Ytterligare ett antal synpunkter från remissinstanserna på promemorian Sveriges medlemskap i Nato har nu redovisats. I promemorian föreslås svenskt medlemskap i Nato, det vill säga anslutning till Natofördraget. Vi har på den här sajten kommenterat ett antal av de först inkomna svaren och behandlar nedan några av de tillkommande yttrandena.
- Försvarsmakten (Försvarsmakten (regeringen.se))
Försvarsmakten anser att lagen (2020:782) om operativt militärt stöd är i behov av översyn. Den lagen bygger på en uppdelning mellan att ge och ta emot militärt stöd. Försvarsmakten anser att uppdelningen delvis förlorar sin relevans vid ett svenskt Nato-medlemskap. Detta resonemang utgår från att alliansen genomför samordnade operationer för att försvara sig mot angrepp och att sådana operationer omfattar samverkan som ofta saknar en tydlig distinktion mellan vilka parter som ger eller tar emot stöd. Försvarsmaktens budskap är att man ser ett behov av ”nationell förmåga till snabbt beslutsfattande” vid deltagande i sådana operationer.
Det är otydligt vad Försvarsmakten vill uppnå. Den enda rimliga tolkningen är emellertid att Försvarsmakten vill reducera riksdagens inflytande, när det gäller frågan om att sätta in svensk militär styrka utomlands. Enligt gällande rätt krävs det alltjämt riksdagens medgivande för att skicka väpnad styrka för att till exempel bistå en Nato-stat militärt. Någon ändring är hittills inte föreslagen. En sådan ändring, som skulle innebära att beslutanderätten överfördes till regeringen, bör man gå emot. Skälen till det har vi utvecklat på den här sajten, när vi kommenterade det speciella, olyckliga undantaget från principen om riksdagens medgivande, som infördes beträffande Finland, där helt central beslutsmakt på oklara grunder delegerades till regeringen.
Försvarsmakten anser vidare att ett genomförande av Nato-fördraget inte i sig kräver några författningsändringar avseende stödjande militär personals befogenheter och förutsättningar att verka i Sverige. Det låter betryggande, men är tydligen inte helt adekvat.
Ty Försvarsmakten vill ändå att vissa av de frågor som tas upp i promemorian utreds vidare. Detta avser bland annat att utländska militära förband som efter beslut i behörig ordning deltar i operationer på svenskt territorium behöver ha ”tillräckliga mandat och befogenheter för sina uppgifter.” Sådana förband bör enligt Försvarsmakten kunna hantera sitt eget skydd i Sverige. Och det behöver enligt Försvarsmaktens mening även säkerställas att det finns ”rättsliga förutsättningar för en mer långsiktig närvaro av utländsk militär personal och materiel i Sverige, såsom eventuell framtida basering och förhandslagring.”
Försvarsmakten säger egentligen att ett undertecknande av Nato-fördraget inte kräver författningsändringar. Men författningsändringar krävs när fördraget väl har trätt i kraft och ska börja tillämpas. Vilka författningsändringar som då kommer att bli nödvändiga eller lämpliga, hålls öppet och är de facto föremål för utredning från såväl Försvarsmaktens som Regeringens sida. Att de frågor som Försvarsmakten tar upp, kommer att vara med i övervägandena kan man utgå från. Det gäller att bevaka dessa anpassningsprojekt noga. Detta gäller inte minst Försvarsmaktens visioner om långsiktig basering av utländsk militär här i vårt land (alla stater har en armé, sin egen eller någon annans).
Försvarsmakten vill vidare lyfta fram frågan att parterna till Nato-stadgan ”kan anses ha skyldighet att bistå övriga parter vid ett angrepp oberoende om Nato som organisation beslutar eller inte beslutar att agera. Denna aspekt kan behöva beaktas exempelvis i den svenska översättningen av artikel 5 (bilaga 2) som stipulerar att bistånd måste ske i samförstånd med övriga parter till fördraget.”
Vad detta avser är svårförståeligt! Säga vad man vill om Nato, men rent formellt råder det ingen oklarhet om att en medlem inte har någon skyldighet att lämna bistånd som medlemmen inte godtagit.
