För snart fem år sedan väckte det visst uppseende när det framkom att Natos AWACS-plan fått regeringens tillstånd att flyga över svenskt territorium.
I april 2016 kunde Sveriges Television avslöja verksamheten, vilket vi rapporterade om på den här sajten:
”Natos så kallade AWACS-plan som nyligen fått utökat tillstånd att passera genom Sverige kan göra teknisk signalspaning. Det avslöjar en av deras högsta befälhavare för SVT. Men ingen radar eller signalspaning sker under passagerna – trots en spaningsräckvidd på minst 400 kilometer, säger befälhavaren. Det är överstelöjtnant Ed Spinelli som avslöjar för SVT att Natos AWACS-flygplan även kan signalspana. Han är befälhavare för en av Natos AWACS-divisioner. Det är tidigare känt att planen har stridsledning ombord och att de spanar med radar. Den officiella räckvidden för spaningen är minst 400 kilometer.
– Den är väldigt ingående. Hur långt vi kan se är hemligstämplat, men det handlar om avsevärda avstånd. Den elektroniska spaningen handlar delvis om att ge möjlighet till identifikation, säger Ed Spinelli.”
Efter det var det tyst igen om AWACS.
Alliansfriheten.se skickade därför en skriftlig förfrågan till Försvarsdepartementet om vad som gäller idag.
Svaret var att regeringen den 29 oktober 2020 beviljat nytt tillstånd för ett år för överflygning av svenskt territorium med AWACs-plan ”i samband med flygningar till och från Norge”. (Regeringskansliet den 21 januari 2021)
Det allra första beslutet om att tillåta överflygning togs på våren 2014. Då kunde Svenska Dagbladet rapportera om ett ”unikt beslut om Nato-flyg över Sverige”.
Beslutet innebar att Nato fick klartecken för överflygningar under tre veckor.
Redan från början av 2014 var beslutet tydligen känsligt eftersom regeringen inte ville ange att det handlade om ett Nato-plan, meddelade Svenska Dagbladet:
”Den svenska regeringens beslut är ovanligt på flera sätt. På regeringens ärendeförteckning stod inför onsdagens sammanträde inget om Nato utan om tillträde till svenskt territorium för luxemburgskt militärt statsluftfartyg. Natos plan är nämligen registrerade i Luxemburg, även om de är baserade i Geilenkirchen i Tyskland. Det är därför formellt en begäran från Luxemburg som regeringen sagt ja till.”
Det var ett unikt beslut såtillvida att det rörde sig om flera överflygningar under ett par veckor. Normalt ges tillstånd endast för enstaka överflygningar av främmande plan.
Från att ha varit ett ”unikt beslut” för överflygningar under tre veckor har det nu, som det verkar, blivit en rutinsak att regeringen ger tillstånd till Nato-planen ett år i taget, och det anses uppenbarligen inte vara värt att informera svenska folket om.
Det är ytterligare ett tecken på närmandet till Nato som regeringen vill hålla tyst om.
Det är nödvändigt att denna smygande Nato-anpassning dras fram i ljuset.