Danmark blev medlem i Nato 1949, samma år som Norge, och har varit en trogen allierad med USA. Danmark har lojalt ställt upp i flera av USA:s krig under de senaste 20 åren. Det finns en bred majoritet i det danska folketinget för att fortsatt se USA som sin viktigaste allierade. Samtidigt är man medveten om att USA:s intressen kan komma att skifta och inrikta sig mer på att hålla tillbaka Kina.
USA har under senare år visat allt större intresse för Arktis och bygger nu militär styrka i regionen för att kunna möta Ryssland. Ryssland å sin sida rustar för att säkra sina strategiskt viktiga baser på Kolahalvön där de kärnvapenbestyckade ubåtarna finns.
USA vill kunna blockera det så kallade GIUK-gapet mellan Grönland, Island, och Storbritannien så att Ryssland inte kan föra ut sina ubåtar i Nordatlanten, medan den ryska upprustningen syftar till att säkra utfarten av ubåtarna.
Rustningarna i Arktis
Den militära upprustningen från båda sidor har pågått sedan 2020 då de strategiska bombflygplanen B-52 flög tätt intill det ryska baskomplexet på Kolahalvön. Samma år genomfördes en övning av amerikanska flottan i Barentshav. Sedan har antalet övningar ökat och blivit mer omfattande. Den amerikanska 2:a flottan har återupprättats och kommandot i Norfolk har fått ansvaret för operationerna på Nordkalotten och i Arktis.
Amerikanska fartyg anlöpte 2018 för första gången på 30 år färöiska hamnar och strategiska bombflyg landade igen på Keflavikbasen på Island. I Norge har USA nu fått tillgång till en hamn i Tromsö för atomdrivna ubåtar.
De amerikanska aktiviteterna återspeglas i en markant rysk upprustning där den ryska Nordflottan har återuppbyggts med nyetablering och utbyggnad av en rad militära baser i ryska Arktis, utveckling och utplacering av nya avancerade konventionella vapensystem samt kärnvapen. Till detta kommer en ökad rysk övningsaktivitet.
I en rapport från Center for Militære Studier på Institut for Statskundskab, Københavns Universitet, av Kristian Søby Kristensen och Lin Alexandra Mortensgaard analyseras Danmarks läge i norr mellan stormakterna.
I rapporten beskrivs Danmarks utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar i Arktis som ett skolexempel på småstatens villkor i internationell politik. I takt med att Arktis alltmer framstår som centralt för stormakternas kärnintressen minskar möjligheterna för en småstat som Danmark att prioritera sina egna intressen, samtidigt som de utrikes-och säkerhetspolitiska riskerna ökar. Rapporten skrevs 2022 före Rysslands storskaliga invasion av Ukraina men Danmarks geostrategiska läge i norr är detsamma och därför är analysen fortfarande i det hela av värde. I rapporten benämns Danmarks förhållandet till Ryssland som antagonistiskt.
Danmark dras in i stormaktskonkurrensen
Danmark med territorier i Nordatlanten (Grönland, Färöarna) kan inte undgå att bli inblandat i denna stormaktskonkurrens, skriver man i rapporten. Detta reser flera frågor kring vad som tjänar landet bäst:
-Är det i Danmarks intresse att delta i stora militärövningar nära Ryssland?
-Bidrar ett sådant deltagande i övningar till att bevara Arktis som ett lågspänningsområde vilket officiellt är Danmarks huvudprioritet för Arktis?
-Är deltagande i sådana övningar viktigt för att visa lojalitet med Danmarks allierade även om det medför risk för destabilisering i området?
Rapportförfattarna ger inget entydigt svar på dessa frågor utan pekar på komplexiteten i den säkerhetspolitiska situationen och att landet hela tiden måste ta flera faktorer i beaktande då besluten fattas.
Danmark under press
Danmark känner av pressen från USA att delta i militärövningar som inte nödvändigtvis ligger i det egna nationella intresset. Ett exempel är flottövningen sommaren 2020 i Barentshav nära Ryssland. Norge avstod från deltagande men Danmark var med efter amerikanska påtryckningar. I framtiden kan Danmark förvänta sig fler sådana påtryckningar från USA. Därtill kan det komma krav från USA att Danmark skall delta i så kallade FONOP-aktiviteter (freedom of navigation operations) genom Nordostpassagen.
Danmarks förhandlingsposition
Danmark har genom kontrollen över Grönland en möjlighet att hävda en egen linje gentemot USA för det fall att staternas intressen går isär. I takt med ökade spänningar ökar även Grönlands strategiska betydelse. Thulebasen som USA har haft sedan 80 år tillbaka är fortsatt viktig.
Danmark har under lång tid liksom Sverige och Norge rustat ned sitt försvar. Detta stärker inte landets position i förhandlingar med allierade om säkerhetspolitiken och i fora som rör Arktis. Danmark riskerar att bli marginaliserat i dessa stormaktssammanhang. Det återstår att se om de satsningar på det militära försvaret som beslutats i Danmark kan ge stöd för en mer självständig hållning.
Lärdomar från Danmark för Sveriges säkerhetspolitik
Danmarks starka beroende av USA visar på riskerna för en småstat. Sverige som nu också är medlem i Nato och har tecknat DCA-avtal med USA löper motsvarande risker. Särskilt gäller det faran att dras in i stormaktsspelet kring Nordkalotten och Arktis.
Danmark har som officiell linje att verka för att Arktis skall vara ett lågspänningsområde. Trots det godtog landet att delta i USA:s provocerande flottövning i Barentshav. Den danska rapporten visar också på framtida utmaningar för landet om USA fortsätter militärövningar nära Ryssland och om USA vill genomföra FONOP-aktioner genom Nordostpassagen.
Danmark har genom sitt svaga försvar och beroende av USA försatt sig i ett läge där landet har lite att sätta emot de egna allierade stormakterna om krav framställs som strider mot danska intressen.
USA har fått ett DCA-avtal med tre baser i Danmark. Baserna är på danska fastlandet och inte på Grönland eller Färöarna vilket troligen visar landets oro inför att ytterligare bidra till spänningshöjning i Nordatlanten.
Med 17 USA-baser i Sverige, 15 i Finland och 12 i Norge (flera av dem placerade långt åt norr) kan USA komma att än mer utmana Ryssland i området nära Kolahalvön.