Örlogskaptenen Niklas Wiklund bloggar under signaturen Skipper. Han kommenterade i ett inlägg 2011 på sin sajt vissa frågeställningar som rör internationella insatser och övningar. Vi länkar här till detta initierade och sakliga inlägg med rubriken ”Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig”. Konkret analys av detta slag är vad som behövs i dessa tider.
För att nästan citera Försvarsministern själv – Tolgfors har HELT FEL i sin beskrivning av svenska militära förbands förmåga.
I ett inlägg på sin blogg så svarar ministern på Wilhelm Agrells mycket läsvärda inlägg i debatten angående försvaret av konungariket Sverige. Han skriver bland annat följande”Försvarsförmåga styrs av användbara, tillgängliga och rörliga förband av hög kvalitet.” ”Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven.” ”Detta illustreras av att de tunga systemen och förbanden för försvaret av Sverige som Gripen, korvetter och markförband också används i insatser internationellt. De gör stor nytta och de utvecklar sin kvalitet.”
Det är framförallt Tolgfors budskap i det sista fetmarkerade stycket här ovan som jag vänder mig mot. Här verkar Tolgfors inte ha saker och ting klara för sig. Det finns nämligen inget som är så förödande för svenska enheters förmåga att hantera kvalificerad väpnad strid , som att under en längre tid deltaga i en internationell insats. Till och med större internationella övningar har liknande påverkan på förbanden. Läs blogginlägget