Fem officerare skriver på Kungl Krigsakademiens hemsida om de problem som de anser att den svaga svenska armén står inför nu när den ska fullgöra uppgifter som drar åt olika håll. Den problematik som de anger är att ett på resurser och förmåga bristfälligt svenskt försvar ska pressas att prioritera mellan uppgiften att försvara det egna landet och att delta i Natos operationer. Det är en frågeställning som man kanske måste ta på allvar om man som officer befinner sig i karriären. För en försvarsvän är dock den relevanta uppgiften en annan, nämligen att bygga ett territorialförsvar för hela landet.
I artikeln anges som utgångspunkt att försvarets inriktning numera är att Sveriges försvarslinjer ”börjar vid Natos östra gräns.” Av det följer enligt författarna att armén ska vara ”expeditionär” (tillhandahålla militära enheter som snabbt ska kunna kastas in för utlandsuppdrag). Samtidigt konstaterar författarna att den politiska pendeln ”tycks ha svängt till ett renodlat nationellt försvar.” Det första omdömet är antagligen i huvudsak riktigt som det nu ser ut. Det andra omdöme framstår som ogrundat. Sveriges nationella försvar är inte prioriterat.
Under en period efter 2014 talade försvarspolitiker och försvarsledningen om att bygga ett eget nationellt försvar. Det var rätt, även om inte så särskilt mycket blev gjort och man nogsamt undvek att referera till målet att etablera ett territorialförsvar av hela landet. Sedan svängde pendel bort från nationellt försvar och i och med ansökan om medlemskapet i Nato 2022 tydliggjordes omorienteringen som motiverades med att vi inte kunde klara av att försvara oss själva.
Sverige ska alltså överge målet att utveckla ett territorialförsvar av det egna landet för att skapa expeditionskårer, sannolikt under Natobefäl eller direkt amerikansk ledning.
Författarna ser en motsättning mellan de två uppgifterna, expeditionskårer och nationellt förvar. Det anges vara en ”klurig logistik”. De ställer frågan om inte logistiken är den svåraste problemet i Natoperationer. Det är en missvisande frågeställning. Den verkliga problematiken är att Sverige inte har soldater att avvara för några operationer utomlands och att försvaret av Sverige inte är betjänt av att tillhandahålla expeditionskårer.
Nu finns det plötsligt inte längre en antydan om att Sverige är hotat. Larmen på Folk och Försvars konferens i januari i år om krigsfaran från Carl-Oskar Bohlin, Pål Jonson och andra ministrar verkar vara bortblåst. Nu ska så gott som allt vad vi har av militär förmåga användas utomlands (Lettland, Finland och möjligen även i den indopacifiska regionen!).
Författarna är helt inne på ”allianskrigföring” och ”användningen av armén utanför Sveriges gränser”.
De menar att i och med dessa ”nya koncept” behöver försvaret tydliggöra arméns roll och det bör lämpligen ske genom att sammanfatta ett kärnfullt koncept i form av en doktrin.
Ett sådant projekt är förgäves. Hur arméledningen ska kunna snickra ihop en hållbar ”doktrin” som ska tydliggöra och konkretisera arméns nya uppgiften är det ingen som kan förklara. Ett dokument tas möjligen fram men i så fall till vilken nytta!
De fem officerarna efterlyser ledning från arrméchefen om en ny doktrin. Det är nog att begära det omöjliga. Arméchefen har gett ifrån sig några svaga protester mot att arméns uppbyggnad ständigt skjuts på framtiden och att vi saknar ett eget territorialförsvar. Han ställde retoriskt frågan om Sverige skall försvaras endast av några hemvärnsförband.
Arméchefen konstaterade vidare att om Sverige avsätter sina fåtaliga markförband för försvar av Finland och Baltikum ”uppstår det ett tomrum i strategiskt viktiga områden i Sverige som hemvärnet inte kan fylla.”
En föregångare till den nuvarande arméchefen protesterade mot bristen på egna markstyrkor men tvingades avgå. Anders Brännström förklarar i intervjun med Officerstidningen vad som gjort att han inte anser sig kunna göra ett tillräckligt bra jobb som arméchef.
– Armén har drabbats hårdast av att vi har plockat sönder allt i sina beståndsdelar. Flygvapnet och marinen har varit duktigare på att behålla kontroll över sina funktioner, säger han i intervjun.
Det krävs en stark folkopinion för försvar av Sverige och återskapandet av ett territorialförsvar. Här ligger uppgiften för alla försvarsvänner i vårt land.
Artikeln som vi refererar till här var föranledd av en artikel på samma sajt av arméchefen med flera som vi tidigare har kritiserat: