Max Egremont har skrivit den förtjusande boken The Glass Wall. Lives on the Baltic Frontier (Farrar, Straus and Giroux, 2022), i vilken han skildrar Estlands och Lettlands historia och nutid, genom att resa runt i de två länderna och intervjua intressanta människor.
Han beger sig bland annat till Narva i Estland, på gränsen till Ryssland. Han har med sig en tysk guidebok från 1914, där staden Narva hyllas. Då fanns inga statsgränser: de baltiska staterna var provinser i Ryssland. Hitler och Stalin kom dock att förstöra staden, en gång en barockens pärla, med handelshus, Kreenholms textilfabrik, som startades av en tysk baron, en lutheransk kyrka som höll de estländska arbetarna inom den västerländska kristendomen.
Författaren träffar där Jevgenij, en ung ryss, som upplyser om att före det andra världskriget fanns där sexton kyrkor. 1944 hölls Narva av nazisterna under sex månader mot Röda armén, och de allierade kom att välkomna Stalins seger. Jevgenij upplyser författaren: ”86 procent av Narvas nuvarande befolkning är ryssar. Av dessa har 40 procent estniskt medborgarskap. För att få ett medborgarskap måste man klara ett språktest.” Varför så få frågar författaren? ”Estniska är svårt att lära sig”, blir svaret. Så varför inte återvända till Ryssland? ”Men livet där är värre, möjligheterna färre. Du ser att i staden på andra sidan gränsen, Ivangorod, finns dåligt med varor på hyllorna, kaféer som ’canteens’, äldre kvinnor sitter bakom berg av malätna äpplen vilka de försöker sälja.
Väldigt få människor har lockats av de ryska myndigheternas reklamkampanj ’Come back to Russia’, då de vet hur boendemiljön i ’the grim Baltic city of Kalingrad’ är.” En lärare som författaren träffar talar om det ryska hotet, men författaren ser ingen ångest i lärarens ansikte. Sedan författaren träffat en estnisk general, som växte upp i Narva, frågar han sig: Kommer USA att slåss för Estland och Lettland? Eller blir det en uppgörelse som 1938, när Neville Chamberlain övergav Tjeckoslovakien, “a far-away country”? ”The Russians may take Tallinn but resistance could go on in the forests.”. Egremont erinrar om “the Forest Brothers” vilka bekämpade den sovjetiska ockupationen efter andra världskriget fram till 1964.
Lord Egremont skriver att under det första världskriget avancerade Tyskland 1915 österut och drömde om ett imperium i öster. I mars 1918 signerade Vladimir Lenin fördraget i Brest-Litovsk som öppnade upp för tysk framryckning österut. Fem månader senare mörknade dock de tyska sinnena. Riga föll för bolsjevikerna i december 1918 och dessa närmade sig Tallinn. Balttyskar i allians med den estniska armén och tvåtusen finska frivilliga lyckades dock trycka tillbaka ryssarna. De tyska och finska styrkorna kommenderades av general Rüdiger von der Goltz, en hjälte i Finland sedan inbördeskriget där. Han hade nu till sitt förfogande 25000 man: Järndivisionen, tyska frivilliga (”Freikorps”) och frivilliga från Finland och några från Sverige. von der Goltz skrev senare i sina memoarer, att han hade fyra fiender: bolsjevikerna, de revolutionära i sin egen armé, de lettiska och estniska regeringarna och de allierade. De senare sökte dock – samtidigt som man bekämpade Tyskland på annat håll! – under en kortare tid dra fördel av von der Goltz’ framgångar. I april 1919 kunde tyskarna utse en marionettregering med den lettiske pastorn Niedra som överhuvud. Den lettiska presidenten Karlis Ulmanis tvingades samtidigt fly till ett brittiskt krigsfartyg.
Fredsfördraget i Versailles undertecknades den 28 juni 1919, där Tyskland befann sig på den förlorande sidan. Rüdiger von der Goltz ville dock säkra Lettlands och Litauens territorium som stödområde, för att sedan krossa bolsjevikerna och installera en vit regering i Moskva, som skulle bli en allierad med Berlin. I juli 1919 förlorade dock hans trupper ett slag vid Wenden och tvingades retirera från Riga. Samtidigt som Storbritannien tvekade kring sin inställning till den vita armén. Men den 16 december 1919 var det tyska fälttåget i Baltikum slutgiltigt över.
För den som vill läsa mer om detta rekommenderas Aapo Roselius och Oula Silvennoinens mycket läsvärda bok Finlands okända krig. Finska och skandinaviska frikårer i Baltikum och Ryssland 1918–1920 (Lind & Co, 2021).