- Sveriges delegation vid Nato (Sveriges delegation vid Nato (regeringen.se))
Ett tema i de av delegationen föreslagna ändringana är att tona ner skrivningar i promemorian som indikerar bevarat svenskt självbestämmande till förmån för ordvändningar som är Nato-konforma. Skrivningar i promemorian som åtminstone delvis bygger på vidmakthållen svensk självständighet uppfattas ibland av delegationen medföra risker för friktioner i lobbyingen för att få in oss i Nato. Delegationen föredrar mjuk och smidig anpassning till Nato. Men delegationen gör även några sakliga påpekanden
I promemorian konstateras det att Nato inte har några egna styrkor. ”I stället bestämmer varje medlemsstat vilka resurser som ska ställas till Natos förfogande.” I delegationens motförslag blir lydelsen mer glidande: ”Nato har inga egna militära förband utan dessa avdelas från medlemsstaterna för beredskap eller insatser efter begäran från Natos högste militäre befälhavare, Supreme Allied Commander Europe (SACEUR) och politiska beslut i respektive land.”
I anslutning till promemorians text om kärnvapen, där det konstateras att Nato inte äger några, vill delegationen lägga till: ”Kärnvapenkapaciteten, med det grundläggande syftet att verka avskräckande och därigenom bevara freden, betraktas primärt som ett politiskt vapen och står i högre grad än konventionella förmågor under politisk kontroll även i tider av kris och krig.” Som läsare frågar man sig onekligen hur Sverige ska kunna ha en uppfattning om förhandenvaron eller bristen på sådan kontroll? Är tanken att försöka ta udden av en inhemsk svensk opinion?
Enligt delegationen kan för tydlighetens skull övervägas att ändra formuleringar där ”Natos försvarsplanering” nämns till att Sverige kommer omfattas/integreras i ”Natos operationsplanering och förmågeplanering”. Ett i och för sig sakligt sett riktigt påpekande.
Delegationen anför vidare: ”I kommentarerna till artikel 5 och väpnat angrepp kan övervägas att nämna att Nato sedan ett par år anger att cyber- respektive hybridangrepp, under vissa förutsättningar, kan betraktas som väpnat angrepp och därmed skulle kunna föranleda beslut i NAC om artikel 5.” Detta påpekande är riktigt. De steg Nato tagit när det gäller så kallade cyber- och hybridangrepp kan leda till en utvidgning av artikel 5, det vill säga bestämmelsen som reglerar under vilka förutsättningar, när, hur och med vilka medel en medlemsstat ska ta ställning till att bidra till kollektivt självförsvarför i någon form. Denna utvidgning kan medföra ökad godtycklig press på stater som Sverige, om vi skulle bli medlem i Nato, att agera i lägen som inte omfattas av artikel 51 i FN-stadgan, vilken bestämmelse enligt Natos stadga utgör grunden för artikel 5. Det bör i sammanhanget nämnas att NAC är en förkortning för Natos högsta beslutande råd, North Atlantic Council.
Ytterligare ett sakligt påpekande gör delegationen i anslutning till promemorians avsnitt under rubriken ”Regeringens förutsättningar att besluta om att lämna svenskt militärt stöd”, där delegationen framhåller vikten av att belysa Natos rutiner och beslutsfattande, inklusive vad gäller tidsaspekterna. Det skulle man inte ha haft något emot, men det borde ha redovisats innan beslutet om medlemskap togs.
Delegationen noterar att det på sid. 59 i promemorian anges att Sverige genom ett medlemskap i Nato skulle bidra till ”allierade grannländers och Natos säkerhet.” Delegationen anser att det ”bör övervägas att enbart skriva att Sverige skulle bidra till alliansens samlade avskräcknings- och försvarsförmåga.” Det givna nordiska perspektivet uppfattas tydligen som störande av delegationen.
Härvidlag kommer det vid ett svenskt medlemskap att föreligga bestående konflikter, där Sverige förhoppningsvis kommer att satsa på egen säkerhet (ingen annan kommer att bry sig om den), de nordiska staterna förhoppningsvis kommer att enas om att prioritera säkerheten i norden (vilket ligger i svenskt intresse) och de europeiska staterna förhoppningsvis kommer att satsa på säkerheten i Europa (en prioritering som ligger i svenskt intresse), medan motstående krafter med USA i spetsen kommer att sträva efter att dominera i Nato för sina strategiska intressen, som kommer att avvika i flera avseenden från enskilda staters nationella intressen.
