I sitt tal den 12 januari på Folk och Försvars rikskonferens markerade försvarsminister Peter Hultqvist var tyngdpunkten skall ligga för det svenska försvaret. Det är fortsatt närmast ensidig satsning på ett tröskelförsvar, kombinerat med förberedelse för militär samverkan med Finland, Nato och USA.
Trots allt tal i högtidliga sammanhang att hela landet skall försvaras sker ingen egentlig utbyggnad av ett territorialförsvar. Försvarsministern valde att bara i förbigående nämna armén och markstyrkor. Den ytterligare brigad som det har talats om i ett par år nu tycks skjutas på en obestämd framtid, eftersom ÖB signalerat fördyringar av tröskelförsvarets JAS, ubåtar, korvetter och Patriotmissiler.
De två nya regementen, Falun och Sollefteå, som finns med i beslutet om totalförsvaret, är heller inte i första hand avsedda för försvar av det svenska territoriet utan för att skydda Nato-styrkors transport från Norge genom vårt land.
Regeringen satsar på ett försvar som bygger på den farliga illusionen om att vi som en småstat skall rusta oss för att vinna duellsituationer med en stormakts fjärrverkande robotar och kryssningsmissiler.
Kärnan i försvaret är nu 100 JAS-plan som inte får slås ut i ett inledande skede. Därför måste ett omfattande luftförsvar byggas upp. ”Istället för ett punktvis försvar av basområden och mindre landområden går vi nu mot ett luftvärn som i framtiden kan försvara regioner. Vi får kapacitet att möta robot- och flygangrepp på långa avstånd. Vi kommer att kunna möta långräckviddiga ballistiska robotar.”
I talet antyds att Sverige skall kunna samordna sitt luftvärn med andra länder så att vi kan öka vår kapacitet, oklart dock under vilka förhållanden det skall ske:
”Genom Patriotsystemet, det korträckviddiga luftvärnssystemet, det fartygsburna robotluftvärnet och Gripensystemet kan ett effektivare luftförsvar byggas upp. Vi kan här också öka kapaciteten genom samverkan med andra länder. Skillnaden mot dagens situation blir mycket tydlig.”
Sverige skall även rusta sig inte bara för ett avhållande försvar utan också ta steg mot ett avskräckande försvar. JAS skall utrustas för att kunna sättas in mot mål på en angripares eget territorium: ”Den långräckviddiga bekämpningsförmågan mot markmål som ska tillföras ger oss möjlighet att med avsevärd räckvidd nå in på fientligt territorium.”
Försvarsministern ser denna förmåga att slå till på motståndarens eget territorium som ett led i en ny säkerhetspolitik: ”Det är en rejäl förstärkning av svensk operativ förmåga som också är en viktig säkerhetspolitisk signal.”
Raimo Jakola, som under tjugo år varit verksam vid försvaret och arbetat med militärstrategiska hotprognoser, har beskrivit farorna med att bygga vår säkerhet på ett sådant tröskelförsvar. I artiklar på Kungl. Krigsvetenskapsakademins hemsida har han pekat på hur lätt en stormakt kan slå ut även ett högteknologiskt försvar hos en småstat.
”I nordvästra Ryssland finns idag tre fjärrstridsenheter med precisionsstyrda och målsökande robotar med konventionella och kärnstridsspetsar som i norra Sverige når mål ner till linjen Skellefteå-Sorsele och i södra Sverige upp till linjen Halmstad- Stockholm. Målen nås beroende på typ av robot fem till trettio minuter efter uppskjutning från ryskt territorium.”
”Inom tjugo år kan i nordvästra Ryssland finnas ett tiotal enheter med tillsammans tusentals robotar som inom tjugo minuter efter uppskjutning når mål över hela Sverige. Då med robotattacker i vilka enskilda robotar kan bekämpa upp till tio rörliga mål ner till ett stridsfordons storlek.”
Jakolas slutsats är inte defaitistisk, det vill säga att vi som småstat från början är chanslösa. Tvärtom. Genom att återuppbygga ett territorialförsvar baserat på allmän värnplikt gör vi det svårt för en motståndare att i ett slag slå ut oss. Vi har då istället ett djupförsvar med bärbara och på lätta terrängfordon korträckviddiga, precisionsstyrda och målsökande robotvapen mot mark- och luftmål.
Det är ett försvar som liknar Finlands och som bygger på den allmänna värnplikten. Ett yrkesförsvar kan aldrig till rimliga kostnader byggas ut med så stora markstyrkor som ett sådant försvar skulle kräva.
Den utveckling av Sveriges försvar, som alltmer bygger på militär samverkan med USA och Nato och som till och med skall rustas för att kunna slå mot Rysslands territorium, innebär att vi kan komma att bli förstahandsmål vid en militär konflikt i vårt närområde.
Det är en farlig linje som bryter med allt som varit den traditionella politiken under kalla kriget och vars syfte var att för båda stormakterna visa att vi själva försvarar vårt territorium och inte upplåter det till någon part att användas för angrepp på annan stat. Därmed kom Sveriges territorium att bli en buffert mellan stormakterna som både USA och Sovjetunionen accepterade och som på så sätt kom att verka spänningssänkande i vårt närområde.
Den linjen borde återupptas!
I Norge har kritik riktats från flera håll mot den alltmer uttalade anpassningen av försvaret inte till det egna landets säkerhet utan till USA:s och Natos behov. En tung röst i den norska debatten är tidigare flaggkommendören (motsvarande flottiljamiral i Sverige) Jacob Børresen som har sammanfattat den norska situationen:
”Moderne state-of-the-art forsvarsmateriell blir, med få unntak, stadig dyrere. Norsk forsvarspolitikk og det norske forsvarskonseptet legger til grunn at Forsvaret skal ha et moderne, høyteknologisk og balansert forsvar, der bare det beste er godt nok. Det har ført til en ytterst liten forsvarsstruktur med manglende utholdenhet, og som gir svært liten forsvarsevne pr. krone sammenliknet med mange andre land det er naturlig å sammenlikne seg med. En årsak til at Forsvaret har gått ned denne veien, er forsvarsplanleggingens fokus på evne til strid på en høyteknologisk slagmark, som også er i tråd med NATOs styrkemål, og press fra USA om å legge om Forsvaret i retning bort fra territorielt forsvar, til ekspedisjonsstyrker som er innrettet til å kunne kjempe side om side med allierte enheter i internasjonale operasjoner.”
Norge har genom sitt medlemskap i Nato dragit ned på sina styrkor för territoriellt försvar och tvingats med i en kapprustning i norr.
Sverige är militärt alliansfritt och kan därför välja en annan väg.