NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Folket i Bild /Kulturfront ställer sig inte bakom kravet att Ryssland skall lämna Ukraina.
På föreningens årsstämma den 22 april avvisades två motioner med budskapet ”Ryssland ut ur Ukraina”.
Det är ett skamligt ställningstagande.
Man kan fråga sig vad som finns kvar av FiBs paroll om antiimperialism efter beslutet på stämman.
Läs motionerna: Ryssland ut ur Ukraina – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Texten är ett tal jag höll på ”En dag med Moberg” i Långasjö 2016. Det publicerades 2017 i Vilhelm Mobergsällskapets (VMS) skriftserie nr 13.
”hava vi tillförene gjort veterligt… våra undersåtar som vid gränsen bo, icke skola hava samröre eller bruka umgänge med fäderneslandets fiender, vid livsstraff och vår högsta vrede och onåd. Likväl förnimma vi att undersåtarna i Möre och Värends härader nedre i Småland bedriva förrädiska stämplingar med de danske…
De hava svurit oss troskap men äro oss ideligen till förfång och skada… På det att ett sådant förräderi må bliva avskaffat skola vi verkställa räfst… vårt räfstetåg skola… strängeligen rannsaka och bestraffa förrädarehopen… Vi hava visat alltför stor långmodighet och fördragsamhet med detta Förrädareland!” s 278
Detta citat ur ett brev från Gustav Vasa kan väl tänkas ha gett titeln till boken Förrädarland, Vilhelm Mobergs sista roman (1967).
Denna bok har betytt mycket för mig under senare år, jag har haft anledning att citera ur den när jag i olika sammanhang talat om krig och fred.
Men boken har flera sidor:
* Det är en historisk skildring av böndernas liv på 1500-t början, inte minst bröllopsnattens vånda, samvaron man – kvinna, m.m.
* Vackra naturskildringar och vallflickan Ingelas funderingar kring samvaron med en man
* konflikten mellan katolska och lutherska läran, där Moberg ger en positiv skildring av katolska kyrkan men även av dess brister, fr.a. avlatshandeln.
* Också en skildring av den gode herden, d.v.s. präster som söker tjäna folket
* Men fr.a. en glödande protest mot krigets våld i allmänhet och anfallskriget i synnerhet
För mig är boken också ett bra ex. på hur Vilhelm Moberg, under sina sista 10 år i livet, hittar tillbaka till sin ungdoms radikalism, till sin uttalade samhällskritik, till kampen mot den ekonomiska och politiska överheten. Detta fortsatte sen i Min svenska historia och Otrons artiklar. Därför kommer jag att göra utblicker till dessa och andra böcker.
Läs om överenskommelsen i dess helhet här: Lista: Här är hela överenskommelsen med Turkiet | SVT Nyheter
Albert och Silvia, ett schweiziskt par, äger en gård i Björkhult, nära sjön Immelns nordspets. De har en djurbesättning som håller pensionärerna sysselsatta: höns till husbehov, hästar, nötkreatur, tre grisar (svarta) av den sällsynta Linderödsrasen. Vid sidan om driver de ett B&B. Jag gör en övernattning hos dem, och det blir en fin kvällssittning med en av deras vänner, Tommy Gustavsson på Ängaholms Gård och hans hustru bördig från Leipzig.
Ett lustfyllt ”blandsamtal” på tyska och Göingemål.
Makarna har båda varit lärare. Sylvia var under många år kommunstyrelseordförande i en kanton, Albert – till utbildningen konstruktör – ledde en skytteförening där. Sådana skytteföreningar ingår i det militära försvaret i ett land där alla män har ett vapen hängande på väggen i sina hem. Man är skyldig att varje år visa sin skjutskicklighet. Den som missar uppställda mål skickas på träning, säger han.
Här talar vi om medborgerlig trygghet förstås, långt ifrån all gängkriminalitet.
”Om t.ex. den ryska marinen inte klarar av att genomföra en landstigning mot Ukraina trots att det endast är ca 300 km fågelvägen mellan Sevastopol och Odessa, och trots att Nato inte har sjöoperativ dominans i Svarta havet, hur ska den klara av att genomföra en kustinvasion mot Sverige m.h.t. att det är ca 700 km fågelvägen mellan St. Petersburg och Stockholm, och när Östersjön domineras av Nato? Och om Ryssland inte klarar av att genomföra luftlandsättningar i grannlandet Ukraina, och knappt klarar av att underhålla sina förband i Ukraina landvägen, hur ska man kunna genomföra en strategisk luftlandsättning mot Sverige och dessutom underhålla de luftlandsatta styrkorna?”
