Natofrågan lämnar oss ingen ro. Folk och försvars fjällkonferens resulterade i ett bombardemang av besked om att vi måste gå med i Nato för att vårt eget försvar är för dåligt. Samtidigt har de borgerliga i uppskruvat tonläge börjat kräva att regeringen skall tillsätta en utredning om anslutning till Nato, en uppgift som de själva inte mäktade med under de åtta år de själva hade makten över utredningsväsendet. Alla kräver naturligtvis hela tiden mer skattemedel till försvaret.
Texter
INGEN DEFAITISM , en kommentar av utgivarna
Bland förespråkare för svensk Nato-anslutning förekommer argumentet att steget till medlemskap skulle vara mycket kort. Neutralitetspolitiken under kalla kriget var ingenting annat än en fiktion, sägs det. I själva verket utgick all krigsplanering från västsamarbete i ett skarpt läge; fienden kom alltid österifrån. En del menar att grunden lades redan under andra världskriget, då samlingsregeringen bedrev eftergiftspolitik – först mot Tyskland, sedan mot de allierade.
Hans Blix och Sven Hirdman på ABF
Hans Blix och Sven Hirdman talar om om alliansfriheten. Hans Blix har tidigare bl.a. varit utrikesminister och FN:s vapeninspektör i Irak. Sven Hirdman har bl.a. varit statssekreterare i försvarsdepartementet och ambassadör i Moskva. Samtalsledare: Carl Tham.
Lek inte med elden!
Kravet på en folkomröstning om svenskt Natomedlemskap som har rests från vänsterhåll är minst sagt äventyrligt. Vad skulle man rösta om – att behålla status quo, den militära alliansfriheten? Den existerar ju redan och är inskriven i Stefan Löfvens regeringsförklaring. Det skulle vara konstitutionellt enastående att be om någonting som man redan har. Politiskt vore det en dumhet.