Vi har på alliansfriheten.se rapporterat om betänkandet Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands (SOU 2015:1). Juridiska fakulteten i Lund som har yttrat sig över betänkandet är kritisk mot de framlagda förslagen. I korthet framhåller fakulteten följande: Kärnfrågan gäller gränserna för regeringens befogenhet att sända väpnad styrka utomlands för att delta i utbildning inom ramen för internationellt samarbete. Enligt regeringsformen 15 kap. 16 § krävs det för ett sådant regeringsbeslut att det föreligger ett bemyndigande lämnat av riksdagen.
Lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet utgör ett sådant riksdagsbemyndigande. Utredningen föreslår att den nuvarande begränsningen i den lagen till utbildning för fredsfrämjande verksamhet tas bort och att regeringen ”således utan några begränsningar tillåts sända väpnad styrka utomlands i övningssyfte”.
Behovet av en lagändring anges vara intresset av att delta i ”främst Nato-övningar som inte är fredsfrämjande till sitt syfte eller övningsupplägg utan avser operationer enligt artikel 5 i Natos stadga dvs. stadgandet om ömsesidigt självförsvar”.
Som skäl till varför riksdagens medgivande inte ska behöva inhämtas för övningar som går utöver fredsfrämjande verksamhet anger utredningen det arbete i form av propositionsskrivande och den tidsåtgång som blir följden om man måste vända sig till riksdagen.
Fakulteten noterar att det i lagtexten tidigare stod fredsbevarande. Det ändrades sedan till fredsfrämjande som omfattar även fredsframtvingande insatser. Det aktuella förslaget innebär en ”ytterligare förskjutning åt regeringsmakten”.
En analys av förslagen ur konstitutionellt rättslig perspektiv saknas i utredningen. Utredningen talar i svepande termer om vad som är rimligt.
Fakulteten framhåller att regeringsformens femtonde kapitel präglas av en tämligen noggrant utmejslad balans mellan riksdagens och regeringens beslutsmakt. I sin avslutning skriver fakulteten:
”Att utsträcka regeringens kompetens med hänvisning till försvars- och säkerhetspolitisk ändamålsenlighet samt med behovet att av att fatta snabba beslut, utan att en analys företas av konsekvenserna för denna maktdelning, är inte tillfredställande. I avvaktan på en sådan analys är nuvarande rättsläge – där riksdagen säkerställs en roll vad gäller beslut om övningar som går utöver fredsfrämjande verksamhet – att föredra.”
Läs fakultetens yttrande Fakutetssvar