Även Sveriges regering gav på måndagen besked till den ryske ambassadören Viktor Tatarintsev att en medarbetare vid hans ambassad får packa väskorna och åka hem till Moskva.[…]
Samtidigt ska man nyktert ha med sig det som nu sker inte är till fördel för möjligheterna att i närtid komma till tals med Ryssland. President Putin lär nämligen svara med exakt samma åtgärder. I sin tur riskerar det att föra detta väldiga land, med sin beräknande statsledning, längre ifrån väst med allt vad det kan komma att innebära.
Med andra ord är det en balansgång som Sverige nu deltar i; mellan att å ena sidan med skärpa markera mot en skamlig rysk handling, för vilken man får utgå ifrån att det finns övertygande belägg, och å andra sidan att göra det på ett sådant sätt att Ryssland inte isoleras från möjligheten att samtala med. Ett diplomatiskt krig innebär nämligen mindre möjligheter att lösa internationella konflikter, att nya murar mellan öst och väst riskerar att resas samt att Ryssland kan komma att uppträda mer hotande och utmanande i världspolitiken. Särskilt Sverige har här, som militärt alliansfritt, en större roll att spela än vad vårt lands storlek motiverar. Mitt i allt det drag av kallt krig som är lätt att uppfatta, borde regeringen anstränga sig för att hålla en öppen kanal till Moskva, både för att kunna framföra berättigad kritik och för att kunna samtala om viktiga frågor.
Det finns nämligen, som nu, en tid för att markera tydligt mot oacceptabla brottsliga beteenden. Men det kommer också en dag då relationer med nödvändighet måste byggas till gagn för fred, avspänning och säkerhet i världen. Läs ledaren