Texter

I en kronikk i Aftenposten tar tidligere sjef for Finnmark Landforsvar, Tomas Beck, et oppgjør med Sverre Diesens syn på hvordan Finnmark skal forsvares. Eller rettere sagt, ikke skal forsvares.

I en ny bok gjentar Diesen, som er tidligere forsvarssjef og en viktig lyttepost også for dagens ledelse i Forsvaret, sine postulater om at det ikke er mulig å forsvare Finnmark i tilfelle et russisk angrep.

Diesen mener det vil være mer effektivt å skyte på en fiende med missiler og andre våpen på lang avstand. […]

At en del av norske befolkningen av taktiske årsaker skal overlates til seg selv, slik at en okkupant får fritt leide til å begå overgrep i det omfang vi det siste halvannet året har sett mot sivilbefolkning i okkuperte deler av Ukraina, må være fullstendig uakseptabelt.

Norge kan aldri, slik Beck skriver i Aftenposten, tillate seg å legge til grunn at Finnmarks befolkning ved en konflikt raskt skal befinne seg på okkupert territorium. Hvordan dette kan utspille seg, har vi sett blant annet i Butsja og Irpin.[…]

Beck legger til at valg av forsvarskonsept er et høyst moralsk og politisk spørsmål, ikke et rent militærteknisk problem. Og hvordan skulle våre nye NATO-allierte i Finland vurdere det om Norge uten motstand slipper russerne til kjøkkenveien i Finnmark?

Det er befriende, ja ren mentalhygiene for befolkningen i nord som fortsatt tror på prinsipper for likeverd i Norge, at Tomas Beck tar til motmæle der mange andre i den altfor selvrefererende norske forsvarsdebatten, velger å sitte tause og ikke anerkjenne det opplagte; at Forsvaret har en plikt til å beskytte vår grensebefolkning i nord. Läs artikel

Likheterna mellan dåtidens säkerhetspolitiska situation och dagens är påfallande. Behovet av att stärka försvaret var då som nu påtagligt. Något som ledde mig till frågan, hur tänkte man då – förra gången vi genomförde en radikal upprustning?

Under läsningen slogs jag av fyra saker, jämfört med dagens beredningar/försvarsbeslut: den då extremt mycket högre graden av detaljstyrning, den avsevärt större bredden av inblandade underlagslämnare, de utförliga motiveringarna för olika förslag och de korta tiderna från beslut till genomförande. Påfallande var också de mycket grundliga resonemangen rörande organisationens personal, antal, utbildning, löner, rekrytering, befattningar m m.

Syftet med det här inlägget är inte djupsinnigare än att få läsarna av bloggen att ägna en stund till att själva botanisera i 1942 års försvarsbeslut. Ett fascinerande tidsdokument om hur man då försökte öka Sveriges försvarsförmåga. Läs artikel

“Our primary focus of these first months was on finding a way forward that would allow the working groups to resume their important work,” Morten Høglund said in an interview posted Thursday on the Arctic Council website.

“As I mentioned in May: without functioning Working Groups, we don’t have a Council. This task was therefore quintessential for restarting the engine and taking a course forward.”

Norway assumed the two-year rotating chairmanship of the Arctic Council in May, over a year after Russian-Western cooperation within the forum broke down following Moscow’s invasion of Ukraine. […]

In March 2022, the seven Western states (Canada, Denmark, Finland, Iceland, Norway, Sweden, and the United States) suspended their involvement in Arctic Council activities in protest of Russia’s actions in Ukraine, citing violations of the forum’s foundational principles, including sovereignty and territorial integrity under international law. […]

Høglund said an August 29 meeting with the states and Indigenous groups decided on guidelines to restart the working groups.

“This includes taking decisions on the way forward for their work, such as proposing new projects that address continued and emerging issues in the Arctic,” he said. “They are also able to resume their collaboration with Observers and external experts that provide vital contributions to the Council’s project work. […]

The Arctic Council Secretariat confirmed to Eye on the Arctic on Friday that all eight Arctic States and six  Permanent Participants, including the Russian Federation and the Russian Association of Indigenous Peoples of the North (RAIPON), were part of the guideline consensus. Läs artikel

[…] Argumenten för nuclear sharing handlar om att bidra till Natos kollektiva försvar och att ansvaret och riskerna med kärnvapenavskräckning fördelas mellan alliansens medlemmar. Det är också ett sätt att förankra kärnvapnens roll i Nato och att alla alliansens medlemmar stödjer kärnvapendoktrinen. I nuläget har ingen av Natos kärnvapenstater uttalat vilja att placera kärnvapen permanent i Sverige. Det är dock svårt att veta vilka påtryckningar inom Nato som skulle kunna påverka frågan i en situation av ökade spänningar eller krig.
Natos avskräckande arbete handlar bland annat om militär närvaro, och närvaro av amerikanska kärnvapenbestyckade ubåtar i Europa har ökat de senaste åren. Under de senaste åren har amerikanska bombflygplan med kärnvapenkapacitet, av modellen B52, övat i svenskt luftrum.27 Det kan indikera att kärnvapen kan föras in i Sverige, och väcker frågor om den hållning som antogs i riksdagen gäller även införsel och transport inom allt svenskt territorium, alltså även luftrum och territorialvatten. Det går dock att införa begränsningar. Norges policy, om att inte ha kärnvapen i Norge i fredstid, innefattar till exempel att utländska militärfartyg som bär kärnvapen inte får lägga till i norska hamnar. […]

