Den nödvändiga diskussionen om värdlandsavtalet är alltför viktig för att sjabblas bort genom missvisande påståenden om överenskommelsens innebörd. När och om överenskommelsen träder i kraft, innebär det inte att Nato får göra något i Sverige! De påståenden om motsatsen som sprids från vissa vänsterradikala kretsar är defatistiska och skadar försvaret av alliansfriheten. Dessa vänsterradikaler verkar inte heller utgå från vad som är bäst för att hålla Sverige utanför krig utan tycks se sig själva som aktivister på ena sidan i en internationell kamp mellan stormakter.
Värdlandsavtalet undertecknades den 4 september 2014 av företrädare för Sverige och Nato. Överenskommelsen har inte trätt i kraft. På svensk sida har man uppgett att avtalet förutsätter vissa begränsade lagändringar. Enligt försvarsministern ska en proposition om detta föreläggas riksdagen under 2016.
Värdlandsavtalet är inget avtal i egentlig bemärkelse. Det kallas inte heller för det i den av parterna undertecknade handlingen (dokumentet finns att läsa på alliansfriheten.se). Sverige och Nato har kommit överens om ett ”Memorandum of Understanding”, dvs. en ramöverenskommelse.
När man ska värdera denna ramöverenskommelse anser jag att följande frågeställningar är centrala:
Innebär ramöverenskommelsen att Nato ges rätt att operera på svenskt territorium eller att Sverige ska understödja Nato i något avseende? Svaret på den frågan är nej. Det framgår entydigt av punkt 3.5 i överenskommelsen att den endast är tillämplig i den utsträckning parterna gemensamt kommer överens om detta (”as may be jointly determined”).
Som varje seriös bedömare av ramöverenskommelsen inser är detta centralt. Överenskommelsen innebär ingen allians med Nato. För att Nato ska få göra något på svenskt territorium krävs att Sverige beslutar om det. Sverige har vetorätt. Detta innebär att det går att ta politisk strid om varje svenskt beslut i fel riktning som skulle innebära att överenskommelsen ska tillämpas.
Den som gör missvisande påståenden om detta faktiska förhållande medverkar till att försvaret av alliansfriheten försvåras och ansluter sig i praktiken till Nato-anhängarnas mantra att Sverige ju redan i realiteten är medlem av Nato så varför inte rätta till det också formellt genom medlemskap! All sådan radikalism bör man gå emot.
Värdlandsavtalet är inte bra för svensk alliansfrihet. Det gläntar på dörren för en allians med Nato. Men frågorna är inte alls avgjorda. Det är fullt möjligt att få kraftigt stöd av opinionen mot varje tillämpning av överenskommelsen som skadar svensk säkerhet.
Den som vill medverka till ett försvar av alliansfriheten får ingen klar vägledning av Björn Backengårds vänsterradikala artikel Kärnan i värdlandsavtalet den 23 mars 2015. Backengård nämner inte ens punkt 3.5 i ramöverenskommelsen!
Radikalismen går igen i olika sammanhang. Ett exempel är den osannolika parollen Nej till Nato (till skillnad från Nej till Nato-medlemskap!). Vad vi som svenskar kan göra är ju inte att avskaffa Nato utan motarbeta dem som vill avskaffa alliansfriheten och få med landet som medlem i Nato. Ett annat exempel är den lika osannolika parollen USA ut ur Europa.
För den som är intresserad av att bevara alliansfriheten finns det en del skrivet om värdlandsavtalet på alliansfriheten.se.