Det finska försvarsutskottet har nu kommenterat den finska regeringens förslag att Finland ska bli medlem i Nato. Här återges de viktigaste punkterna (rubrikerna är våra, Utgivarna):
Om artikel 5 i Natofördraget
Åtagandet i artikel 5 förpliktar en medlemsstat att bistå en angripen medlem med ”de åtgärder som den anser nödvändiga, inklusive bruk av vapenmakt”. Det är i slutändan varje medlemsstat själv som bestämmer formen och omfattningen av sin insats. Ett beslut om att aktivera artikel 5 fattas av Nordatlantiska rådet, och Finland är då i egenskap av medlem med om att fatta beslutet, vilket sker genom konsensus bland medlemsstaterna.
Om det egna försvaret
Utskottet betonar att Finland inte under några omständigheter kan lägga ut sitt försvar till andra Natoländer, utan Finland ansvarar i första hand för sitt eget försvar, vid behov tillsammans med Natoallierade.
Utskottet betonar att också som medlem i Nato bör Finland upprätthålla och utveckla en stark egen försvarsförmåga och fortsätta med ett nära bilateralt och multilateralt försvarssamarbete. Finland beslutar också självt om realiseringsprinciperna för det militära försvaret. Också i Nato bör grunden för Finlands försvar förbli allmän värnplikt, en bred och utbildad reserv, försvar av hela landet, en hög försvarsvilja och försvarsförmåga.
Om Natos prestationsmål och nationella beslut
Medlemsstaterna har i Natos försvarsplaneringsprocess självständig behörighet att avgöra hur de ska uppnå de uppställda prestationsmålen. Medlemsstaterna deltar också i alla faser av försvarsplaneringsprocessen och kan därmed påverka grunderna för och innehållet i den. De prestationsmål som fastställs i försvarsplaneringsprocessen utgör inga rättsliga skyldigheter som följer av nordatlantiska fördraget, utan besluten i frågan fattas nationellt. Varje medlemsstat förväntas dock genomföra sina egna prestationsmål.
Tillträde till finskt territorium
Utskottet betonar att Natoländernas suveränitet också innebär att Finland själv får bestämma under vilka förutsättningar andra länders militära styrkor kan anlända till finskt territorium. Natos eller dess medlemsstaters styrkor kan komma in på finskt territorium enbart efter att Finland uttryckligen begärt eller samtyckt till det. Andra medlemsstaters styrkors närvaro och befogenheter på finskt territorium fastställs i enlighet med särskild lagstiftning, såsom lagen om försvarsmakten och territorialövervakningslagen, och nordatlantiska fördraget ger inte Natos eller de andra medlemsstaternas styrkor några befogenheter inom finskt territorium.
Natos försvarsplanering och dess inverkan på finska reservister
De mål för försvarsplaneringen som uppställs för Finland klarnar konkret först när Finland blir medlem i Nato. Finlands och Sveriges integration i Natos försvarsplaneringsprocess började dock redan när de fick observatörsstatus (Invitee). Utskottet bedömer att situationen är god i fråga om flygvapnet och marinen, eftersom det finns många yrkesmilitärer inom båda försvarsgrenarna, vilket gör det lättare att svara på Natokraven. När det gäller armén är situationen en annan på grund av reservisternas stora andel. Finlands försvarssystem baserar sig till 95 procent på användning av utbildade reservister, och utvecklingen av en armégruppering som är större än lag- eller kompaninivån och som har snabb beredskap (Deployability) kräver därför med nödvändighet ett nytt tänkande i fråga om användningen av reservister och också en ökning av antalet yrkesmilitärer. Frågan kan bedömas närmare först när Finland blir fullvärdig medlem i Nato och förhandlingarna om målen för försvarsplaneringen konkretiseras.
Effektivare utanför Natos strukturer, alternativ vid fördröjning där, utan den stelhet som oundvikligen präglar alliansen
Utskottet konstaterar att det internationella försvarssamarbetets roll i Finlands försvarspolitik förändras betydligt i och med anslutningen. Finlands Natomedlemskap leder till att man genom militärt samarbete utanför alliansens strukturer framför allt eftersträvar ett effektivare genomförande av det gemensamma försvaret. Utskottet påpekar att med hjälp av samarbetet skapas också alternativ för den händelse att Natos verksamhet i konflikter av någon anledning fördröjs. Genom försvarssamarbete är det möjligt att söka lösningar som skräddarsytts för intressena och behoven hos vissa stater och grupper av länder, utan den stelhet som oundvikligen präglar verksamheten i alliansens organisation. Ur Finlands synvinkel är det nödvändigt att vidareutveckla försvarssamarbetet i synnerhet med Sverige och de övriga nordiska länderna, Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike och Tyskland.
Värnpliktiga utomlands
Bestämmelser om användning av värnpliktiga för lämnande av internationellt bistånd och för annan internationell verksamhet finns i värnpliktslagen (1438/2007). Utskottet konstaterar att värnpliktiga inbegriper både beväringar och reservister. Utskottet påpekar att möjligheterna att använda dessa grupper i internationella biståndsuppdrag är mycket olika: reservister kan användas i alla typer av internationella uppdrag medan beväringar bara kan användas i uppgifter som inte är farliga. För båda gruppernas del grundar sig deltagandet i internationella biståndsuppdrag alltid på frivillighet.
Finska regeringens proposition finns att läsa här.