En nyutkommen bok av förre statssekreteraren i norska utrikesdepartementet Henrik Thune, Strengt fortrolig (J. M. Stenersen Forlag 2023) handlar enligt underrubriken om Norges hemmelige forsøk på å stanse krigen i Libya. Omslaget utgörs av ett collage med samtida fotografier av den franske presidenten Nicolas Sarkozy, den brittiske premiärministern David Cameron, Libyens ledare överste Muammar al-Gaddafi, den norske utrikesministern (numera statsministern) Jonas Gahr Støre samt den amerikanska utrikesministern Hilary Clinton.
Anders missade en poäng, som väldigt tydligt framhålls av Jan Glete i hans bok om krigföring i det tidigmoderna Europa. Det handlade om hur det lilla Nederländerna kunde besegra det enorma Habsburgimperiet: ”[Byråkratiska] organisationer kan erbjuda en överlägsen form av kontroll om marknadsförhållandena präglas av stor osäkerhet, om det finns få leverantörer, om långvariga kontrakt är nödvändiga, om en hög grad av ”tillgångsspecificitet” är inblandad och om det finns en hög risk att instruktioner från köpare tolkas på ett opportunistiskt sätt. Komplexa och storskaliga aktiviteter under osäkra förhållanden (som krigföring – men också t.ex. omorganisationer, JW) samordnas bäst av beslutsfattares synliga händer i en organisation än av den osynliga handen på marknaden. I en sådan situation kan en organisation, som arbetar med tjänstemän vars karriär är nära knuten till organisationens och dess ägares framgång, vara överlägsen externa företagare vars intresse huvudsakligen bestäms av privat vinst. En organisation kan erbjuda högre kvalitet, säkerställa att nödvändiga tillgångar (tyst kunskap, specialkunskaper och komplex hårdvara) alltid är tillgängliga och kan säkerställa att operativa beslut genomförs utan komplikationer med olika avtalsmässiga begränsningar och tolkningskonflikter. Å andra sidan, om produkter eller tjänster är standardiserade och deras kvalitet och kvantitet är lätta att kontrollera, kan de köpas på den öppna marknaden där konkurrensen kan minska priserna och ge producenter incitament att sänka kostnaderna och förbättra kvaliteten.” Holland hade en statlig, byråkratisk armé och var först med detta, Habsburgarna förlitade sig till legoknektar och adelsuppbåd som de inte hade kontroll över. Så gick det som det gick.
Anm: Jan Gletes, War and the State in Early Modern Europe – Spain, the Dutch Republic and Sweden as Fiscal-Military States, Routledge 2002.
Wagnergruppens statskuppsförsök i Ryssland under midsommarhelgen visar på ett parodiskt sätt, hur sårbar en krigsmakt blir, om den förlitar sig på lejd soldatesk. Denna är oregerlig, den tar inga nationella hänsyn och fungerar endast som spjutspets i offensiva, illegala företag. Den ställer sig utanför lagen och destabliserar.
Inte bara den ryska staten har använt sig av privatarméer. Förenta staterna anlitade firman Blackwater, vars personal både i Irak- och Afghanistankrigen gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser.
Yrkeskrigare skapade för övrigt osäkerhet i Europa under flera hundra år. Uppbåd och utskrivningar räckte inte. Man behövde mobilisera utomstatliga resurser. I Sverige lades uppbörd av skatter och tullar under 1600-talet, stormaktstiden, i privata händer. Det finansiella nettot blev negativt. Underslev var inbyggt i systemet. Kronan blev fattigare. Avdankningen av yrkesmördare tärde i hög grad på statshushållet.
I det militära blev folkbeväpning svaret på bristerna i fosterlandsförsvaret (indelningsverket, de värvade – opålitliga – regementena). Folkarmén skulle möta en fiende, men inte angripa honom. Man skulle avvärja, inte avskräcka. Svenska krigsföretag under 1700-talet var i sig avskräckande, men inte mot en fiende (som oftast stod pall) utan mot den egna befolkningen. Tillgångarna hade behövts för annat, för rikets modernisering och uppbyggnad. Detta blev sedan Bernadottelinjen.
Vi återpublicerar här ett inlägg från 30 januari 2019.
