Den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg sade ett otvetydigt nej till svenskt Nato-medlemskap. Partistyrelsens skrivning i ett utlåtande om att ett medlemskap inte var ”aktuellt” skärptes. Inga motioner om Nato-anslutning hade inkommit till SAP-kongressen, och ingen närvarande delegat pläderade heller för detta. Ställningstagandet är mycket explicit och kan inte gärna missförstås.
Socialdemokraternas partiledning kommer nu inte att kunna backa från detta utan att det uppstår en mycket stor oro inom den egna organisationen. De partimedlemmar som har torgfört Nato-medlemskapet torde få ta ett antal steg tillbaka. Inom den svenska politiska opinionen finns ingen majoritet för svensk anslutning till Atlantpakten. Ett litet antal åsiktsbildare som vill att Sverige ska överge alliansfriheten har inte lyckats övertyga den svenska socialdemokratins högsta beslutande organ om denna uppfattning.
Detta hälsar utgivarna av alliansfriheten.se med stor tillfredsställelse. Den nyligen tillsatta försvarsberedningen under Björn von Sydow, förutvarande försvarsminister och riksdagens talman, kommer inte att kunna enas om ett förslag som går ut på svenskt medlemskap i militäralliansen, i synnerhet som dess ordförande enligt egen utsago inte är någon medlemskapsförespråkare.
Nu borde Nato-frågan, oavsett de fyra så kallade allianspartiernas ledningars väl kända sympatier, kunna ställas åt sidan. Det primära och allt överskuggande måste vara att bygga upp ett folkförsvar på den allmänna värnpliktens grund, i likhet med det militära system som vårt närmaste grannland Finland har valt och vidmakthållit. Samtidigt måste den svenska försvarsmaktens och den svenska regeringens militära umgänge med USA och dess lydstater granskas med stränga ögon.