För att vi ska kunna stå kvar här på jorden krävs bokstavligt talat två saker: avspänning och folkbeväpning. Avspänning är motsatsen till avskräckning, det är förtroendebyggande. Folkbeväpning är motsatsen till anfall, det är försvar. Vi försvarar det vi håller kärt, men inte främst med militära medel utan med politiska. Det militära är vår sista försvarslinje, den som vi inte ska behöva ta i bruk. Territoriets okränkbarhet är alltid vårt eget ansvar; vi ansvarar inte för andras och inte heller för andras bedömningar och beslutsfattande.
Texter
Veckans citat
”Medlemskapet innebär också närmare relationer med enskilda Nato-allierade. Finland och Förenta staterna förhandlar som bäst om ett bilateralt försvarsavtal.
Avtalet skulle bland annat underlätta förflyttningen av amerikanska trupper på finsk mark. USA för också liknande förhandlingar med Sverige.”
USA:s NATO-ambassadör i Yle 6 maj om Finlands säkerhet
Norska Forsvarskommisjonens rapport – upprustning men inget territorialförsvar
Den norska försvarskommissionens rapport Forsvarskommisjonen av 2021— Forsvar for fred og frihet,som publicerades den 3 maj, tar upp behovet av att stärka försvaret utifrån framtida säkerhetspolitiska hot. I rapporten föreslås en ökning av försvarsutgifterna med 40 miljarder per år under en tio-årsperiod.
Kommissionen består av stortingspolitiker, kommunpolitiker och försvarsspecialister. Man har haft uppdraget från regeringen att bedöma säkerhetssituationen i ett 10–20 års perspektiv.
Återkommande i rapporten är att Norges beroende av USA:s militära stöd vid ett angrepp kvarstår under överskådlig tid. Samtidigt reser man tvivel kring om USA på längre sikt kommer att vara villigt att riskera krig för Norge, då man alltmer vänder sig mot Stilla havsregionen och rustar sig för konfrontation med Kina.
Norge och stormaktspelet kring Arktis
Många bedömare har pekat på att USA inte vill låsa fast sig vid försvar av Europa och har vägrat att gå med på permanenta baser i Polen och i Baltikum, trots upprepade krav från dessa länder.
Det kan därför tyckas motstridigt att USA tvingat igenom att få tillgång till fyra permanenta baser i Norge. Men i det fallet handlar det inte om amerikansk närvaro för att skydda Norge. Det är tre flygbaser och en flottbas, och dessa kommer att kunna användas främst i rustningskapplöpningen med Ryssland i Arktis, där det handlar om att säkra vardera stormaktens strategiska kärnvapenresurser. I rapporten beskrivs utvecklingen i Arktis:
Russia’s Coast Guard cooperation with China is a big step, Arctic security expert says, thebarentsobserver.com
China has been very visible in Murmansk this week. On Monday, a groundbreaking memorandum on extensive cooperation in Artic waters was signed with FSB Coast Guard. The Chinese Coast Guard was then invited to observe the long-planned “Arctic Patrol 2023” maritime security exercise. On Thursday, Governor Andrei Chibis met Chinese diplomats and discussed a roadmap for increased business, shipbuilding and Northern Sea Route developments.
Amid the Ukraine war and halt in cooperation with the other seven Arctic nations, Russia turns east for new partners. Opening the door for China is a significant geopolitical change.
“Cooperation on Coast Guard tasks is both a concrete action and often seen as more harmless than military cooperation,” explains Andreas Østhagen, an expert on Arctic security with the Firdtjof Nansen Institute.
“The Coast Guard’s work is about protecting sovereign rights at sea, like fishing resources and access to oil and gas. Letting China in when it comes to fisheries inspections would be a big step in practical cooperation that has a security element to it,” Østhagen says to the Barents Observer. […]
The Russia-China memorandum signed in Murmansk opens for joint efforts to combat terrorism, illegal migration, fighting smuggling of drugs and weapons, as well as stopping illegal fishing. The deal was signed by top leaders with FSB Border Guards and the Chinese Coast Guard.
“This testifies that Russia actively wants to invite China into the kind of tasks we have thought Russia would safeguard,” Andreas Østhagen says. Läs artikel
Spies in the Arctic and Why We Need Them, highnorthnews.com
On Wednesday, the Norwegian national broadcaster flooded its broadcasts with the ”revelation” that Russian military intelligence is present on Svalbard.
Through cooperation with Russian exile journalists, Consul Andrei Chemerilo in Barentsburg was traced back to a residential complex that belongs to the military intelligence agency GRU.
A valid piece of information, in and of itself, based on thorough and competent investigations carried out by Russian journalists. However, it takes off when this information reaches the news desk in NRK, the Norwegian national broadcaster. There, and only there, it hits like a bomb and is consequently wrapped up in a dramaturgy made to make us jump by the radio and TV set. Apparently, the consul’s connection to GRU represents a dramatic change in Russia’s presence on Svalbard.
