Utredningen om utlandsspionage, Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i(SOU 2017:70), är ute på remiss och om det skall ske förändringar i grundlagen krävs beslut av två riksdagar. Förslaget är kopplat till Sveriges militära insatser i utlandet.
Utredningen föreslår två nya brott som skall införas i brottsbalken: utlandsspionage (kan ge mellan fyra och åtta års fängelse) och obehörig befattning med hemlig uppgift. De skall också införas som nya brott i Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Därmed försvinner meddelarfriheten för sådana brott. Utlandsspionage definieras som att någon lämnar uppgifter som är hemliga och vars utlämnande kan leda till ”allvarligt men för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation”.
Tyngdpunkten i förslaget ligger inte på skada för Sveriges säkerhet utan på hur förtroendet för Sverige som militär partner kan komma uppfattas av andra stater som vi ingår tillsammans med i koalitioner för militära operationer.
I takt med att Sverige i allt större utsträckning deltagit i militära operationer utomlands (Afghanistan, Libyen och Irak är exempel), har sekretessen kring insatserna ökat. För några år sedan kunde man få ut en del handlingar om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan, medan så gott som all dokumentation efter 2014 om vårt fortsatta deltagande i kriget är hemligstämplat, ofta med motivering av hänsyn till andra stater. Likadant är det med dokument som rör Sveriges militära insats i Irak.
Om det nya lagförslaget går igenom kommer det att bli ännu svårare för journalister och allmänhet att få en bild av vad svensk militär gör i internationella operationer.
Risken är stor att journalister och engagerade medborgare tystas och inte rapporterar om krigen. Den som ”obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer” sådana uppgifter döms för obehörig befattning med hemlig uppgift. Förslagen drabbar inte bara uppgiftslämnare. Som det är utformat kan även enskilda reportrar, researcher, fotografer eller andra som medverkat eller varit pådrivande i en publicering ställas till ansvar. Anskaffarfriheten begränsas, skriver företrädare för Föreningen Utgivarna (Svenska Dagbladet 6/2 2018).
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke är en flera inom medievärlden som engagerat sig mot lagförslaget och då särskilt motgrundlagsändringarna i TF/YGL. I tidningen Journalisten (7/12 2017) säger han:
”Man urholkar också meddelarskyddet än mer. Om en svensk officerare ser något som ett annat land begår och lämnar den uppgiften för publicering i ett tryckt medium, skulle både utgivaren kunna ställas för svars för utlandsspionage, och man skulle kunna efterforska vem som lämnat uppgiften och lagföra den personen. Bara att det undantaget finns får en återhållande effekt och riskerar att folk drar sig för att lämna uppgifter som kanske borde fram i dagens ljus.”
Det handlar inte om huruvida man är för eller emot svenskt deltagande i krig. Journalisten Johanne Hildebrandt, som varit en av de största påhejarna av att Sverige krigar i Afghanistan, är upprörd över lagförslaget och säger till Dagens Nyheter (7/12 2017):
”Lagändringen kommer att omöjliggöra krigsrapportering från fältet. Om jag följer svensk trupp och ser hur USA bombar en by så att civila dör, så kan min rapportering kriminaliseras därför att den stör Sveriges relationer till USA.”
Hon tillägger:
”Det är svårt nog att rapportera från krigsområden. Att få följa svensk trupp utomlands kräver redan i dag tillstånd. Lagen kommer att leda till minskad insyn. Vem är kompetent att avgöra vad som kan skada Sveriges relationer? Officerare och soldater kommer att säga nej till journalister av rädsla för att göra fel.”
Remissvaren visar att Myndighetssverige i stort sett ställer sig bakom förslaget, men det finns undantag. Ett viktigt sådant är justitiekanslern (JK) som bland annat säger att utredningens förslag om en utvidgning av straffansvaret för brott mot tystnadsplikt på flera sätt är ”mycket problematiskt”. JK vänder sig mot att åsidosättande av en sekretessbestämmelse i tjänstgöringslandet ska kunna utgöra brott mot tystnadsplikt: att införa ett sådant straffansvar ”framstår […] som orimligt”. JK pekar vidare på att man i många länder som inte har vår offentlighetsprincip sekretessbelägger uppgifter som det ”enligt svensk rättsuppfattning vore otänkbart att sekretessbelägga” – det skulle strida mot den svenska grundlagsfästa traditionen av öppenhet.
Sammanfattningsvis avstyrker JK förslaget om att utvidga straffansvaret för brott mot tystnadsplikten.
Från representanter för svenska medier och journalister (Tidningsutgivarna, Utgivarna, Publicistklubben, Journalistförbundet, Grävande journalister med flera) kommer närmast enhälligt stark kritik mot förslaget. Främst handlar det om faran att lägga till nya brott i TF och YGF.
Sveriges deltagande i militära insatser under ledning av Nato och USA har aldrig i grunden handlat om att uppnå vissa resultat. Motiveringen för svenska regeringar har varit att kvalificera Sverige som en pålitlig militär partner till Nato och USA. Det har varit ett led i närmandet till Nato och USA, med förhoppningen om att få någon form av militärt stöd för det fall vi kommer i krig.
Därmed blir det avgörande för Sverige att skapa förtroende hos Nato och USA. Lagförslaget skall ses som en uppföljning av den politiken och är beställt av regeringen för att söka stämma i bäcken och få journalister och andra att avstå från alltför kritiska granskningar av svenska militära insatser utomlands.
Granskningen av Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan 2002–2014 visade att det enda mål som uppnåddes var att skapa förtroende hos Nato. De civila målen, som för svenska folket angetts som motiv för den svenska insatsen, uppnåddes aldrig och var aldrig i fokus för de militära operationerna.
Nato har uppskattat Sveriges insats i Afghanistan och i den 2017 utgivna skriften om Natos framtida strategi,NATO Adaptation Initiative, skriver man att kriget i Afghanistan är det främsta exemplet på hur Nato knutit till sig andra länder från hela världen. Bland de europeiska staterna anges Sverige och Finland som de viktigaste partnerskapen kriget i Afghanistan skapat.
Sveriges deltagande i den USA-ledda koalitionen i Irak och Syrien, Inherent Resolve, värderas högt av regeringen som ett sätt att få förtroende hos USA.
I riksdagen den 15 december 2017, då Sveriges utökade militära deltagande genom placering på olika baser i Irak diskuterades, försäkrade försvarsminister Peter Hultqvist att uppsåtet bara var gott och att Sverige skall ”förbli en trovärdig, lyhörd och aktiv del av koalitionen”.
Svensk alliansfrihet och den svenska tryckfrihetstraditionen undergrävs om lagförslaget går igenom. Regeringen borde ta till sig de tunga kritiska argument mot förslaget som förts fram från olika håll och avstå från att ändra grundlagarna.