I senaste numret av tidskriften Vårt Försvar (Nr3 2018) bereds två norska försvarsdebattörer utrymme att ge recept för svenska försvaret.
Det är general Sverre Diesen, Norges försvarschef (motsvarande vår överbefälhavare) 2005–2009, och överstelöjtnant Tormod Heier som tjänstgör vid Försvarets Högskola i Norge.
Små länder som Sverige och Norge kan inte upprätthålla ett territorialförsvar utan skall inrikta sig på vapen med långdistansverkan och stridsflyg. Tillsammans med specialstyrkor skall detta försvar håll stånd just så länge som krävs innan allierade (Nato, USA) kommer till undsättning. Det är budskapet.
I Norge har Diesen varit den mest pådrivande för den nyordning av försvaret som nu sker. Armén och hemvärnet dras ned medan flyget expanderar. De nya amerikanska F-35-planen (40 stycken) beräknas ha en livslängdskostnad på 238 miljarder norska kronor, vilket tränger ut alla andra satsningar.
Konsekvensen är att Norge kommer att stå praktiskt taget utan eget territorialförsvar. I det känsliga Finnmark som gränsar till Kolahalvön kommer endast att finnas en bataljon och hemvärn.
I tomrummet i norr fyller istället USA på med utplacering av marinkårsstyrkor och etablering av en flygbas.
För Diesen och Heier är hoten numera så komplicerade och svåra att förutsäga att alla gamla föreställningar om militärt måste ifrågasättas. Nu handlar det om cyberangrepp, lokala interventioner av ”gröna gubbar”, påverkansoperationer med mera. Ryssland kan planera att göra angrepp som går ”under radarn”.
Diesen varnar de skandinaviska småstaterna för ett sådant angrepp på Finnmark eller Gotland. Detta leder till att massmobilisering är ”helt orealiserbart”. Det är farligt om vi förblir ”fångar i försvarsnostalgin” och vidare: ”Forsvar i strategisk forstand med bakkestyrker kan ikke lenger settes lik taktisk forstand, slik vi vaernt vant til.”
Heier koncentrerar sig på hur de nya diffusa och komplicerade hoten påverkar hela totalförsvaret. Utgångspunkten och slutsatsen är desamma som för Diesen.
Denna nya säkerhetssituation gör att han utmönstrar konventionellt markförsvar ”rene konvensjonelle kampstyrke, som for eksempelen svensk fullmekaniserad brigade, i relativ forstand vil ha lite å si for utfallet. Förstelinjeforvaret till svenske myndigheter er med andre ord ikke de konventionelle regimentene, brigadene eller flotiljene.” Istället, skriver han, skall vi ha IT-system, hemvärn och specialstyrkor som kan uppehålla fienden till dess ”naere allierte tvinges til å komme til unnsetning”.
I Diesens och Heiers föreställning finns inget folkförsvar, ingen värnplikt och ingen politik för att värna hela markterritoriet med eget försvar. De förespråkar ett helt Nato-anpassat försvar, och där finns inte plats för ett starkt nationellt försvar.
Den dramatiska omvandlingen av det norska försvaret som nu genomförs har mött våldsam kritik från många håll: oppositionspartierna i Stortinget, enskilda militärer, hemvärnsfolk och inte minst befolkningen i Finnmark.
Många menar att nedrustningen nu gör att Norge är utlämnat åt USA och Nato och inte längre är herre i eget hus. Flera säger att USA:s satsning i Finnmark inte är till för Norge utan för USA:s egna nationella intressen.
En av de viktigaste kritikerna är den pensionerade generallöjtnanten Kjell Grandhagen, tidigare chef för den militära underrättelsetjänsten. Finnmarkens folk får inte vara offerlamm, dundrade han och slog fast att Norge har skyldighet att skydda alla medborgare: ”Folk i Finnmark har like stor rett på beskyttelse som innbyggere i tettere befolkede områder av Norge”.
Han tillbakavisade uppfattningen i de högre försvarskretsarna att Finnmark aldrig kan försvaras och därför skall Norge inte ens försöka. ”Dette er jeg fundamentalt uenig i”, sade Granhagen på en stor försvarskonferens och bröt därmed mot den konsensus som tidigare varit förhärskande.
Granhagen utvecklade sin kritik och slog fast:
”En fiende vil bestå av mekaniserte strukturer med stridsvogner, pansrede kampvogner og artilleri, støttet av helikopter og andre luftstyrker. Det vil være klassiske bakkestyrker.Men å tro at luftmakt og langtrekkende ild alene skal avskrekke eller forebygge et angrep mot Finnmark, er fullstendig urealistisk. Det finnes overhodet ikke noen historiske eksempler fra noe annet sted på at det har fungert, og det er ingen grunn til å tro at det heller vil lykkes i Finnmark.”
I artikeln refereras hans grundinställning:
”Å forebygge krig er jo enda viktigere og mer verdifullt enn å vinne kriger, sa Grandhagen. Han mener en sterk norsk landstyrke kan få Russland til å nøle med å invadere, fordi kostnaden ved en invasjon kan bli for stor.”
I Sverige är situationen nästa lika illa som i Norge. Vi har endast en fullt utrustad brigad och en som är utrustad till en del.
Även hos oss är förespråkare för ett tröskelförsvar byggt på flyg och långdistansverkande vapen tongivande. Satsningarna på en ny JAS, ubåten A26 och Patriot riskerar också hos oss att tränga ut markförsvaret.
Men det finns dessbättre tecken på att en viss omprövning håller på att ske. Vi som ger ut den här sajten har gjort en enkät bland partierna inför den nyss avhållna valet om hur de ser på markförsvaret och den allmänna värnplikten. Alla förklarade att hela territoriet skall försvaras och att värnplikt i någon form är viktig. Fyra partier är uttalat är för allmän värnplikt: Liberalerna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Liberalerna och Kristdemokraterna vill bygga ut markstyrkorna till fem brigader och Sverigedemokraterna vill ha åtta brigader.
I den här diskussionen ställer sig den alltid Nato-vänliga redaktionen för Vårt Försvar med publiceringen av de norska inläggen utan kommentarer på en annan sida. Man vill uppenbarligen inte återupprätta den allmänna värnplikten och stärka markförsvaret.