Våra riksdagspartier anklagar varandra för försummelser i ”satsningen på vårt försvar”. Lite valhänt inför vi ”värnplikt” och tar ut en handfull ungdomar till utbildning…
År 2006 var operation avrusta Sverige fullbordad. Detta till synes i total partipolitisk konsensus. Vad hade då hänt? Vår försvarsmakt bestod av två av varandra helt beroende delar. Anläggningar och materiel, samt allmän värnplikt för personalförsörjning.
Under efterkrigstiden hade försvarsmakten kapacitet att i steg sätta i storleksordningen 800 000 man under vapen. I ett sammanhang avvecklades såväl värnplikten som hundratals fasta anläggningar och vapensystem, med ett anskaffningsvärde av hundratals miljarder (!) kronor. Kvar var endast ett rumphugget flygvapen utan flertalet av sina flottiljer och fältbaser. En lätt beväpnad legoarmé med en numerär av omkring en procent av den utraderade värnpliktsstyrkan ansågs relevant, kanske till och med övertalig, eftersom man skickade iväg ett antal äventyrslystna pojkar till Afghanistan och annorstädes för att säkra världsfreden…
Vem av de ansvariga är rakryggad nog att erkänna sin del av detta övergrepp: ”Jag var med, jag hade fel”. Detta är ingen fråga, det är en utmaning. Läs artikel