Svensk försvarspolitik under 1900-talet gick ut på att göra Sverige starkt och oberoende om kriget kom till Europa. Totalförsvarets viktigaste beståndsdel var den civila biten. Sverige skulle fungera även i en krigssituation. Därför fanns omfattande lager med mat och bränsle. Omkring 200 sådana lager fanns ännu kvar under början av 1990-talet…
Fram tills 1980-talet var självförsörjningsgraden i Sverige mellan 80 till 90 procent. I dag är den siffran under 50, en av Europas lägsta. Hälften av allt vi konsumerar kommer från utlandet. Stryps produktionen där får vi förlita oss på inhemska livsmedelsproducenter. Dessa är i sin tur beroende av drivmedelsimport från utlandet. Efter drygt tio dagar är alltså samhällets livsmedelsresurser slut. Då är det upp till var och en att klara sig själv. Det är annorlunda i Finland, där finns lager som räcker i ett halvår…
Kunskapen bland kommuner, landsting och andra institutioner måste byggas upp från grunden. Men det går inte att äta beredskapsplaner. Oavsett om staten tecknar vettiga avtal med livsmedelsproducenterna eller löser lagren på annat vis är det bättre att vara ute i god tid. För svensken måste äta, även om det blir krig. Läs ledaren