I sin veckoledare signalerar Peter Wolodarski en omsvängning av sin tidnings hållning i försvarspolitiken. Dagens Nyheter var en av de många pressröster som hälsade avvecklingen av den allmänna värnplikten med tillfredsställelse. ”Äntligen!” skrev tidningen när folkförsvaret försvann. Nu beklagar Wolodarski både beslutet och bedömningen. (Dagens Nyheter 20/12)
Men DN:s chefredaktör är inte hederlig i sin historieskrivning. Han säger att riksdagens beslut 2009, som innebar att pliktsystemet de facto gick i graven, togs ”utan någon vidare diskussion eller våndor”. Men sanningen är ju att nästan hälften av de ledamöter som deltog i beslutet motsatte sig övergången till ett yrkesförsvar: 150 mot 153.
Att DN inte upplät sina spalter åt kritiska röster kan nog stämma. Folkpartiet, det parti som stått denna tidning närmast i modern tid, var den politiska kraft som mest energiskt gick in för legohären, vars uppgift inte skulle vara att försvara landet utan stå beredd att närsomhelst sändas utomlands. Också för det så kallade generalsuppropet, som krävde en armé med bara anställda, gav man plats. (Se uppropsartikeln ”Yrkesarme krävs mot nyhotbild”. DN 19/4 2004.)
Förstämningen i landet över folkförsvarets avskaffande hördes kanhända inte i Marieberg, opinionsbildningens högborg. Vad värre är: parlamentarismen har i detta fall inte fungerat. De borgerliga allianspartierna i regering och opposition har överlåtit åt Sverigedemokraterna att driva frågan om värnpliktsförsvaret. Socialdemokraterna tycks delvis ha abdikerat och talar nu om ett blandsystem av professionella och pliktrekryterade soldater. Vänsterns ointresse för landets försvar har inte rubbats, och Miljöpartiets linje måste i denna fråga anses vara oklar. Trots detta har den allmänna värnplikten fortsatt att ha ett starkt folkligt stöd i alla kända opinionsmätningar. Folkopinionen har Wolodarskis föregångare inte lyckats påverka. Hans artikel, trots förljugenheten i faktaredovisning och bakgrundsbeskrivning, har ändå ett stort läsvärde. Man lägger märke till att den inte innehåller ett enda ord om Nato. Nedläggarna av folkförsvaret hör idag till de mest högljudda förespråkarna för ett svenskt medlemskap i Atlantpakten. Das lässt tief blicken.