It is a curious angle to adopt, as NRK has journalists with great knowledge about both Svalbard in particular and the High North in general. […]
The challenge on Svalbard is not found in mutual intelligence in two, three if we count Pyramiden, very transparent settlements. Quite the contrary, it is a benefit that Russia has a correct understanding of Norwegian security policy, also on Svalbard. Läs artikel
Territorialförsvar för hela landet är fortfarande inte prioriterat
Försvarsberedningen lade den 26 april fram sin delrapport, Kontrollstation 2023, om försvarets utveckling.
På regeringens uppdrag skulle beredningen komplettera underlaget för försvarssatsningarna med en omvärldsanalys där inverkan av kriget i Ukraina togs med och en ny kostnadsanalys skulle tas fram till början av juni.
Försvaret är i en uppbyggnadsfas och även civilförsvaret rustas upp vilket är nödvändigt. Försvarsanslaget skall nå 2 procent av BNP som är satt utifrån Natos krav, vilket rapporten klargör, och det målet skall uppnås ”så snart som möjligt, men senast 2026”.
Frågan är dock vilken försvarsstrategi som skall vara styrande.
World military expenditure reaches new record high as European spending surges, sipri.org
World military spending grew for the eighth consecutive year in 2022 to an all-time high of $2240 billion. By far the sharpest rise in spending (+13 per cent) was seen in Europe and was largely accounted for by Russian and Ukrainian spending. However, military aid to Ukraine and concerns about a heightened threat from Russia strongly influenced many other states’ spending decisions, as did tensions in East Asia. […]
Military expenditure by states in Central and Western Europe totalled $345 billion in 2022. In real terms, spending by these states for the first time surpassed that in 1989, as the cold war was ending, and was 30 per cent higher than in 2013. Several states significantly increased their military spending following Russia’s invasion of Ukraine in February 2022, while others announced plans to raise spending levels over periods of up to a decade. […]
Some of the sharpest increases were seen in Finland (+36 per cent), Lithuania (+27 per cent), Sweden (+12 per cent) and Poland (+11 per cent). […]
Russian military spending grew by an estimated 9.2 per cent in 2022, to around $86.4 billion. This was equivalent to 4.1 per cent of Russia’s gross domestic product (GDP) in 2022, up from 3.7 per cent of GDP in 2021. Figures released by Russia in late 2022 show that spending on national defence, the largest component of Russian military expenditure, was already 34 per cent higher, in nominal terms, than in budgetary plans drawn up in 2021. […]
Ukraine’s military spending reached $44.0 billion in 2022. At 640 per cent, this was the highest single-year increase in a country’s military expenditure ever recorded in SIPRI data. As a result of the increase and the war-related damage to Ukraine’s economy, the military burden (military spending as a share of GDP) shot up to 34 per cent of GDP in 2022, from 3.2 per cent in 2021. […]
The United States remains by far the world’s biggest military spender. US military spending reached $877 billion in 2022, which was 39 per cent of total global military spending and three times more than the amount spent by China, the world’s second largest spender. The 0.7 per cent real-terms increase in US spending in 2022 would have been even greater had it not been for the highest levels of inflation since 1981. […]
China remained the world’s second largest military spender, allocating an estimated $292 billion in 2022. This was 4.2 per cent more than in 2021 and 63 per cent more than in 2013. China’s military expenditure has increased for 28 consecutive years.
Japan’s military spending increased by 5.9 per cent between 2021 and 2022, reaching $46.0 billion, or 1.1 per cent of GDP. This was the highest level of Japanese military spending since 1960. Läs artikel
‘
”Inte en konflikt mellan länderna i norr och Ryssland”!
Norska ledare vill inte att landet dras in i en konflikt mellan de två största kärnvapenmakterna, USA och Ryssland, uppe i norr.
Budskapet framfördes av Norges statsminister Jonas Gahr Støre på High North Dialogue-konferensen den 19 april:
“Detta är inte en bilateral konflikt mellan länderna i norr och Ryssland. Den härrör från konflikten med Ukraina. Norge har haft fred med Ryssland i 1000 år. Och vi kommer att hålla en förutsägbar, ansvarsfull och fast linje även på lång sikt och under svåra tider.”
Bakgrunden till oron är de ökade spänningarna kring Arktis och Nordkalotten där stormakterna fortsätter att upprusta.
För både USA och Ryssland handlar det om att säkra sina baser och strategiska kärnvapen. Ryssland har huvuddelen av sina kärnvapen i baserna på Kolahalvön och USA har tillskansat sig närmast suveränitet över fyra baser i Norge.
För Ryssland gäller det att kunna föra sina kärnvapenbestyckade atomubåtar ut från Barents hav och ut i Nordatlanten, och för USA gäller det att svara på detta med egna baser på Nordkalotten och med uppbyggnad av sin ”Second Fleet” som har till huvuduppgift att säkra USA:s intressen i Arktis.
Hela den ryska militära infrastrukturen i norr skall uppgraderas så att baser kan ta emot alla typer av flyg även långdistansbombplan. (Forsvarets Forum den 18 april).
