterradikala kretsar är defatistiska och skadar försvaret av alliansfriheten. Dessa vänsterradikaler verkar inte heller utgå från vad som är bäst för att hålla Sverige utanför krig utan tycks se sig själva som aktivister på ena sidan i en internationell kamp mellan stormakter.
Arvet efter Bismarck, Anders Björnsson
Den 1 april är det 200 år sedan Otto von Bismarck föddes. Han tillhörde preussisk lantadel, den måttliga rika ostelbiska junkerklassen, och var mer eller mindre piskad att göra statstjänst om han ville bli något i den värld som räknades. Någon större fallenhet för universitetsstudier hade han inte men väl en förmåga att placera sig rätt när det verkligen gällde. Och det var ofta.
Det viktiga är att inte skaffa sig fiender, Anders Björnsson
”Fredsskadad” kan man bli om man inte deltar i krig, enligt militärer som anser att det är alldeles bort i tok att stå utanför krigshändelserna. Sverige, som har stått utanför krig på eget eller närliggande territorium i två hundra år, är således ett ”fredsskadat” land, enligt örlogskaptenen Niklas Wiklund (”Den långvariga freden kan ligga Sverige i fatet”. Svenska Dagbladet 20/3).
Finska partierna om försvar och Nato, kommentar Lars-Gunnar Liljestrand
Hufvudstadsbladet har sammanställt de finska partiernas ståndpunkter i försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Även om åsikterna till en del går isär finns det en stark skepsis mot Nato-medlemskap. Vad gäller deltagande in internationella insatser säger flera partier att det skall handla om ”fredsbevarande” uppdrag.
Alliansfriheten som spänningsdämpare, Anders Björnsson
Rysslands inblandning i den ukrainska statens inre angelägenheter har stått i strid mot de principer om non-interventionism som landet självt har förskrivit sig åt, och återerövringen av Krim med militära medel utgör ett klart folkrättsbrott. Den negativa betydelsen av dessa handlingar förminskas inte av att Rysslands strategiska huvudmotståndare också har begått uppenbara brott mot folkrätten i Europa och annorstädes och på ett tämligen flagrant sätt lagt sig i till exempel inrikespolitiska avgöranden i Ukraina.
OKLOKT ARMÉFÖRSLAG SOM SVERIGE BÖR AVVISA, Anders Björnsson
Motståndet mot svenskt Nato-medlemskap kan inte vara ett Nato-motstånd. Det är ett medlemskapsmotstånd. Ett medlemskap skulle upphäva Sveriges ställning som en militärt alliansfri stat, och det skulle helt utesluta våra möjligheter att stå utanför ett eventuellt krig mellan rustade maktblock. Denna ståndpunkt har från början hävdats på denna plats.
Debatt i UNT: Visst är Sverige alliansfritt, Rolf Andersson, Anders Björnsson och Lars-Gunnar Liljestrand
UNT 24 mars 2014: Sveriges regering deklarerar att landet är militärt alliansfritt och omvärlden erkänner att det är så. Förespråkare för svenskt Nato-medlemskap hävdar att Sverige måste överge alliansfriheten för att vara på den säkra sidan om landet skulle angripas av en fiende. Men i Uppsala sitter en professor i folkrätt, Inger Österdahl, och påstår (UNT Debatt 22/3) att Sverige inte är alliansfritt ”ens i strikt juridisk mening”.
Kommentar till uppgifter i Der Spiegel om Nato-befälhavarens påståenden om ryska trupper, Rolf Andersson
Små stater gör klokt i att inte sätta sin tillit till stormakter. I Ukraina-konfliktens spår sker en upptrappning av stormaktsspelet, där USA använder sig av Nato och Ryssland kontrar. Den ena militära övningen följer på den andra. Detta paras med spridning av uppgifter i centrala frågor som inte kan verifieras. Återhållande europeiska krafter som Tyskland har fullt sjå att få ett ord med i laget.
Det är ett spel som Sverige varken vill bli indraget i eller underställt. Och som landet inte kan ha någon inverkan på som Nato-medlem. De ökande spänningarna gör det bara än viktigare att Sverige håller sig kallt och inte bidrar till att ytterligare öka osäkerheten. Sverige bör lugnt stå fast vid alliansfriheten, stärka försvaret och inte skapa instabilitet genom att ge sig in på några utredningar om Nato-medlemskap.
Sabotera inte försvarets återuppbyggnad! Anders Björnsson
Enligt ett TT-telegram (17/3) ”förstärker” Moderata samlingspartiet sitt krav på att svenskt Nato-medlemskap utreds. Partiordföranden Anna Kinberg Batra anser att Nato-frågan måste ”tas på allvar”. Hon säger att ”en förutsättning för att komma överens [i försvarsförhandlingarna] är att regeringen utreder ett svenskt medlemskap i Nato”.
Kommentar: Alliansfriheten bestäms av oss, Lars-Gunnar Liljestrand
Trots en lång artikel innehåller ”Alliansfriheten är en säkerhetsrisk” av Mike Winnerstig, Magnus Christiansson och Carl Bergqvist lite av argument mot alliansfriheten.