Tommy Westerlund skrev i ledaren (HBL 5.12) att vi tryggar vår självständighet genom att avstå lite av den.
När Finland gick med i Nato genom att ratificera Nordatlantiska fördraget från 1949 gällde det inte någon betydande överföring av behörighet till den militära alliansen. Fördraget understryker medlemmarnas suveränitet och samförstånd i beslutsfattningen. Visst betydde medlemskapet att Finland också skulle ingå NATO Status of Forces Agreement (SOFA), som nog naggar suveräniteten i kanterna. Men likt medlemskapen i andra internationella organisationer har Finland rätt och möjlighet att ta initiativ och delta i Natos beslutsfattning.
Medlemskapet i Nato förpliktar inte Finland juridiskt att ingå bilaterala försvarsavtal med någon stat. Om Finland gör det, är det ett politiskt beslut i en situation där Finland också har alternativet att inte ingå något sådant avtal.
Nu har förslaget till Finlands bilaterala försvarsavtal (Defense Cooperation Agreement, DCA) med USA publicerats. Avtalet skulle med visshet betyda en med hänsyn till Finlands suveränitet betydande överföring av behörighet till USA. Till skillnad från de internationella organisationer som Finland har överfört befogenheter till har Finland inte rätt att påverka eller ens bli informerad om USA:s politiska eller militära avsikter. Läs artikel