Idag har vi en försvarsmakt som i huvudsak enbart är övad, uppfylld och utrustad på pappret. Det krävs minst tio år att återställa den svenska försvarsförmågan till acceptabla nivåer, vilket förutsätter att vi snarast tillskjuter de resurser som krävs. Försvaret äskade därför 16 miljarder extra under fyra år för att åtminstone uppnå ett minimum av försvarsförmåga – det ökända en-veckas-försvaret. De ingående partierna i försvarsuppgörelsen (Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna) gav Försvarsmakten knappt hälften.
Sverigedemokraterna vill tillskjuta 50 procent mer än Försvarsmakten önskade, totalt 18 miljarder mer på fyra år än försvarsuppgörelsens förslag. Det gör vi för att lägga grunden för att försvaret på tio års sikt kan upprusta till en nivå som innebär att hela landet kan försvaras. Det kommer dock krävas fortsatta stegvisa satsningar under hela tioårsperioden.
Den enda säkra garantin för att ingen stormakt ska anse det vara värt att genomföra ett angrepp mot oss är en egen stark försvarsförmåga och genuin folklig vilja att försvara landet. Allianser är av sekundär betydelse. Sverigedemokraterna eftersträvar visserligen ett defensivt försvarsförbund med Finland, men det är enbart ett komplement till en egen stark försvarsförmåga. Däremot är Nato ett dåligt alternativ. Främst skulle ett svenskt medlemskap öka upptrappningen i närområdet. Dessutom, vad händer om det auktoritära Natolandet Turkiet dras in i ett storkrig i sin region?