[…] Även Suezkrisen i 1956 – när Frankrike, Storbritannien och Israel pressades av USA att dra tillbaka sina trupper från Egypten – var betydelsefull för det franska beslutet. Upplevelsen av att ha övergivits av USA bidrog till en skepsis bland Frankrikes politiska elit kring omfattningen av USA:s alliansåtaganden och belyste behovet av fransk nationell autonomi inom den transatlantiska alliansen. Medan Storbritannien drog slutsatsen av Suezkrisen att knyta sig allt närmare USA var lärdomarna i Frankrike de motsatta – en oberoende kapacitet krävdes för att kunna garantera Frankrikes autonoma beslutsfattande.
Frankrikes kärnvapenavskräckning är starkt kopplad till President General Charles de Gaulle som grundade den femte republiken och blev dess första president 1958. De Gaulle drev en vision om Frankrike som en världsmakt med strategisk autonomi i förhållande till stormakterna Sovjetunionen och USA. I grunden var de Gaulle skeptisk till att USA verkligen skulle skydda Frankrike, och Europa, mot en eventuell sovjetisk aggression. Ett land, enligt de Gaulle, skyddar enbart sina egna nationella intressen. Dessutom såg de Gaulle kärnvapen som instrumentella för att garantera Frankrike suveränitet och politisk handlingsfrihet. De Gaulles politiska filosofi präglar den franska säkerhetspolitiken i stort, inklusive kärnvapenavskräckningen, än idag.
Den franska avskräckningsexperten Bruno Tertrais har, till exempel, i flera skrifter ställt frågan huruvida Frankrike så starkt kunde ha motsatt sig USA:s krig i Iraq i 2003 om Frankrike samtidigt hade förlitat sig på USA som den yttersta garantören av fransk säkerhet.[…]
Diskussioner kring en ökad fransk roll i Europas kärnvapenavskräckning sker mot bakgrund av krig på kontinenten samtidigt som USA i allt högre grad riktar sin strategiska blick mot Asien och den indopacifiska regionen. Läs rapporten