[…] Förr gjorde de flesta värnplikten. Bad boys och präktiga pojkar. Knegare och akademiker. Både Ulf Lundell- och Carl Jan-typerna. Fast just Lundell vägrade och hamnade en sväng i finkan, men ni förstår poängen. Underförstått var budskapet att om ryssen kommer litar vi på att du finns där med en granat i högsta hugg.
Vårt samhällskontrakt bygger nämligen på både rätt och plikt. För att alla ska ha ett starkt samhälle krävs en gemenskap där det stora flertalet bidrar. Mönstring och värnplikt är förvisso tillbaka nu, men bara 4% av varje årskull gör lumpen. […]
Vi möts knappt heller över klassgränser längre. Nutidens Lundell och Carl Jan skulle aldrig träffas. Segregation är istället vår tids kassa norm. Många unga människor integreras inte, de lever istället i samhällets utkant. Här finns ett guldläge till en win-win-reform. Att stärka upp totalförsvaret och vår krisberedskap och samtidigt få fler unga att känna delaktighet och ansvar. Låt oss införa en civil värnplikt! En medborgarplikt!
Alla som inte tas ut till värnplikt genomför istället en motsvarande civil tjänstgöring, en slags utbildning för att kunna skydda och hjälpa när det behövs. Kanske lära sig sådant som enklare sjukvård, att utföra sökarbete, avspärrningar eller förstå desinformation? Läs ledaren