Sveriges och Finlands samförståndsavtal med Turkiet, undertecknat i Madrid den 28 juni, om de två ländernas kandidatstatus för medlemskap i Nato ser vid första anblicken ut som ett finurligt diplomatiskt aktstycke, som formellt lägger förpliktelser på alla tre parter men som samtidigt är tillräckligt vagt skrivet för att ge utrymme för olika tolkningar.
Men det är bara vid en första anblick. Tittar man närmare på avtalet finns visserligen de vaga skrivningarna där, men förpliktelserna som listas åläggs i praktiken enbart Stockholm och Helsingfors och har formen av en checklista. Och denna checklista ger Ankara tydligt företräde i tolkningarna. […]
Paragraf 4 handlar alltså om att Sverige och Finland till fullo stöder Turkiet vad gäller hot mot dess nationella säkerhet. Och i detta sammanhang, eller som en följd därav, åtar sig de två länderna att inte stödja den syriskkurdiska organisationen YPG/PYD. Och inte heller den entristiska, islamistiska religiösa organisationen och sekten under predikanten Fetullah Gülen, Gülenrörelsen, som i Turkiet sedan december 2014 i rättsliga sammanhang går under akronymen FETÖ, så som en förkortning av ”Fetullahçı Terör Örgütü” – ”Den fetullahistiska terrororganisationen”, och samtidigt är en anspelning på rörelsens ledares namndiminutiv, ”Feto”. (Jämför med PKK-ledaren Abdullah Öcalan, som av sina anhängare omtalas som ”Apo”.)
Dock omnämns inte uttryckligen de tre organisationerna som terroristorganisationer, till skillnad från hur PKK omnämns under punkt 5. Och det framgår också av den andra meningen att Sverige och Finland inte skall stödja dessa tre organisationer i den mån eller i de sammanhang där de utgör ett hot mot Turkiets nationella säkerhet. Samtidigt omnämns i mening fyra i samma paragraf att Sverige och Finland tillbakavisar och fördömer alla former av terrorism.
Redan tidigare har Turkiet haft svårt att få gehör i sina avtal såväl med USA som med Ryssland, vilket för övrigt inte ens rubricerar PKK som en terroristorganisation, att få YPG/PYD att uttryckligen omnämnas som terrororganisationer. […]
Därefter åtar sig i punkterna 8:2, 8:3, 8:4, 8:6 och 8:7 Sverige och Finland att uppfylla ett antal turkiska krav, utan att Turkiet behöver göra något motsvarande. Det är sådant som att ändra sina lagar om terrorbekämpning (8:2), möta Turkiets krav på utlämningar och i det sammanhanget också etablera bilaterala legala ramar för att underlätta utlämningar (8:3), att granska och förhindra finansierings- och rekryteringsaktiviteter från PKK:s sida inklusive ”alla andra terroristorganisationer och deras förlängningar” med mera i enlighet med paragraf 5 (8:4) samt att underlätta vapenexport från Sverige och Finland till Natos medlemsländer (8:6). […]
Att den svenska medlemskapsansökan har påskyndats på det sätt som har skett under de senaste månaderna, av ett regeringsparti som bara för en kort tid sedan hävdade att den svenska alliansfriheten var skriven i sten och att en Natoansökan ytterligare skulle destabilisera Europas säkerhet efter Rysslands angreppskrig på Ukraina, men som sedan drivit processen för att eliminera den som en valfråga, har i sig varit demokratiskt bekymmersamt, för att uttrycka det milt.
Än värre är att samma minoritetsregering nu också lagt en börda på framtiden och på sina motståndare i politiska partier som den sannolikt har hållit utanför förhandlingsprocessen. Läs artikel