I Norge finns det kritiska röster mot den nya baspolitiken som ger stort spelrum åt USA. Asle Toje som är utrikespolitisk analytiker och vice ordförande i Nobelkommittén menar att den gamla atompolitiken som Norge byggde på under kalla kriget är en saga blott:
”Vi hadde absolutte linjer om at det ikke var lov til å ha med seg atomvåpen til Norge – og at det ikke skulle være utenlandske baser på norskt territorium.”
Idag är det är ett känt faktum att Norge inte har någon kontroll över om kärnvapen förs in i landet. Då gäller det att inte låtsas om när USA för in flyg och örlogsfartyg på norskt territorium eftersom man ändå inte får något klart svar om sådana vapen finns ombord. «Don’t ask, don’t tell», har blivit hållningen hos norska myndigheter enligt Toje.
Veckans citat
”Det är bäst att hålla oss utanför stormaktsblocken. Läget är sämre för oss nu, men inte hopplöst. Vi får en ännu sämre ställning om vårt land går med i Atlantpakten. Då har vi stormaktsintresset på vårt eget område och inte endast i Norge.”
Statsrådet och förre försvarsministern Per Edvin Sköld vid socialdemokratiska riksdagsgruppens sammanträde den 22 februari 1949 då det stod klart att Norge var på väg in i Nato.
Ålandsfrågorna
Trots att det har gått över hundra år sedan Ålandsfrågan (the Åland Case) fick sin lösning är det av stor vikt för den folkrättsliga utvecklingen att granska relationen mellan skyddet för minoriteter och principen om folkens självbestämmanderätt.
”Affirmations and assessments made in this context also seem to be surprisingly topical for present-day discussions about self-determination”, påpekar folkrättsprofessorn Peter Hilpold i boken Autonomy and Self-determination. Between Legal Assertions and Utopian Aspirations (Edward Elgars Publishing, 2018).
Efter Sveriges förlust i kriget mot Ryssland 1809, överfördes Finland inkluderande Åland till Ryssland genom fördraget i Fredrikshamn. År 1917 blev Finland självständigt, i linje med Lenins filosofi om folkens självbestämmanderätt, något som bekräftades i fredsfördraget i Brest-Litovsk den 3 mars 1918. Omedelbart efter kriget hade Finland inte hunnit konsolidera sin statsmakt över territoriet samtidigt som Ålands population, som var huvudsakligen svensktalande, ansåg att tiden var mogen att ansluta Åland till Sverige.
Efter det att Finland blev medlem av Nationernas Förbund (NF), hänsköt Storbritannien Ålandsfrågan till NF och dess juristkommitté (Kommittén) och en kommission (Kommissionen) för att undersöka frågan.
Vad gjorde finska specialstyrkor i Afghanistan?
”I en demokrati har medborgarna rätt att få veta hur soldater används som instrument för utrikes- och säkerhetspolitiken. I Afghanistaninsatsen uppfylldes inte denna rättighet. Nu måste politikerna öppna en diskussion i ämnet”, skriver docenten i militärvetenskap Ilmari Käihkö i en artikel i Helsingin Sanomat 15 april.
Käihkö kritiserar de finska myndigheterna och politikerna för att inte informera allmänheten om vad soldater gjorde i det längsta kriget i Finlands historia.
Han pekar särskilt på de finska specialstyrkornas verksamhet.
En glimt av vad styrkorna gjorde har kommit fram i en ny bok av Seppo Mustaluotos Som specialsoldat i Afghanistan (Gummerus 2023). I boken berättar fyra finska specialsoldater om sin verksamhet i Afghanistan 2008–2009 och som Käihkö menar är en av de få redogörelser som finns.
Enligt boken var specialstyrkornas verksamhet inriktad på små observationsgrupper som samlade in underrättelser.
Man överlämnade information till amerikanarna i form av ”Target packages” som också användes i ”Joint Prioritized Effects List” (JPEL) som uppdaterades av USA. JPEL var en lista över personer som skulle dödas eller arresteras av soldaterna i den internationella operationen (Isaf).
Käihkö ställer frågan om finska specialstyrkor deltog i operationer som syftade till att döda och arrestera misstänkta motståndare i Afghanistan?
Och han svarar själv: Med aktuell information kan frågan inte besvaras.
Ukrainas deltagande i Aurora 23
I vår kommentar till Aurora 23 skrev vi att deltagande nationer var Nato-medlemmar förutom Österrike. Det var inte korrekt då även Ukraina tillhör de deltagande staterna vilket vi missade.
Vi har på den här sajten argumenterat för att Sverige inte skall dras med i kriget och därför inte skicka vapen till Ukraina. Stöd kan ges humanitärt , ekonomiskt och politiskt till Ukraina som är utsatt för rysk aggression men Sverige skall inte ta steg som kan uppfattas som början till militärt samarbete. Det stärker inte svensk säkerhet.
Utgivarna