Det främsta argumentet för att Sverige ska söka medlemskap i Nato är artikel 5 i organisationens stadgar som säger att en attack på ett medlemsland är en attack på alla.
Men att ett medlemskap i Nato skulle förbättra det svenska säkerhetsläget kan ifrågasättas.
Rysslands misslyckade fälttåg mot Ukraina gör ett konventionellt militärt angrepp mot Sverige osannolikt eller i varje fall mindre hotfullt. Å andra sidan finns det risk att en trängd och desperat president i Ryssland, Vladimir Putin, börjar använda kärnvapen. För Sveriges del minskas den risken knappast av att landet går med i Nato.
Men det finns anledning att vidga perspektivet utöver den kortsiktiga säkerhetsfrågan.
På längre siktinnebär ett Natomedlemskap att Sverige binder sina händer. USA har en ledande roll i Nato och en medlemsansökan betyder ett godkännande av en historia som omfattar bombningar i Jugoslavien och ett förödande krig i Irak. Även om USA:s nuvarande president Joe Biden kan kännas som en trygghet så vet ingen vad som väntar om republikanerna återtar makten. […]
Efter att Putin är borta från makten är det viktigt att Sverige kan vara en oberoende röst och inte förknippas med eventuellt fortsatt supermaktspolitik. Det gäller inte minst att kunna hantera den ryska revanschismen. Efter Sovjets sammanbrott betraktades Ryssland länge som en harmlös makt. Men från Putins tal 2005 om Sovjetunionens sönderfall som en ”geopolitisk katastrof” borde det ha varit uppenbart för väst att revanschistiskt tänkande fått fäste i den ryska statsledningen. Om inte förr så borde den historiska erfarenheten ha väckt farhågor om Rysslands utveckling. Läs artikel