- Sveriges Ambassad i Washington ( Sveriges ambassad i Washington (regeringen.se))
Jag citerar första stycket i yttrandet in extenso:
”Regeringen bör överväga att i sin argumentation för att riksdagen skall besluta om svenskt tillträde till Nordatlantiska fördraget än tydligare än i föreliggande promemoria lyfta fram den solidariska aspekten av medlemskap i Nato. Ett medlemskap gynnar svensk säkerhet samt bidrar till hela alliansens samlade försvarsförmåga och därmed till ökad säkerhet både regionalt och globalt.”
Denna text är bekymmersam, men rimmar bara alltför väl med den låga nivå som präglat statsledningens hantering av Nato-projektet från första början. Utgör svenska ambassaden i Washington en inköpt konsultfirma som ska bidra till att sälja in en produkt till riksdagen och svenska folket med klyschor? De problem, risker och motsättningar som ligger i den ”solidariska aspekten”, öppna och dolda, kortsiktiga och strategiska, samtida och framtida, fördunklas helt.
I nästa stycke i remissvaret börjar emellertid ambassaden närma sig realiteterna, när den fångar upp ”input” från det stora landet, där den verkar:
”Förenta staterna kommer att förutsätta att Sverige upprätthåller erforderlig förmåga att leva upp till de krav som föreligger på alla medlemmar i Nato. Liksom andra allierade kommer Förenta staterna att förvänta sig att svenska förband kan sättas in med minimalt dröjsmål för att möta ett angrepp mot en annan Natoallierad. Det är därför ur ambassadens synvinkel centralt att den juridiska regleringen av därmed förbundna frågor möjliggör detta.”
Vad det senare så centrala närmare avser lämnas öppet av ambassaden. Vilken juridisk reglering som förväntas får vi inte veta. Kommer en ny version av promemorians text i form av en proposition att ge besked?
I ett avslutande stycke, i anslutning till avsnitt 7.1.2 i promemorian, framhåller ambassaden att det i texten bör förtydligas att stöd, inklusive militärt stöd, kan komma att lämnas även till Nato som organisation och inte endast till ett enskilt medlemsland. Detta påpekande av ambassaden är nonsens. Det framgår av promemorian att så är fallet.
Av viss vikt är emellertid följande kommentar av ambassaden:
”Det bör även framgå att redan innan beslut fattas inom Nato att aktivera artikel 5, så kan svenska förband, lednings- och ansvarsmässigt ha underställts Natos ledning, t.ex. genom deltagande i de olika snabbinsats- och rotationsförband som Natos medlemsländer åtagit sig att tillhandahålla för organisationens räkning.”
Det är ett riktigt påpekande från ambassadens sida. Sådan information bör ingå i ett någorlunda gediget beslutsunderlag, när frågan står om medlemskap eller ej. Saken borde emellertid ha klarlagts innan ansökan om medlemskap gavs in.
- Svenska Atlantkommittén (Svenska Atlantkommittén (regeringen.se))
Svenska Atlantkommittén är sedan länge en lobbyingorganisation för svenskt medlemskap i Nato. Jag begränsar mig till att kort ange några av organisationens inte oväntade positioner:
Regeringen måste kunna fatta beslut om militär insats oavsett om angrepp riktas mot svenskt eller utländskt territorium. Kommittén vill alltså inte att riksdagen ska ha ett ord med i laget såsom för närvarande då svensk militär ska sättas in i utlandet (med finsk särreglering).
Atlantkommittén understryker vikten av att inte bara förhandlingarna om Sveriges Nato-medlemskap sker utan nationella förbehåll, utan att även efterföljande förhandlingar och dialoger präglas av öppenhet. Kommittén vill alltså inte att frågor om baser och kärnvapen här i landet ska tas upp.
- Remissvaren
Remissvaren i dess helhet återfinns här:
Remiss Ds 2022:24 Sveriges medlemskap i Nato – Regeringen.se