Jag har precis läst Tilläggsavtalet mellan Norge och USA om försvarssamarbete. Om riksdagen ratificerar ett likalydande finskt avtal, innebär det en betydande inskränkning av den finska suveräniteten och det finska säkerhetspolitiska manöverutrymmet.
Jag antar att de personer som liksom Norge vill avtala om amerikanska trupper på finländskt territorium hoppas på att detta på ett konkretare sätt ska avskräcka från en potentiell rysk militär attack, än vad Natos rätt så tomma Artikel 5 gör. Men betonar man enbart detta, glömmer man helt de negativa konsekvenserna: man skapar samtidigt ett permanent legitimt militärt mål på det egna territoriet. Och inte enbart om USA utan vår inblandning skulle råka i luven på Ryssland, utan även om en konflikt
skulle bryta ut mellan USA och något helt annat land, till exempel Kina.
I stället för att förhindra ett storkrig, riskerar alltså avtal och baser som dessa i stället att garantera att en lokal konflikt eskalerar. Historien utvisar också att då stormakter börjar röra på sig, kan allianser oftast på ett ganska märkligt sätt byta sammansättningar. Trots de i dag ömsesidiga betygelserna om gemensamma värderingar, kan en amerikansk militärbas på finskt område ganska fort förvandlas till en militärt eller politiskt kostsam belastning.
Supermakter som USA har inte några ”vänner”. USA har som alla andra stora länder nationella intressen, och dessutom globala sådana. Inte betyder det att man inte kan samarbeta, och vid vissa tidpunkter kan intressena till och med sammanfalla. Men amerikanska baser på finskt territorium gynnar först och främst amerikanska intressen. Vi blir endast en ny geopolitisk spelknapp för den amerikanska administrationen – inte tvärtom, om nu någon hade sådana fantasier. Läs artikel
Läs också kommentar på den här sajten till DCA-avtal mellan Sverige och USA.