Det finns i 1900-talets diplomatiska historia ett antal välkända dokument som haft stort inflytande på den politiska utvecklingen. Man kan tänka på Woodrow Wilsons 14 punkter från januari 1918 som angav den ideologiska basen för Versaillesfreden och Nationernas Förbund och på 1941 års Atlantdeklaration, signerad Franklin Roosevelt och Winston Churchill, som på ett liknande sätt utmålade fundamentet för en ny värld efter andra världskriget. […]
Det andra diplomatiska dokumentet, det s k långa telegrammet – texten omfattade 8000 ord, ca 30 A 4-sidor – avfattades således för i dagarna 75 år sedan. Det har ända sedan det avsändes blivit föremål för otaliga referenser i den omfattande litteraturen om det kalla kriget. Men det kan med tanke på dess faktiska betydelse vara skäl att erinra om innehållet och dess inverkan på den amerikanska efterkrigspolitiken. Detta bör man också göra med tanke på att relationerna mellan USA och Putins Ryssland efter Bidenadministrationens tillträde ånyo diskuteras. Både presidenten och den nye utrikesministern Anthony Blinken har signalerat en stramare linje mot Moskva än den Donald Trump följde.
Bakgrunden till det långa telegrammet var att ambassaden i Moskva fått en fråga från State Department om varför Sovjetunionen ställde sig avvisande till tanken på att ansluta till Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF). Kennan tyckte att det nu skulle bli ett bra tillfälle att redovisa en grundlig analys av sovjetisk utrikespolitik. Och eftersom han var ambassadens tillfällige chef bestämde han formen för hur man skulle svara på utrikesdepartementets fråga. Att han valde att skicka ett långt telegram snarare än en mera traditionell rapport hängde nog inte samman med att svaret brådskade. Kanske hoppades han att ett telegram, särskilt om det var uppseendeväckande långt, skulle läsas snabbare än en vanlig skrivelse. Läs artikel