Likheterna mellan dåtidens säkerhetspolitiska situation och dagens är påfallande. Behovet av att stärka försvaret var då som nu påtagligt. Något som ledde mig till frågan, hur tänkte man då – förra gången vi genomförde en radikal upprustning?
Under läsningen slogs jag av fyra saker, jämfört med dagens beredningar/försvarsbeslut: den då extremt mycket högre graden av detaljstyrning, den avsevärt större bredden av inblandade underlagslämnare, de utförliga motiveringarna för olika förslag och de korta tiderna från beslut till genomförande. Påfallande var också de mycket grundliga resonemangen rörande organisationens personal, antal, utbildning, löner, rekrytering, befattningar m m.
Syftet med det här inlägget är inte djupsinnigare än att få läsarna av bloggen att ägna en stund till att själva botanisera i 1942 års försvarsbeslut. Ett fascinerande tidsdokument om hur man då försökte öka Sveriges försvarsförmåga. Läs artikel