Cold Response är en norsk övning som genomförs varje år med deltagande från flera nationer.
Årets övning som startar den 14 mars kommer till stor del att genomföras på internationellt vatten intill norskt territorium. I år deltar 30000 personer från 25 nationer, vilket gör övningen till Natos största 2022 och den största innanför polcirkeln sedan 80-talet.
Som enda icke Nato-medlemmar deltar Sverige med 1600 och Finland med 600 militära personer. Svenska försvaret bidrar med soldater och officerare från flygvapnet och armén.
Sverige har deltagit i Cold Response sedan 2006, vilket enligt Försvarsmakten starkt har bidragit till vår förmåga att strida i subarktisk miljö samt att utveckla förmågan till strid i större förband och samarbeta med förband från andra nationer.
Nato-länderna övar utgående från artikel 5 i Natofördraget som i korthet går ut på att ett angrepp på en Nato-medlem innebär ett angrepp på hela alliansen.
Finland har meddelat att man gör en reservation för sitt deltagande:
Finland utövar som icke-medlem i försvarspakten inte i verksamhet i enlighet med artikel 5. Vi deltar alltid i internationella övningar från våra egna utgångspunkter, skriver den finska huvudstabens informatör för Svenska Yle den 4 februari.
Vidare skriver man att Finlands utgångspunkt kommer att vara att utveckla den egna försvarskapaciteten. Dessutom hoppas man att övningen kommer att förbättra samarbetet mellan Finland, Sverige och Norge i Arktis.
Från svenska Försvarsmakten har man hittills mycket kortfattat motiverat deltagandet med att det utvecklar vår förmåga.
Med tanke på övningens karaktär och det större sammanhang, i vilket man övar, är den finska reservationen att man själv inte övar för ett Natoscenario enligt Natostadgans artikel 5 svår att upprätthålla gentemot omvärlden och då särskilt i förhållande till Ryssland. Sverige har såvitt känt inte avgivit någon reservation. Vårt deltagande i övningen medför motsvarande risk för felaktiga signaler till omgivningen som det finska deltagandet.
Cold Response 2022 framstår istället som en massiv styrkedemonstration av USA och Nato att visa upp i Nordkalottenområdet, där det sedan flera år tillbaka pågår en intensiv upprustning både på den egna sidan och från Rysslands sida.
Visserligen sker övningen nu till skillnad från flera andra tidigare storövningar i Ofoten en bit bort (60 mil) från det ryska basområdet men kan ändå vara utmanade för Ryssland.
USA ställer upp med hangarfartyget USS Harry S. Truman och Storbritannien med hangarfartyget HMS Prince of Wales, båda betraktas som västsidans mest potenta marina stridsvapen.
Den amerikanska Second Fleet deltar med flera fartyg som man tidigare gjort i övningen Trident Juncture 2018.
Ryssland har sedan länge kraftigt byggt upp sina styrkor i Arktis och i december kunde man meddela att den nya ”hypersonic missile” Tsirkon, som på 10–15 minuter kan nå mål i Norska Havet och Grönlandshavet nu börjar installeras på fartyg i Norra flottan. Tsirkon skulle kunna användas för att hindra USA från att nå fram till Rysslands basområden på Kolahalvön.
Under den tidigare storövningen Trident Juncture 2018, som likaledes uppgavs öva för ett artikel 5-scenario, kom det nära till en öppen konfrontation mellan USA och Ryssland. Ryska Norra flottan meddelade plötsligt att man varnade andra fartyg i vattnen nära norska territorialgränsen då man själv utlyste en stor marinövning där. Ryssland har också vid tidigare övningar gått in och stört ut västsidans kommunikationer.
Från norsk sida har man säkerligen varit fullt medveten om att Ryssland kan reagera skarpt, och norska försvarsmakten informerade redan i januari den ryska Norra flottan om den kommande övningen.
“Vi vill vara transparenta gentemot våra grannländer för att undvika möjliga missförstånd om övningen”, meddelade en talesperson för övningsledningen till High North News. Man meddelade också från norsk sida att OSSE-observatörer, också från Ryssland, var välkomna. Ryssland har dock klargjort att man inte avser att skicka några observatörer.
Samtidigt som man från norsk sida sagt sig vilja agera försiktigt med tanke på Ryssland, har det kommit besked om Cold Response-scenariot som är svåra att få ihop med en rent defensiv artikel 5-operation.
Norges försvarsminister skrev redan för ett år sedan angående planeringen av Cold Response 2022 att övningen skulle tjäna som del i en mer uthållig Nato-närvaro i Arktis och att den måste ses som ett test att försvara Nato-intressen i Arktis och avslutade: ”Detta är avskräckning.”
Avskräckning innebär att man övar med vapen som kan slå ut baser och styrkor på fiendens eget territorium.
Norska Forsvarets forum (11/3) går igenom de olika aktörerna i Arktis.
Spänningsökningen och kapprustningen i norr är i första hand en kamp mellan USA och Ryssland. USA har i flera dokument slagit fast områdets strategiska betydelse, medan Nato har haft en låg profil när det gäller regionen: Brysseldeklarationen 2018 nämnde varken Arktis eller Nordkalotten. Nato har i sin rapport Regional Perspectives Report on the Arctic snarast hävdat att området bör hållas borta från kapprustning för att fortsatt kunna vara ett lågspänningsområde.
Storbritannien har däremot följt USA i en strategi, A Blue Arctic – A Strategic Blueprint for the Arctic, som i motsättning till både Norge och Nato lägger sig på en mer konfronterande linje som syftar till avskräckning genom att kunna vinna ”the day-to-day competition”.
Vilka syften Sverige och Finland än har att inte delta i övningar riktade mot Ryssland går det knappast att undgå att medverka till just detta när vi övar i Cold Response 2022. Vi blir på ett eller annat sätt indragna i den militära kraftmätningen mellan USA och Ryssland.
Om syftet är att träna samverkan mellan Norge, Finland och Sverige i arktisk miljö, kan länderna göra det till exempel inom ramen för Nordefco eller det svensk-finska samarbetet.