President Donald Trump har onekligen fört upp frågorna om Natos sätt att fungera högt på dagordningen – men hans sätt att driva dem riskerar snarast att försvaga atlantpakten.
Först var Nato överspelat, obsolet. Sedan var det en öppen fråga huruvida åtagandena om ömsesidigt försvar verkligen var några åtaganden. Och nu har ett slags offentlig förödmjukelseprocess tagit vid där enskilda medlemsländer kritiseras för att stå i skuld till Nato. Allt inom loppet av ett par månader.
Med Donald Trump har, trots att inga beslut ännu har fattats, onekligen klimatet inom Nato onekligen förändrats.
Särskilt dramatisk blir förändringen i Tyskland, ett land som enligt presidenten är skyldigt Nato ”enorma summor” för sin säkerhet…
Erfarenheten talar också för ett starkt socialdemokratiskt motstånd mot snabb höjning av försvarsanslagen.
Man minns att Gerhard Schröder vann valet 2002 efter att, som Angela Merkel efteråt uttryckte det, ha dragit in frågor om internationell säkerhet – i klartext nej till Irakkriget – i valrörelsen.
För dagens ledande partiföreträdare, Martin Schulz och utrikesministern Sigmar Gabriel, ”är kampen mot högre försvarsutgifter en symbol för motståndet mot en amerikansk president som injagar skräck inte enbart i socialdemokrater”, skriver tidskriften Der Spiegel. Läs ledaren