Texter

Det var i ett uttalande på tisdagen som Turkiets president Recep Tayyip Erdogan kopplade ihop USA:s löfte om försäljning av F-16-plan med den svenska Natoprocessen.

– Om USA håller sina löften så kommer vårt parlament att hålla sina löften. Det turkiska parlamentet har sista ordet vad gäller Sveriges Natomedlemskap, sade han enligt Reuters.

Statsminister Ulf Kristersson (M) säger nu att han inte vill göra någon tolkning av det uttalandet.

– Jag tror att alla förstår att det här är frågor som kretsar kring många länder samtidigt, säger han och fortsätter:

– Redan i Vilnius var både Natosystemet, försvarsmaterielfrågor och Sverige inblandat i ett stort handslag, så jag är inte särskilt förvånad.

Han upprepar samtidigt budskapet att han räknar med att det handslaget gäller samt att svenska regeringen har levt upp till sina åtagandena.

TT: Finns det något Sverige kan göra i den här frågan nu?

– Vi lägger oss naturligtvis inte i affärer mellan andra länder. Men vi sätter ett stort värde på att USA och andra länder har varit väldigt tydliga och hjälpsamma på olika sätt i den här processen, det är viktigt för Sverige. Läs artikel

[…] Svenska Yle bad forskaren och krigsvetaren Ilmari Käihkö sålla bland teorierna.

– Jag minns dagen då explosionen inträffade och i princip alla aklagade Ryssland. Jag trodde också först att Ryssland sannolikt ligger bakom, men jag har efteråt tänkt att vi ju faktiskt inte har några bevis för det.

– I krig så gör vi alltför ofta förhastade slutatser och det har fått mig att bli väldigt intresserad av det här fallet, säger Käihkö.

Att Ryssland skulle ligga bakom sprängningarna ses av Käihkö som det mest bekväma alternativet ur västländernas synvinkel.

– Misstankarna riktades direkt mot Ryssland som hade slutat exportera gas till Ukraina. Det kändes som en maktdemonstration där Ryssland visade att de kan hota det ekonomiska samarbetet med Europa.

– Samtidigt så kunde de visa att de kan sabotera också andra saker som finns under vattnet, som elledningar och datakablar.

Det finns också uppgifter om att det fanns ryska fartyg som befann sig runt Nord Stream 1 och 2 några dagar innan gasledningarna exploderade.

– Ett av dem var en specialistbåt som är gjord för att kunna operera på havets botten med hjälp av miniubåtar. Så där finns det åtminstone bevis på att Ryssland har haft medel för att utföra sabotaget, säger Käihkö.

Ett par månader efter explosionen kom det uppgifter från den tyska utredningen om en segelbåt som heter Andromeda där det hittades spår av sprängmedel, och en besättning som hade använt falska pass. Då började misstankarna riktas allt mer mot Ukraina.

– Där var tanken att Ukraina har varit väldigt kritiska mot det ekonomiska samarbetet mellan Europa och Ryssland som ryssarna använde för att finansiera sitt krig i Ukraina. Så där kan man också se Ukraina som en aktör som gynnades av den här explosionen. […]

– Jag ser det som mycket möjligt att hela sanningen inte kommer att publiceras så länge kriget fortsätter, på grund av politiska och strategiska skäl. Läs artikel

”Det vore ganska dumt att i det här läget börja prata om en plan B och därmed indikera inte bara för våra vänner men också för våra motståndare där ute i världen som inte vill att vi ska bli Nato-medlemmar att vi har nån sorts märkligt sidoalternativ, vilket vi alltså inte har.”

Utrikesminister Tobias Billström, Sveriges radio 26 september

[…] The Norwegian town of Longyearbyen and the Russian village of Barentsburg are located on the island, 60 kilometers apart. Barentsburg looks like Little Russia in Norway. […]

The Norwegian and Russian communities always lived together peacefully on Spitsbergen. But that has changed since the Russian invasion of Ukraine. There is hardly any contact anymore and people’s suspicions are growing. “There is no longer a connection like before, very sad. I had hoped that everything would remain friendly, but that is not the case,” said Lars Fause, governor of Spitsbergen and therefore the representative of the Norwegian government.[…]

Professor of military strategy Tormod Heier calls it a military display. “The Russians are funneling more and more equipment into Spitsbergen, because they want to increase their presence. That must worry the Norwegians.” […]

Suspicion about what is happening in the Russian village was increased by the new man who took up residence at the consulate in Barentsburg: Consul General Andrei Chemerilo. Norwegian investigative journalists revealed this year that he was a secret agent of Russian military intelligence. He himself denies that. Läs artikel

NATO confirms that this is the first time a drone from the alliance’s Ground Surveillance Force flew over Finland.

“The mission came as NATO Air Forces continue to step up their reconnaissance missions on the Alliance’s eastern borders in the wake of Russia’s full-fledged war against Ukraine,” a press statement says.

Finland’s military command underlines “there have been no recent changes in Finland’s military security situation or environment, but flight operations with partner countries are planned and part of normal bilateral and multilateral cooperation.” It “improves joint situation awareness,” the statement from Helsinki reads.

Finland’s military will not reveal details of the flight “for operational security reasons.” The Barents Observer and others, though, could follow the flight patterns on Wednesday as the drone headed north into Finnish airspace north of Estonia and along the border with Russia’s Karelia region to about Kajaani. Läs artikel

I en kronikk i Aftenposten tar tidligere sjef for Finnmark Landforsvar, Tomas Beck, et oppgjør med Sverre Diesens syn på hvordan Finnmark skal forsvares. Eller rettere sagt, ikke skal forsvares.

I en ny bok gjentar Diesen, som er tidligere forsvarssjef og en viktig lyttepost også for dagens ledelse i Forsvaret, sine postulater om at det ikke er mulig å forsvare Finnmark i tilfelle et russisk angrep.

Diesen mener det vil være mer effektivt å skyte på en fiende med missiler og andre våpen på lang avstand. […]

At en del av norske befolkningen av taktiske årsaker skal overlates til seg selv, slik at en okkupant får fritt leide til å begå overgrep i det omfang vi det siste halvannet året har sett mot sivilbefolkning i okkuperte deler av Ukraina, må være fullstendig uakseptabelt.

Norge kan aldri, slik Beck skriver i Aftenposten, tillate seg å legge til grunn at Finnmarks befolkning ved en konflikt raskt skal befinne seg på okkupert territorium. Hvordan dette kan utspille seg, har vi sett blant annet i Butsja og Irpin.[…]

Beck legger til at valg av forsvarskonsept er et høyst moralsk og politisk spørsmål, ikke et rent militærteknisk problem. Og hvordan skulle våre nye NATO-allierte i Finland vurdere det om Norge uten motstand slipper russerne til kjøkkenveien i Finnmark?

Det er befriende, ja ren mentalhygiene for befolkningen i nord som fortsatt tror på prinsipper for likeverd i Norge, at Tomas Beck tar til motmæle der mange andre i den altfor selvrefererende norske forsvarsdebatten, velger å sitte tause og ikke anerkjenne det opplagte; at Forsvaret har en plikt til å beskytte vår grensebefolkning i nord. Läs artikel

Likheterna mellan dåtidens säkerhetspolitiska situation och dagens är påfallande. Behovet av att stärka försvaret var då som nu påtagligt. Något som ledde mig till frågan, hur tänkte man då – förra gången vi genomförde en radikal upprustning?

Under läsningen slogs jag av fyra saker, jämfört med dagens beredningar/försvarsbeslut: den då extremt mycket högre graden av detaljstyrning, den avsevärt större bredden av inblandade underlagslämnare, de utförliga motiveringarna för olika förslag och de korta tiderna från beslut till genomförande. Påfallande var också de mycket grundliga resonemangen rörande organisationens personal, antal, utbildning, löner, rekrytering, befattningar m m.

Syftet med det här inlägget är inte djupsinnigare än att få läsarna av bloggen att ägna en stund till att själva botanisera i 1942 års försvarsbeslut. Ett fascinerande tidsdokument om hur man då försökte öka Sveriges försvarsförmåga. Läs artikel

“Our primary focus of these first months was on finding a way forward that would allow the working groups to resume their important work,” Morten Høglund said in an interview posted Thursday on the Arctic Council website.

“As I mentioned in May: without functioning Working Groups, we don’t have a Council. This task was therefore quintessential for restarting the engine and taking a course forward.”

Norway assumed the two-year rotating chairmanship of the Arctic Council in May, over a year after Russian-Western cooperation within the forum broke down following Moscow’s invasion of Ukraine. […]

In March 2022, the seven Western states (Canada, Denmark, Finland, Iceland, Norway, Sweden, and the United States) suspended their involvement in Arctic Council activities in protest of Russia’s actions in Ukraine, citing violations of the forum’s foundational principles, including sovereignty and territorial integrity under international law. […]

Høglund said an August 29 meeting with the states and Indigenous groups decided on guidelines to restart the working groups.

“This includes taking decisions on the way forward for their work, such as proposing new projects that address continued and emerging issues in the Arctic,” he said. “They are also able to resume their collaboration with Observers and external experts that provide vital contributions to the Council’s project work. […]

The Arctic Council Secretariat confirmed to Eye on the Arctic on Friday that all eight Arctic States and six  Permanent Participants, including the Russian Federation and the Russian Association of Indigenous Peoples of the North (RAIPON), were part of the guideline consensus. Läs artikel