…Således kan mycken amerikansk idioti förlåtas. Vietnamkriget var ett tragiskt missförstånd, där jänkarna misstog en nationell frihetskamp för en kommunistisk dominobricka. Invasionen av Irak var lika feltänkt. Numera står det ”Allahu Akbar” på den irakiska flaggan. Världen fick Islamiska staten och ett frispel för terrorsponsorn Iran i stället för Saddam Husseins sekulära diktatur. Till och med detta episka snedsteg hade dock sina förmildrande omständigheter. Neokonservatismen markerade peak internationalism. Bush-administrationen trodde på fullt allvar att marinkåren kunde sprida demokrati…
Nu sitter cynismens överstepräst i Vita huset. Kanske ska man främst se Donald Trump som ett symtom. Resultatet av jobbiga samhällsförändringar, Irakkrigets bedrägeri, finanskrisens misstro och ett kvartssekel av oansvarig demagogi från republikanerna…
Värst är att se världen jamsa med som om detta var normalt. Det är inte normalt. Det är en katastrof för tilliten till den enda supermakten. När man adderar polariseringens andra sjukdomstecken som sanslösa masskjutningar och amerikansk massdöd på grund av opiater framträder bilden av seriös dekadens.
Skiftet är historiskt, och går djupare än Trumps skruvade personlighet. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer Kina att utmana USA som global top dog. Nu är vi i den surrealistiska situationen att diktaturens Peking verkar stabilare, mer rationellt, än demokratins Washington.
Insikten om detta jordskred verkar inte ha sjunkit in i Sverige. Till exempel när vi kopplar vårt säkerhetspolitiska öde i Östersjöområdet till USA via Nato. Läs artikel