”Alla stater har en armé, sin egen eller någon annans.” Denna tes brukar tillskrivas Mao. Det går dock inte att belägga att så är fallet. Men Mao kunde mycket väl ha satt den på pränt. Det han faktiskt skrev innebar ju detsamma. Mao var naturligtvis långt ifrån först. Härvidlag kan man söka sig mycket långt tillbaka i tiden. Men vi begränsar oss nu till en relativt tidig föregångare, som övertygande formulerade denna grundläggande sanning och som dessutom tog den på allvar och arbetade för dess förverkligande, nämligen Niccolò Machiavelli (1469–1527):
”Om alltså Ni och Ert hus vill fortsätta som dessa framstående furstar, vilka befriade sina länder, är det framför allt nödvändigt att Ni förser Er med en egen här, den enda verkliga grunden för alla krigsföretag, ty man kan inte få trognare, sannare och bättre soldater. Även om var och en av dem är en god soldat blir de bättre när de sammanförs och om de kommenderas av sin egen furste och om han visar att han uppskattar dem och bekymrar sig om dem. Man måste alltså anskaffa sådana trupper för att kunna försvara sig mot utlänningar med en duglig, helt italiensk här.”
Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023, Allvarstid, presenterades den 19 juni.
I regeringens direktiv står det att erfarenheter från Rysslands anfallskrig mot Ukraina skall ägnas särskild uppmärksamhet. Utifrån detta skall beredningen bedöma konsekvenser för försvars- och säkerhetspolitiken och då bland annat följderna av ett Nato-medlemskap.
Beredningen skriver att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas och att den ”antagonistiska hotbilden mot Sverige är bred och blir alltmer komplex”. De hot man räknar upp är otillbörlig informationspåverkan, desinformation med mera.
Slutsatsen blir att Sverige försvaras bäst inom Nato och att svensk försvarspolitik skall utformas för att hantera hot från Ryssland.
Försvarsberedningen beskriver omfattande åtaganden för Sverige vid ett Nato-medlemskap: att kunna sätta in trupp i en rad länder i närområdet och vidare i en vidsträckt region från Arktis till södra Östersjön. Svenska värnpliktiga skall kunna kommenderas till insatser utanför landets gränser.
Omvärlden
Rysslands aggressiva agerande och brott mot folkrätten innebär att den säkerhetspolitiska situationen i Sveriges närområde och övriga Europa försämrats kraftigt jämfört med bedömningarna i förra rapporten, Värnkraft, 2019.
Trots kriget i Ukraina har Ryssland aviserat en militär ambitionshöjning i Sveriges närområde med en kraftig ökning av antalet förband i området kring Karelen och Kolahalvön.
Liberala oppositionsrådet i Sundbybergs kommun Johan Storåkers föreslår, att Marabouparken, belägen vid Bällstaån, byter namn. Skälet är nuvarande ägarbolagets kommersiella förbindelser i det krigförande Ryssland.
Livsmedelsföretaget Marabou, uppkallat efter storken, grundades 1916 som ett dotterbolag till norska Freia, den första och under många år enda norska industriinvesteringen i Sverige. Parken har idag inga kopplingar till choklad- och godistillverkaren.
Vad skulle då den nya parken heta? Kanske Coca Cola Park. Sagda dryck producerades första gången i Sverige 1953 på ett bryggeri i Sundbybergs stad.
Anders Björnsson
Född och uppvuxen i Sundbyberg
I Försvarsberedningens rapport ”Allvarstid” som lämnades till regeringen under måndagen nämns värnplikten på ett ställe:
”Värnplikten kommer fortsatt utgöra grunden för Försvarsmaktens framtida personalförsörjning. Svenska förband med värnpliktiga blir en del i Natos kollektiva försvar i enlighet med artikel 3 och 5 i nordatlantiska fördraget.”
Innebär detta att värnpliktiga vid ett svenskt medlemskap i Nato skulle bli tvungna att delta i alliansens militära operationer utomlands? Beredningens ordförande Hans Wallmark besvarade en fråga om detta (DN 19/6):
”Ni är i beredningen eniga om att det ska gå att skicka svenska värnpliktiga att försvara andra Natoländer?
– Ja, därför att vårt försvar bygger till en väsentlig andel på värnpliktiga. Ska vi vara trovärdiga som Natomedlem i att också kunna bistå andra då måste vi ju kunna bistå med det vi har. Även Finland, Norge och Estland använder sig av värnpliktiga.”
Svaret är okunnigt. På finska försvarsministeriets hemsida anges följande:
”Finland kommer inte heller i framtiden att sända beväringar på riskfyllda utländska uppdrag och inte heller kommendera reservister till sådana. Till Natouppgifter utanför Finland sänds endast avlönad personal och frivilliga reservister.”
Detta har även varit den svenska Försvarsmaktens hållning. På den här sajten har vi redovisat de regleringar som gäller.
Frågan är emellertid föremål för en statlig utredning som förväntas lägga fram ett förslag i höst. Försvarsberedningens illavarslande inställning indikerar vad som är att vänta.