Varför skriver ingen dagsvers, varför tuffar allting på?
Vi har lärt oss vara stumma, allt ska vara comme-il-faut.
Varför skola mänskor lida? Tänk hur skönt att dö i fred.
Freden är det kära spöket. Det gör krigarn våldsamt vred.
Nu när kriget äntligt pågår, ser sig krigaren omkring
för att skaffa ved till brasan. Han blir glad och munter då.
Allt han drömt om – så han frusit! – allt hans jäkt och stoj och spring
ska belönas i en framtid. Alla döda ska förstå.
Alla ska förstå att dagsvers skrivs till simpel melodi,
medan dånet från kanoner hörs i landet vida kring.
Det ger skadorna från freden ett bandage som ingenting
ska förmå att tränga genom. Och han hurrar: C’est la vie!
Zweiter Leutnant