Den brittiska nyhetsbyrån Reuters publicerade den 21JUN2019 uppgifter att den västliga försvarsalliansen NATO under den senare delen av 2019, troligtvis i december, kommer ta beslut om att rymden även skall anses utgöra en arena för krigföring. Detta innebär att de kommer finnas totalt fem arenor för krigföring. De traditionella arenorna utgörs av land, luft och sjö, den fjärde är den mer nytillkomna informationsarenan och avslutningsvis den nyaste i form av rymden.1
Användandet av olika förmågor i rymden för att understödja de övriga arenornas krigföringsförmåga har pågått sedan 1960-talet. Däremot kan utvecklingen liknas med en exponentiell kurva avseende interaktionen mellan de rymdbaserade förmågorna och de övriga arenorna,2 d.v.s. först var det ytterst begränsat för att slutligen bli mer eller mindre avgörande för en effektiv krigföringsförmåga. Detta får dock främst anses gälla USA men även dess allierade i NATO, där mycket av den västliga försvarsalliansens förmågor är direkt avhängt den amerikanska rymdbaserade förmågan.[…]
Avslutningsvis, detta inlägg syftar till att belysa två faktorer. Den första är att det är alltid lättare att tillförskansa sig motmedel kontra medel. Den andra är att det den tro på att västerländsk krigföringsförmåga skall vara större än andra geografiska områden eller stater, får anses vara dels överdriven, dels farlig och naiv att tro. I mångt bygger den västerländska ”överlägsenheten” på just förmågan att använda rymdbaserade system och under det senaste decenniet har det de facto påvisats att ett flertal stater besitter förmågan att påverka dessa system och därmed möjliggöra strid på likvärdiga eller överlägsna förhållanden då de västerländska länderna har anpassat sin krigföringsförmåga efter dessa rymdbaserade system och därmed glömt hur väpnad strid genomfördes före dessa systems inträde. Läs artikel