Rysslandshistorikern Kristian Gerner sammanfattar den ryska utrikespolitiska traditionen på ett markant sätt. Ryssland känner enbart två traditioner – Kazan eller Manchu. Man annekterar, dominerar eller trakasserar en granne. Eller man aktar ett land för likvärdigt – USA och Kina.
Ryssland har fler grannar – inalles 14 – än något annat land. Och Ryssland har problem med alla, med undantag av Finland. Grannskapet med Kina tillhör Manchu-kategorin, vilket inte utestänger problem. Ryssland har godkänt de forna sovjetrepublikernas självständighet men inte deras suveränitet, med undantag av EU- och Natomedlemmarna Estland, Lettland och Litauen, vilket dock inte utesluter trakasserier. […]
I rapporten ”Konsekvenserna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap” från 2016 som Utrikesministeriet hade beställt talas det om ”det geopolitiska dilemma som en oförutsägbar granne innebär” för Finland. I all korthet betyder det att det inte finns någon lösning till det finska säkerhetsproblemet som Ryssland utgör. Ett dilemma är ett olösbart problem, som enbart kan hanteras men aldrig slutgiltigt lösas. Det kräver bland annat en öppen, men samtidigt förtrolig dialog med Kreml. Finland kan aldrig stå med ryggen mot Ryssland. Säkerhetspolitik är varken juridik eller ingenjörsvetenskap. Läs artikel