Ytterligare en begränsning med Sveriges hållning är att den, till skillnad från Island vars policy gäller i alla situationer, endast gäller i fredstid. I propositionen om ett svenskt Natomedlemskap gjordes lagändringar som möjliggör för regeringen att besluta om att ta emot militärt stöd av Nato, eller ett Natoland, under krig eller i krigsfara. Det kan tolkas som att regeringen då inte behöver få riksdagens godkännande för att placera kärnvapen på svenskt territorium. Begreppen krig och krigsfara är dock inte definierade i regeringsformen.36 Istället är det regeringens uppgift att bedöma om situationen innebär att Sverige kan befinna sig i krig eller krigsfara. Det skapar otydlighet kring vad som definierar en situation av krig eller krigsfara och i vilka förhållanden regeringen skulle kunna besluta om att motta kärnvapen. Läs rapporten

Sandton, Gauteng, South Africa, Wednesday 23 August 2023

Preamble
1. We, the Leaders of the Federative Republic of Brazil, the Russian Federation, the Republic of India, the People’s Republic of China and the Republic of South Africa met in Sandton, South Africa, from 22 to 24 August 2023 for the XV BRICS Summit held under the theme: ”BRICS and Africa: Partnership for Mutually Accelerated Growth, Sustainable Development and Inclusive Multilateralism”.
2. We reaffirm our commitment to the BRICS spirit of mutual respect and understanding, sovereign equality, solidarity, democracy, openness, inclusiveness, strengthened collaboration and consensus. As we build upon 15 years of BRICS Summits, we further commit ourselves to strengthening the framework of mutually beneficial BRICS cooperation under the three pillars of political and security, economic
and financial, and cultural and people-to-people cooperation and to enhancing our strategic partnership for the benefit of our people through the promotion of peace, a more representative, fairer international order, a reinvigorated and reformed multilateral system, sustainable development and inclusive growth. Läs dokumentet

Efter det kalla krigets slut giorde segrarmakterna ett fel.. Och det var att de inte förstod att man måste söyt till förlaren.

Det sade Thorbjörn Jagland som inledde en diskussion under rubriken ”Utvecklingen i Europa – politika perspektiv” vid Förbundet Nordens socialdemokratiska ungdoms FNSU trafff i Norge i augusti.

Jagland konstaterade att Ukrainakriget är det sista exemplet på ett brott mot människors rättigheter. Som ett exempel nämnde han bland anna Israels yrke av Västbanken. […]

– Det fins en risk för att kriget i Ukraina inte kommer att shutta med ett fredsvatal utan med en koreen lösung där Ukraina kanske perlorar cirka tjugo procent av sina landmörden. Vi får en vapenvila som vi redan har i Georgiaen och i Moldova, sade Jagland.

– Vilka blir de geopolitika konseksena, frågade Jagland och fortsatte:

– En katastrof för Ukraina och en katastrof för Ryssland som blir en paria. De två stora vinnarna är Kina och USA. Efter Ukrainakriget är det USA som bestämmer. De östeuropeiska länderna litar bara på USA. Ryssland blir svagt men kommer inte att försvinna. Inte Heller USA kommer att försvinna. Med utgångspunkt från kriget i Ukraina har vi också fått en upprustningspiral som vi aldrig satt tidigare, säger Jagland.

Han betonade det nordiska samarbetet i NATO och EU. Finlands och Sveriges medlemskap i Nato skapar grunden för detta. Ur säkerhetspolitisk synvinkel ser de nordiska länderna kärnvapen som en oerhört viktig fråga. Läs artikel

“We need a totally new Russia strategy. My advice is for Norway to scrap both the base policy and self-imposed restrictions,” former Chief of the Joint Headquarters, Lieutenant General Rune Jakobsen said in a debate at Arendalsuka last week, as reported by VG.

“We need to send stronger signals to Russia, to avoid being exposed to hybrid operations in an area where we are very vulnerable,” he said.

Set during the Cold War, the regulations were aimed at not provoking the Soviet Union, which based its fleet of nuclear submarines on the coast of the Kola Peninsula from the early 1960s. For Norway, in those days the only NATO member in Europe with a direct land border with the USSR, the guiding policy was to balance between deterrence and reassurance. NATO membership is the pillar of deterrence and limited military and allied operations near the eastern border are the reassurance. […]

On Tuesday, August 22, both the US Air Force and NATO partner Sweden were in the skies to collect signal intelligence from Russia’s Kola region.  Swedish Air Force dispatched one of its Gulfstream S102B Korpen electronic intelligence (ELINT) aircraft to a flight along Finland’s border with Russia all north to Lake Inari.

Simultaneously as the plane circled several rounds briefly west of the Russian border, a US Air Force RC-135W Rivet Joint took off from the United Kingdom and headed north where it in the late afternoon collected Russian signals from international air space over the Barents Sea north of the Kola Peninsula and east towards Novaya Zemlya.

None of the planes, however, entered Norwegian air space over eastern Finnmark, the border region now in question for lifting self-imposed restrictions. […]

Norway, though, has over the years softened its self-imposed military restrictions, also in regards to allied flights. As a founding member of NATO in 1949, Norway did not allow allied military aircraft at all to fly beyond 68 degrees North. That restriction was altered in a decade later when a non-fly regime East of 24 degrees became the new norm. That is the air space east of the Porsanger fjord. […]

“The restriction line is now 28 degrees East (the Tana fjord) and only a hard line for allied fighter aircraft. Foreign military helicopters plus passenger- and transport aircraft can fly over the entire Finnmark region as long as they follow the regime set in place by the Norwegian Air Force.” Läs artikel